Industriarbetarnas tidning
23 mars, 2021 - 07:12
Skrivet av Janna Ayres
Nu har vi levt med smittan i ett år. Inom industrin har det inneburit allt från övertid och hårt tempo till permitteringar. Dagens Arbete hörde av sig till tre av dem vi mötte under pandemins början. Vad har påverkat mest under coronaåret?
Linda Forså, arbetsmiljöansvarig på IF Metall Sörmland.
– I det stora hela är det förstås isoleringen, distansen till andra, som varit tydligast. Men om vi ska ta något positivt så tycker jag att inställningen ”vi ställer inte in, vi ställer om” faktiskt har gett bättre möjligheter för exempelvis ensamstående föräldrar att delta i fackliga och politiska möten. Sedan har ju social distansering inte varit möjlig för mig som facklig, och för alla som jobbar ute på industriarbetsplatserna. Där har det i stället handlat om det, att försöka lösa så alla kan jobba smittsäkert.
– Jag och min familj klarat oss bra, både fysiskt och ekonomiskt. Men flera av arbetsplatserna jag besöker har haft stora utbrott. Jag har haft coronakollar på morgnarna där jag ringer och hör efter att personerna som är sjuka mår bra. Och förutom sjukdom är det också allt det allt annat det här viruset fört med sig. Många är oroliga för jobben och sin ekonomi.
Luigi Garrapa, montör på Scania i Södertälje
– Inte så mycket faktiskt. Efter permitteringen förra våren har jag jobbat på hela tiden. Vi följer rekommendationerna, försöker hålla avstånd även om det kan vara lite svårt. Och så jobbar vi med masker. Än så länge det har gått bra. Jag är frisk, tack och lov ingen smitta.
– Men det har varit ett tråkigt år. Man kan inte resa eller någonting. Nästa månad skulle jag ha gått i pension. Hade tänkt åka till Italien, men just nu är landet stängt och man måste ha en massa intyg för att ta sig in. Det är samma för min brorsa som bor i Schweiz, jag kan inte åka dit heller. Så jag förlängde jobbet i ett år till.
Jesper Johansson, huvudskyddsombud på Elitfönster i Lenhovda.
– Om man ska vara personlig så har det för mig, som haft lite problem med depression redan innan, inte blivit direkt lättare. Jag har ifrågasatt mig själv en del i rollen som skyddsombud och om jag kan göra tillräckligt. Det har varit en hetsig period där det varit upp till mig att lugna människor. Det är inte helt lätt, om man själv är orolig av sig.
– Mitt mål med att ta det här uppdraget är att ingen ska komma till skada, och då har frågan om smittspridning bidragit med en ny dimension.
– Annars har jag klarat mig personligen. Var hemma i två dagar med lite förkylningssymtom. Jag har försökt jobba hemifrån så mycket som möjligt men det är ju svårt med min typ av jobb.
Vad har varit medarbetarnas största oro under den här perioden?
– Själva viruset, särskilt de som är i riskgruppen. En del har ifrågasatt hur företaget skött säkerheten ifråga om smitta. Jobbar man på en fabrik med 400 anställda är det också svårt få alla respektera restriktionerna, att sköta sig.
Det bästa som kan hända nu?
– Ett mirakel, och att det börjar regna vaccin. Så att man kan börja fokusera på det klassiska arbetsmiljöriskerna. Och umgås med vänner och familj. Ta en kaffe på stan. Få tillbaka det sociala umgänget!
Läs också
Alla jobbar hemma, eller? Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek vill få en bredare bild av hur vi har det under pandemin. Därför efterlyser de fler berättelser från de som jobbar inom LO:s område.
Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?
Alla jobbar hemma, eller? Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek vill få en bredare bild av hur vi har det under pandemin. Därför efterlyser de fler berättelser från de som jobbar inom LO:s område.
Svensk fordonsindustri startar upp sin produktion i mindre skala. På Volvo powertrain i Köping har montörer som varit permitterade i fyra veckor börjat komma tillbaka till jobbet.
