Ingen panik hos största elslukaren
Varenda kotte på bruket har elpriserna i huvudet. Det säger Aleksandar Srndovic på Hallsta pappersbruk som ser ett långsiktigt problem med dagens höga elpriser.
Höga elpriser oroar alla på bruket
21 november, 2022
Skrivet av Pontus Ohlin
Energipriserna Inför ett pristak på el. Det kräver både fack och arbetsgivare på massabruket Waggeryd Cell i Småland. Annars riskerar bruket att bli stående.
Året började ju så bra. Pandemin hade klingat av, och på massabruket i småländska Vaggeryd hade 35-åriga processoperatören Gustav Jonsson och hans arbetskamrater en ljus vår med fulla orderböcker och nya små satsningar att se fram emot. Som man vant sig vid från tidigare år.
Dessutom hade Gustavs fru nyligen upplyst honom om att de båda nu, med stor sannolikhet, efter flera tidigare försök, äntligen skulle få ett barn till hösten. Parets första. Två rödfärgade streck på graviditetsstickan. Lyckan var total. Ett nytt garage hemma vid villan i Kvighult skulle också byggas.
Men så i slutet av februari bröt plötsligt kriget i Ukraina ut. Priset på varor och tjänster började klättra mot nivåer som vi ännu inte har sett toppen av. El, mat, virke … det mesta. Så nu fick garagebygget stå. Nu skulle pengar sparas, en buffert säkras.
– Ja, det är oroligt nu, säger Gustav när vi träffas flera månader senare.
Hans fru kan föda när som helst, och Konjunkturinstitutet har just konstaterat att Sverige går mot lågkonjunktur.
Elpriserna är värst, fortsätter han. Inte så mycket för egen del, han klarar sig, men för företaget som han jobbar på. Waggeryd Cell. Ett massabruk som länge bara ångat på, investerat och ”legat i framkant” som han säger, men som i våras lade alla investeringar på is och som går på reducerad kapacitet numera. Just på grund av höga elpriser.
– Inte för att jag tror att någon skulle bli varslad eller att hela bruket skulle läggas ned, men … jo, det känns lite otryggt ändå. Osäkert. Och så känner många nu, märker jag. Både privat och på jobbet. Det är kännbara tider vi lever i.
Gustav, som också är avdelningens ordförande, visar oss runt på fabriken som förbrukar ungefär lika mycket el i timmen som hans villa gör på ett år. Han menar att det är dags att sätta ner foten nu.
– Många företag i den här regionen är ju väldigt energikrävande och därför borde vi, Pappers, ja hela LO, uppvakta politikerna och säga ifrån ordentligt. Förklara för dem att de här priserna tolererar vi inte längre. Det behövs ett pristak på el, annars riskerar vi ju att det blir varsel och konkurser av guds nåde här i södra Sverige!
Thomas Sandstedt, företagets vd, är minst lika bekymrad. I 30 år har han jobbat på bruket och han har aldrig varit med om något liknande.
– Nej, aldrig. Elpriset i sig … men elpriset drar också upp priset på kemikalier och alla andra insatsvaror som vi behöver. Som det nu är måste jag ta höjd för extremt höga elpriser när jag förhandlar om pris för nästa år till våra kunder, om det ens ska vara möjligt att köra vidare.
Osäkerheten är stor, fortsätter han och skakar på huvudet.
– Jag hoppas och utgår ifrån att man på regeringsnivå kommer att sätta någon form av pristak på elen för att svensk industri ska kunna överleva den här vintern.
Thomas Sandstedt beklagar också att inga investeringar kunnat göras på senare tid.
– För företagets långsiktiga överlevnad måste man ju investera, men just nu tvingas vi alltså pausa. Vi vågar inte. Vi vet inte vad vi får för kostnader. Nu försöker vi bara underhålla och hålla fabriken i så bra trim som det går.
Men samtidigt har ju massapriset skjutit i höjden?
– Ja, priserna är bra, och vi säljer mycket i både dollar och euro, så det är all time high på det sättet. Men allt det där äts upp av elpriserna. Så blir det inget pristak på el, så är risken uppenbar att vi kanske måste stoppa.
