Experten: ”Mobbning borde vara straffbart”

Skyddsombud som försöker stoppa mobbning riskerar att själva bli mobbade. Det säger psykologen och forskaren Stefan Blomberg, en av Sveriges främsta experter på mobbning i arbetslivet.

För ett antal år sedan besökte två erfarna HR-personer Stefan Blomberg på hans kontor vid Linköpings universitetssjukhus. De ville veta hur ofta mobbningen beror på den mobbade själv? På att personen beter sig provokativt och, så att säga, ”själv drar på sig mobbningen”?

– Vad anser ni? minns Stefan Blomberg att han frågade.
I nio av tio fall, svarade de.
– Min erfarenhet rent kliniskt är att det är i max ett av tio fall.

Mobbning borde finnas med som en egen form av diskriminering, så att det finns ett skydd. Det borde vara en rättighet att slippa bli systematiskt trakassera­d på sin arbetsplats. 

Stefan Blomberg.

I dag, efter att ha forskat under många år, skulle han snarare säga att det är ännu färre, om ens det, och att idén om att vissa människor drar på sig mobbning är i grunden felaktig.

– Det är inte en individfråga att mobbning förekommer, det är en organisationsfråga. Om vi har en dålig organisation, då finns det vissa som är mer sårbara för mobbning än andra. Men har vi en bra, fungerande organisation finns inte den sårbarheten.

Stefan Blomberg är utbildad psykolog och har forskat om icke-stödjande chefer och mobbning. Han är en av de som arbetsgivare, fackliga och journalister ringer när de vill veta varför mobbning på jobbet förekommer och vad som kan göras för att stoppa det.

Sedan 2010 har han läst, träffat patienter och forskat i ämnet.

Mobbning är mycket farligare än vad forskarna tidigare trott, det är Stefan Blombergs slutsats. Hälsoriskerna är ”gigantiska”. Risken att drabbas av depression ökar trefaldigt och risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar är lika stor som för dem med diabetes.
Och i värsta fall: självmord.

En polis Stefan Blomberg träffade berättade att hen fantiserade om att gå in på chefens kontor och skjuta sig själv i huvudet. Att det skulle vara ett optimalt sätt att få slut på mobbningen.

– Mobbning får inte bara stresseffekter, utan också traumaeffekter. Trauma kännetecknas av att du förlorar kontrollen och upplever dig som helt maktlös. Människor tappar verklighetsförankringen och får panikångest, flashbacks och mardrömmar.

Risken är att också familj och vänner tröttnar, säger han, och berättar om patienter som beskrivit hur omgivningen till slut inte står ut med deras ältande.

– Även om de faktiskt får rätt, är det många gånger väldigt svårt för de här människorna att komma vidare. De är kvar i traumat som de har varit med om.

På svenska arbetsplatser har 14 procent utsatts för kränkande särbehandling. Av dem har 5 procentenheter utsatts för mobbning och 1 procentenhet för allvarlig mobbning, det visar siffror som Stefan Blomberg har varit med och tagit fram. Siffrorna inkluderar bara företag med fler än 10 anställda, omkring 3,3 miljoner anställda.

För den enskilde kan det vara förödande. Stefan Blomberg säger att den utsatte ofta hamnar i en ond spiral, tappar självförtroendet och inte orkar söka ett nytt jobb. Då lyckas inte heller personen bryta sig fri från mobbningen. En del av dem som han har träffat har skadats så allvarligt att de aldrig kommer att kunna arbeta igen.

– Och det är ett våldsamt slöseri på individnivå, företags- och organisationsnivå och samhällsnivå.

Men mobbning går att förhindra. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete motverkar många av de riskfaktorer som finns. Men skyddsombud som får höra talas om mobbning på arbetsplatsen hamnar ofta i en svår sits.

Vanligt är, säger Stefan Blomberg, att skyddsombudet beläggs med tystnadsplikt. Den som är utsatt för mobbning vill att skyddsombudet ska agera, men vill förbli anonym.
– Där skulle jag råda att man försöker få personen att inse att det inte är en bra lösning, att man bakbinder skyddsombudet, säger han.

Om skyddsombudet trots allt väljer att lyfta frågan anonymt, riskerar det skapa misstro, misstänksamhet och skvaller – och i värsta fall att förvärra situationen. Bäst är att skyddsombudet och den utsatte tillsammans pratar med närmsta chef.

Hans andra råd är att lyfta frågan uppåt, bort från den del av arbetsplatsen där mobbningen sker – särskilt om den lokala chefen är inblandad. Kanske kan ett huvudskyddsombud driva frågan och prata med chefens chef eller någon på HR-avdelningen?

– Som skyddsombud vet man ofta en hel del, att en del chefer är känsliga för kritik och kan bli aggressiva. Då kanske inte skyddsombudet som är underställd den chefen ska ta fajten? Trots att man egentligen är skyddad i sin roll.

Frågor som rör mobbning och konflikter är ofta känsligare än andra skyddsfrågor. Stefan Blomberg har träffat flera skyddsombud som själva har blivit mobbade efter att de har försökt hjälpa en arbetskamrat.
– Jag har haft flera skyddsombud som har varit svårt utsatta.

Så har något förbättrats under Stefan Blombergs år som psykolog? Ja och nej. Skillnaderna har blivit större, tycker han, och polariseringen på arbetsmarknaden har ökat.
– Vi har fortfarande företag som inte gör något, som struntar i arbetsmiljöfrågor. Men de struntar inte bara i det här, de struntar i allt. De gör bara saker ifall de absolut måste, säger han.

– Men i andra änden har vi en växande skara som faktiskt vill göra något bra. Många börjar se det i ganska krassa ekonomiska termer. Missköter företagen de här frågorna, får de så småningom svårt att rekrytera och behålla folk.

2016 tillkom Arbetsmiljöverketsföreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö. Den är i grunden bra, tycker Stefan Blomberg. Den börjar gälla tidigt, redan vid kränkande särbehandling, och ger därför skyddsombuden möjlighet att agera långt innan problemen övergått i mobbning.

Men mobbning borde också omfattas av diskrimineringslagen, anser Stefan Blomberg. I dag finns sex olika former av diskriminering: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera. Hans förslag är att mobbning blir den sjunde:

– Mobbning borde finnas med som en egen form av diskriminering, så att det finns ett skydd. Det borde vara en rättighet att slippa bli systematiskt trakasserad på sin arbetsplats. Och man ska inte behöva tillhöra någon av de sju diskrimineringsgrunderna, utan det ska vara ett allmänt skydd.

Hans andra förslag är att göra den grövsta typen av mobbning brottslig. Då skulle mobbaren, förövaren, kunna dömas i domstol.
– Om det finns ett uppsåt att systematiskt kränka och nedvärdera en person på arbetsplatsen, så att den personen riskerar att bli svårt sjuk eller ta livet av sig, är det klart att det borde vara straffbart.

Rasmus Lygner