Bajamajor till entreprenörerna. Dygnet-runt-arbete för att minska smittan. Zinkgruvan har reparationsstopp – mitt i coronatider. Hundra man extra befinner sig innanför grindarna.
I dag kommer en stor del av Scanias permitterade personal tillbaka till jobbet. Luigi Garrapa är en av dem, och han har dubbla känslor. DA mötte honom redan när fabriksportarna slog igen den 24 mars.
DA:s arbetsmiljöreporter Elinor Torp reflekterar över coronasmittan, och listar tre viktiga punkter om din arbetsmiljö i dessa tider.
Över hälften av IF Metalls medlemmar känner sig stressade på jobbet minst en gång i veckan, en lika stor andel får inte påverka sitt eget arbete. Förbundets nya arbetsmiljöundersökning ger en bild av stress, sömnproblem och olust.
Mer än hälften av industriarbetarna störs av dålig arbetsmiljö varje dag. Var tredje är rädd för att bli skadad eller sjuk. Det visar IF Metalls senaste arbetsmiljöundersökning.
När många arbetsplatser inom industrin stängde för fysiska besök fick IF Metalls regionala skyddsombud ta till digitala verktyg. Var femte skyddsrond genomfördes digitalt förra året.
Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.
Musikfestivalkulturens historia har tidigare varit oberättad. Det var innan industriarbetaren Roger Skoog gick på sitt tio år långa skift i musikhistoriens tjänst.
För tio år sedan bestämde sig Rainer Paakkinen för att teckna varje dag. Han skulle göra fina färgkartor och naturtrogna bilder. Men det flippade ur redan efter några dagar.
Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skotermaskerna.
Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.
Att återvända till Ådalen handlar om mycket mer än att komma hem för serietecknaren Mats Jonsson. Nu ska han starta något nytt.
Ögonblicket. Klockan är 10.07 på Westermalms metallgjuteri i Norsborg. Aluminiumspånorna yr och ljudet av slipmaskinen påminner om ett argt bi. 36-åriga Ruben Marcos Ondo Abaga Nkuna slipar bort gjutskägg med en stiftslipmaskin. Han lyssnar på P4 i sina radiokåpor för att dämpa ljudet från maskinen. Ruben trivs bra med sitt arbete på familjeföretaget Westermalms metallgjuteri […]
Ögonblicket. Klockan är 14.38 på Wood House i Tranås. Det är med van hand som fackombudet Ponti Thiberg slipar bort de överflödiga kanterna på bordtennisstommen från Yasaka. Modellen han slipar på i dag heter Ma Lin Extra Offensive, gjord på bland annat trä från skandinaviska tallar. Det yttersta lagret är av valnöt.– Det går fort när […]
Klockan är 11.25 på Figeholms bruk.
Klockan är 14.50 på Smurfit Kappa Lagamill i Timsfors.
Klockan är 14.57 på Svenska takelement i Västerås.
Klockan är 15:17 på Nimbus i Lugnås.
Vi har fått ett valresultat där många arbetare röstat emot sina egna intressen. I dagens känslodebatt saknar jag den ideologiska grunden, skriver Dan Strängby.
Vi tar vårt ansvar i avtalsrörelsen, men för elkrisen vilar ansvaret på politikerna. Här är ett antal punkter som behövs, skriver företrädare för GS-facket, Trä- och Möbelföretagen och Skogsindustrierna.
När få , om ens någon, upplevt fackliga kraftmätningar lockar låtsaslösningar – som fantasier om ett svenskare Sverige, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.
Den som vill ge ett gott råd måste vara lite vag, annars finns risken att rådet går att följa, skriver författaren Sven Olov Karlsson.
Kanske är det det som krävs, att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Därför utgör Sverigedemokraterna ett hot mot arbetarna, skriver Jack Åkerlund, klubbordförande för IF Metall på AQ Enclosure i Sollefteå.