Det är onsdag, höst i luften och under bar himmel intill fabriken ligger väldiga mängder med flis från tall och gran och väntar på behandling. Höga som sanddynerna i Skagen nästan, och i femtielva nyanser av brunt. Bruket är i gång dygnet runt, året runt, och varje dygn lämnar ett 30-tal lastbilar området med massa som i slutändan och i huvudsak blir kartong av olika slag: juiceförpackningar, pappmuggar och liknande.
I fabrikens hjärta, i kontrollrummet, sitter operatören Mårten Kursten på en stol och spanar ömsom på skärmar, ömsom på massabalar som far fram på rullande band och pressas samman i en stor och maskinbullrande lokal på and-ra sidan fönstren. Under sina 20 år på bruket har han vant sig vid att allting pekar uppåt.
– Men nu har det stannat av lite, och det är tråkigt. Elen, ja allt har ju blivit dyrare. Även råvaran, spillet från sågverken som vi gör massan av, och dyrare kommer det nog att bli. Tyvärr.
– Det hade varit fint att ligga i elområde 1 eller 2. Då hade det inte varit fullt så tufft. Men nu ligger vi i elområde 3, och det kan kännas lite orättvist faktiskt.
Är du orolig?
– Njae, inte så värst. Men så klart tänker man på det ibland … Ja, bara man får behålla jobbet, det är ju det som är det viktigaste.
Själv bor Mårten i Skillingaryd tillsammans med sin dotter, i ett litet hus på 90 kvadratmeter som inte drar särskilt mycket energi.
– Tack och lov. Men det är ju ändå irriterande att den summa som jag betalat nu under hösten är lika hög som den brukar vara i januari.
Har du gjort något för att dra ner på förbrukningen?
– Jag har sänkt värmen något, och den elektriska golvvärmen har jag inte satt i gång än. Dessutom tvättar jag och diskar när det är lite billigare. Jag har också skaffat mig en mätare där jag kan se hur mycket el jag gör av med. Det kan ju vara bra att ha när man har en ton-åring hemma också!
Ja, Mårten Kursten har bra koll. Med hjälp av en app i sin telefon har han också daglig koll på morgondagens pris, som annonseras mellan klockan ett och två varje eftermiddag, vilket gör att han kan styra sin privata konsumtion därefter.
Fullt så förutseende och kalkylerande är inte hans skiftkamrat och äldre bror, Patrik Kursten, som bor i en mer än dubbelt så stor gammal villa från förra sekelskiftet och som slukar mängder med el.
Han skrattar:
– Nä, han har stenkoll, jag är inte alls sådan. Men som tur var råkade jag låsa mitt elavtal på tre år förra året, så då har jag två år till. Dessutom är jag inte så hårt belånad. Än har jag inte behövt snåla in på något!
Patrik Kursten har arbetat på Waggeryd Cell ända sedan det startade 1989, samma år som Berlinmuren revs.
Vad känner han inför framtiden?
– Det känns inte så bra, men särskilt orolig för jobbet är jag ändå inte. Inte alls faktiskt. Företaget kommer nog att klara sig. Det gick rätt dåligt för oss ett tag på 90-talet, då vi gick back en miljon i månaden samtidigt som räntorna var jättehöga, men rätt som det var vände alltihop!
Omtumlande, men fruktansvärt stolt och lycklig!
Gustav Jonsson, om att bli pappa då sonen Artur föddes, veckan efter DA:s besök
Waggeryd Cell AB
Tillverkar CTMP-massa och tillhör ATA-koncernen. I koncernen ingår sju sågverk varifrån fabriken hämtar merparten av den flis som används i produktionen.
Startades 1989. Ursprungligen byggt för att producera 60 000 ton per år, men det har i dag ökats till cirka 200 000 ton efter flera investeringar.
Huvuddelen av produktionen går på export. Företaget har 45 anställda och producerar mer än 4 200 ton per år och anställd.
Ligger på Götafors industriområde strax utanför Vaggeryd. På området har liknande industrier funnits tidigare, bland annat ett träsliperi och en sulfatfabrik.
