Vi växlar upp lönekraven

Krönika Vi kommer inte att hålla igen. Vi kommer att plocka ut de löneökningar som är möjliga. Varenda krona som arbetsgivarna kan betala.

Nu går vi in en utmanande avtalsrörelse. Vi ska förhandla med arbetsgivarna om löner och arbetsvillkor – i en omvärld som verkligen sätter oss på prov.

Ryssland krigar i Ukraina. Effekterna av pandemin känns fortfarande av. Energi- och bränslepriserna stiger – vilket inte direkt gynnar industrin.

Samtidigt finns det ljusglimtar. Än så länge går den svenska industrin bra.

Orderböckerna är fulla. Det finns inga skäl att öka vinsterna ytterligare på lönernas bekostnad. Därför växlar vi i Facken inom industrin upp våra lönekrav – till 4,4 procent. Vi kräver också en särskild satsning på lägstalönerna och fortsatta avsättningar till deltidspensionen.

Arbetsgivarna kommer så klart att säga att molnen på horisonten är ovanligt mörka och hotande – det hör till spelet mellan parterna i en avtalsrörelse.

Men vi vet att utgångsläget för den svenska industrin är gott. Vi är världsledande i den gröna omställningen.
Nyetableringar och stora investeringar pågår i hela landet.

Så vi kommer inte att hålla igen! Vi kommer att plocka ut de löneökningar som är möjliga. Varenda krona som
arbetsgivarna kan betala. 4,4 procent är faktiskt det högsta lönekravet i Industriavtalets historia.
Maten blir dyrare. Att tanka bilen blir dyrare. Och det blir dyrare att värma upp huset. När inflationen stiger är det naturligt att vilja att lönerna ska höjas i samma eller snabbare takt.

Men effekten skulle bli den motsatta. Om vi skulle kräva löneökningar som kompenserade för inflationen skulle räntan höjas ännu mer. Då skulle det bli ännu dyrare att leva – och lönernas värde skulle fortsätta att minska.

Dessutom skulle det riskera våra jobb – eftersom prisökningar gör att industrin får svårare att exportera. Vi kan alltså inte låta inflationen styra våra lönekrav, för då skjuter vi oss själva i foten. Det handlar inte om något missriktat ansvarstagande för företag och aktieägare. Det handlar om att försvara våra jobb och löner. Det är ren och skär självbevarelsedrift. Vi ska kräva vad vi förtjänar. Men vi ska inte göra det på ett sätt som skadar oss.

Det kommer att bli en tuff fajt med arbetsgivarna. De kommer att säga att läget är så illa att det i princip inte finns utrymme för några löneökningar alls – eller bara mycket små.

Så passa nu på att öka vår gemensamma styrka! Ställ frågan till din arbetskamrat: Vill du gå med i facket? För bara om vi är många som går samman på varje enskild arbetsplats kan vi vinna kraftmätningen med arbetsgivarna. Då når styrkan från industrigolvet ända in i förhandlingsrummen. Då kan arbetsgivarna inte blunda för kraften i våra krav.