Facken säger nej till första avtalsförslaget

Avtal 2023 Facken inom industrin säger nej till medlarnas första bud i avtalsförhandlingarna. ”Nivåerna måste upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. Arbetsgivarna däremot säger ja till förslaget.

I går lämnade de opartiska ordförandena, Opo, sin första hemställan, alltså ett avtalsförslag, i årets avtalsrörelse. Förslaget var ett tvåårigt avtal, med 3,7 procents löneökningar första året, och 2,8 procent året därpå, 2024. Facken inom industrin sade på fredagseftermiddagen nej till förslaget eftersom de tyckte att löneökningarna var för låga. De vänder sig också mot att andra året inte var uppsägningsbart. 

Förslaget innebar också att lägstalönerna skulle höjas 1 300 kronor. Facket hade krävt 1 600 kronor. 

– Det är bra att Opo har hörsammat vårt krav, men siffran 1300 kronor är för låg, säger Veli-Pekka Säikkälä. 

Avtalet innehåller inte heller den låglönesatsning som facken krävt, där alla med månadslön under 27 100 kronor ska få sina löneökningar i krontal och på så sätt bidra mer till potten. Inte heller fanns någon avsättning till deltidspension. Veli-Pekka Säikkälä säger att de två sakerna måste till för att de ska kunna teckna avtal. 

– Det var ett ganska enkelt beslut att säga nej, vi var eniga i vår förhandlingsdelegation. 

Han säger att han tycker att arbetsgivarna bör hörsamma kravet på låglönesatsningar.

– Det är ju de som har lägst lön som drabbas mest när priserna stiger.

Ni krävde själva 4,4 procent, Teknikarbetsgivarna 2 procent. Förslaget på 3,7 procent det första året ligger betydligt närmare ert bud, är ni inte nöjda?

– Nej, det är för lågt. Arbetsgivarna säger alltid att man ska utgå från industrins betalningsförmåga. Det går bra för industrin, företagen gör vinster. 

Det fanns ju kritik inom facket mot att ni inte krävde mer. Borde ni gjort det med tanke på att 3,7 procent är för lite nu?

– Nej nej. Den bedömning vi gjorde i höstas står sig.

Han säger att han inte tror på någon annalkande lågkonjunktur i industrin och hänvisar till att till exempel stål- och gruvindustrierna går väldigt bra. Även om det finns branscher, som trähusindustrin på GS område, som går mindre bra, så bygger kraven på en helhetsbedömning av industrin. 

Han säger också att målet är att få reallönehöjningar redan nästa år och hänvisar till bedömningar som säger att inflationen ska sjunka kraftigt. Men även om förslaget på 2,8 procent faktiskt skulle kunna ge reallöneökningar då, så tycker han det ändå är för lågt, särskilt med tanke på att andra året inte går att säga upp. 

GS ordförande Per-Olof Sjöö säger att nivån på löneökningarna var den huvudsakliga anledningen till att man sa nej.

– Den matchade inte alls våra medlemmars förväntningar.

Han säger också att det är viktigt att det ska finnas möjlighet att säga upp andra avtalsrådet.

– Och en del annat kring konstruktionen. Det finns en hel del att göra under nästa vecka innan avtalen löper ut.

Låglönesatsningen med det så kallade knäet finns inte med i förslaget, hur viktigt är det för er?

– Det är viktigt att det finns med, det har vi skakat hand om i LO-samordningen.

Inom GS har ni ju några branscher som går sämre än annan industri, som till exempel trähusbranschen. Är det svårt att komma överens inom facken inom industrin när det är olika lägen?

– Jo det är det i och för sig, men det är vi vana vid, att det inte är en enhetlig bild i alla branscher. Vi tecknar inte avtal för konjunkturen just nu utan försöker titta längre fram.

Han tror att om läget i omvärlden förbättras kommer byggindustrin vända uppåt snart igen.

Ni i facken verkar ha en mer optimistisk syn på det ekonomiska läget än arbetsgivarna?

– Ja, det hör väl lite till liturgin i avtalsförhandlingarna, att det alltid är så.

Hur ser du på utsikterna att teckna ett avtal nästa vecka?

– Vi måste gå för att vi ska lyckas, men det är en lång resa. Vi får hålla tummarna.

Läs också

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Alla arbetsgivare i industrin säger ja till budet. Teknikföretagen anser att det ligger högt, men att det är bra att avtalet är ”framtungt”, att löneökningarna är högre första året än andra.

– En tvåårig avtalsperiod kan bara accepteras i ett avtal där löneökningarnas storlek det andra året ligger på föreslagna nivåer. Det är inte möjligt att teckna avtal som innebär att löneökningstakten det andra året är påtagligt högre, säger förhandlingschefen Tomas Undin i ett pressmeddelande.

Teknikarbetsgivarna vill också att alla övriga kostnader för avtalet, som höjning av lägstalönerna, ska rymmas inom de 6,5 procenten i löneökningar.

Anna Freij, förhandlingschef på Trä- och möbelföretagen, säger i ett pressmeddelande att de säger ja till avtalet eftersom det är bra med den stabilitet som ett längre avtal ger. Men hon tycker att nivån är för hög.

– Vi ligger nära smärtgränsen – givet läget i vår bransch. Vi ser en konstant ökning av neddragningar och vi har företag som är inne på sin tredje varselvåg, säger hon.

Industriarbetsgivarna tycker att förslaget är godtagbart.

– Dock ligger det och balanserar på vad som är försvarbart med tanke på konkurrenskraften, säger förhandlingschef Per Widolf.

Han säger att det är viktigt att det är viktigt att löneökningarna inte spär på inflationen.

– Problemet bakom reallönesänkningarna är den höga inflationen, det är inte låga löner. Det vi kan bidra med är en stabil lönebildning.

Det här förslaget innehåller en höjning av lägstalönerna, men inte det så kallade knät. Vad tycker du om det?

– Höjningen av lägstalönerna och knämodellen är problematiska när vi är på väg in i en lågkonjunktur eftersom det höjer trösklarna in på arbetsmarknaden.

Han säger att han tycker att det är bra att höjningen för lägstalönerna som han ser det ska ske inom ramen för de 6,5 procenten i lönehöjningar.

Ett av fackets argument för låglönesatsningar är att det är de som tjänar minst som drabbas värst av inflationen. Har du någon förståelse för det?

– Jag förstår att människor har det tufft. Prishöjningarna slår mot många människor. Det viktiga är att vi kommer tillbaka till ett normalläge, att vi inte fastnar i det här.

Nu går parterna in i slutförhandlingar. Målet är att de ska leda till att Opo kan lägga en slutlig hemställan mot slutet av nästa vecka. Avtalet går ut den 31 mars.

Anna Julius

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.