Anders sjukskrevs efter trafikolycka – känner oro över att pressas till jobb: ”Har ont”

Anders skadades i en trafikolycka. Efter ett halvår är han fortfarande sjukskriven på halvtid. Om förslaget på hårdare regler gällde skulle han inte ha en chans att rehabilitera sig.

Det är fredag morgon i oktober och Anders har bara tre minuters bilfärd kvar till jobbet. Plötsligt kör en bil ut från höger, precis framför honom på huvudleden. Anders rycker i ratten, försöker väja så långt åt vänster som möjligt för att undvika en krock. Han lyckas inte.

”Fan vad det smällde”, är allt han hinner tänka innan det blir tyst. Alla krockkuddar har lösts ut, höger front är intryckt och passagerardörren går inte att öppna. Men han känner ingen smärta. Lyckas ringa 112 och tar sig ur bilen för att se hur det har gått med den andra bilföraren.

– Jag var ju lite så där… ja vad ska jag säga? Ostabil. Lite småskakig och skärrad, minns Anders nu när nästan ett halvår har gått sedan olyckan.

Ambulansen kom och tog med sig den andra personen som klagade över smärta i en hand. Men Anders åkte inte in.

– De frågade om jag ville, men jag sa nej. Jag var ju så chockad, jag var inte helt rätt i skallen. Jag kände inte att jag hade ont så jag sa att jag inte behövde åka in.

”Blir lite sen”

Han ringde en arbetskamrat och meddelade att han skulle bli lite sen eftersom han krockat, och när bärgningsbilen körde iväg med hans bil promenerade han sista biten till jobbet. Kompisarnas oroliga frågor om han verkligen skulle vara där viftade Anders undan.

– Jag känner ingenting, sa jag. Det är inga problem, jag kan vara här och jobba.

Men efter bara någon timme tog det stopp.

– Adrenalinet och chocken hade lagt sig så jag började känna av att jag var öm och mörbultad.

Ryggen gjorde ont, skuldran smärtade och på höften där bältesfästet tryckt in hade ett stort blåmärke börjat ta form. Han tog sig hem och sen till vårdcentralen där han undersöktes, men inga akuta skador upptäcktes. Han fick en läkartid en vecka senare.

– Jag höll på att ramla ihop när han tryckte och kände där vid skulderbladet, det var nästan så att det svartnade för det gjorde så förbenat ont.

Två olika röntgenundersökningar visade inte på några frakturer. Anders tänkte att den pulserande smärtan som kom och gick i skuldran skulle ge med sig, och att han snart skulle vara tillbaka på jobbet som maskinoperatör igen.

Ständig värk

Smärtan övergick i stället till en ständig värk i skuldran och Anders gick heltidssjukskriven i nästan fem månader innan han började jobba 25 procent. Nu närmar han sig ett halvår med sjukpenning och har gått upp till 50 procents arbetstid.

Det har hittills gått bra, men han märker att han är mer trött både i kroppen och huvudet när han kommer hem från jobbet nu än när han jobbade 25 procent, och han får mer ont.

Han hoppas att handläggaren på försäkringskassan ska godkänna fortsatt sjukskrivning på deltid när han passerar 180-dagarsgränsen.

– Både jag och min chef har förhoppningar om att jag ska komma tillbaka till heltid, men vi ser ju inte att det kommer hända innan 180 dagar har gått, säger Anders.

Kritik mot reglerna

De fasta tidsgränserna i sjukförsäkringen infördes i juli 2008. Alliansregeringens rehabiliteringskedja innebar att rätten till sjukpenning skulle prövas vid vissa tidpunkter.

Den som efter 180 dagars sjukskrivning bedömdes klara ”ett annat på arbetsmarknaden förekommande arbete” blev av med sin sjukpenning. Efter omfattande protester och svidande kritik från bland annat cancerläkare, som vittnade om att kroniskt och svårt sjuka tvingades ut i arbetslivet, lättades regelverket upp något.

Men vittnesmålen om människor som hamnar i kläm fortsatte att komma. Särskilt när den S-ledda regeringen hösten 2015 satte målet att få ner sjukpenningtalet till nio dagar. Då blev försäkringskassans bedömningar mycket hårdare, trots att regelverket inte hade förändrats. Avslagen och kritiken tilltog igen.

2021 och 2022 skrev den dåvarande S-regeringen om reglerna om igen, bland annat så att 180-dagarsgränsen mjukades upp. Om det finns övervägande skäl som talar för att den sjukskrivne kan komma tillbaka till sitt ordinarie arbete i samma omfattning som tidigare kan sjukpenning beviljas i ytterligare ett halvår. Först därefter ska arbetsförmågan prövas mot resten av arbetsmarknaden, om inte särskilda skäl talar för att det är möjligt att komma tillbaka till samma arbetsgivare.

Trots läkarintyg – inte helt säker

Genast blev avslagen från försäkringskassan färre, och fackförbundens försäkringsinformatörer vittnar om att de inte längre driver lika många ärenden för sina medlemmars räkning mot Försäkringskassan.

Det är den här mjukare formuleringen av regelverket som Anders hoppas ska göra att han får lite längre tid på sig att komma tillbaka fullt ut på sin arbetsplats. Helt säker är han ändå inte, trots att läkaren intygar att arbetsförmågan är nedsatt för alla typer av jobb.

– Min handläggare säger att jag måste upp och jobba hundra procent. Och jag försöker. Men jag kommer inte klara det innan 180 dagar har gått. Jag har ont oavsett vad jag gör. Jag kan sitta i soffan och ha ont, jag kan stå upp och ha ont, vara i viloläge och ha ont. Ett fysiskt lättare jobb skulle inte göra någon skillnad.

Nya hårdare regler

Nu kan pendeln dessutom svänga tillbaka igen och 180-dagarsgränsen återigen bli hårdare. Under tisdagen lämnades en utredning om sjukförsäkringen över till regeringen, med förslag om att nästan alla reformer som genomfördes 2021 och 2022 ska dras tillbaka.

Kritiken från fackligt håll har redan varit hård. Vitsen med de nya reglerna var att låta sjukskrivna fullfölja sin rehabilitering i stället för att tvingas ställa om till ett nytt arbete. Då blir sjukskrivningarna längre, men folk får en chans att bli färdigrehabiliterade, säger till exempel Sacos välfärdsekonom Thomas Andrén i tidningen Arbetet.

”Inte en chans i världen”

För Anders får en skarp 180-dagarsgräns stora konsekvenser.

– Det finns inte en chans i världen att jag skulle klara det. I så fall måste jag säga upp mig, och det här är det jag kan liksom. Ska jag lämna det och slåss om jobb som jag inte ens kan få? Konkurrera med folk som inte är skadade.

Hans förutsättningar att komma upp i heltid är bättre om han får lite mer tid att rehabilitera sig till det jobb och den arbetsplats han redan har, anser han. Arbetet trappas upp långsamt. Rehabiliteringsträningen gör att han sakta men säkert återfår sin styrka och det känns som att det går åt rätt håll.

– Jag känner att det sker små steg av förbättring, men det är små, små steg framåt. Jag hoppas att det fortsätter i den riktningen. Det finns en chans att det här kan gå, men bara om jag får den tid jag behöver. Sen kommer jag fortsätta att jobba i många år till.

Marie Edholm