Kenneth, 66, går i pension efter ett halvt sekel på hyvleriet: ”Det är det som hållit mig kvar”

Kenneth Antonsson ska nu lära sig att sova längre än till klockan 05.30 – och inse att hyvleriet i Frödinge snurrar vidare utan honom. Efter 50 år på samma arbetsplats ska han nämligen gå i pension.

En fredag i juni 1974 gjorde Kenneth Antonsson sin sista dag i grundskolan. Måndagen därpå ringde klockan tidigt. 07.00 stämplade han in på Gösta Karlssons Byggnads och Sågverk i Frödinge utanför Vimmerby.

Att han skulle bli kvar där i 50 år, ett helt yrkesliv, det hade han givetvis ingen aning om den där första dagen.

– Jag fick plocka virket efter hyvlingen och lägga i paket. Det gick väldigt sakta på den tiden. Jag tror vi hyvlade ungefär tre paket på en dag. Min lön, den första jag fick ut, den var elva kronor i timmen.

Ett halvt sekel på av erfarenhet – från hyvleriet till kontoret

Under ett halvt sekel jobbade han vid alla stationer som fanns i företaget. Hyveln, justerverket, kantverk inne i sågverket. Han tog truckkort och körde truck i fem år.

Det hände att han funderade på om han skulle göra något annat. Men jobbet låg nära, det var trivsamt och han hade en bra och fungerande vardag.

– Det är väl det som har hållit mig kvar i alla år. Det och bra arbetstider. Jag bor också i en liten ort, det finns inte så jättemycket arbetsplatser att välja på. Dessutom har jag fått mer ansvar med åren. Och lite högre lön.

Ansvaret kom plötsligt. En fredagskväll den 13 december 1991 bröt en stor brand ut i lokalerna. Nästan halva företaget förstördes. Hans chef behövde lägga tid på att diskutera med försäkringsbolagen och återuppbygga företaget. Någon med erfarenhet behövde kliva fram och planera. Det blev Kenneth. Sedan dess har han mest jobbat på kontoret.

– Men jag har hela tiden varit kollektivare. Eftersom jag har truckkort hoppar jag in och kör ibland, så jag är inte helt bortkopplad.

Det finns fördelar med kontorsarbetet, helt klart säger han.

– Det är naturligtvis bättre för kroppen. Man slipper många monotona arbetsmoment, och damm och sådant man utsätts för annars. Men samtidigt så blir det ju mycket stillasittande. Jag har ju fått börja träna på fritiden i stället.

Så pågick livet: Två barn kom och växte upp. Sonen flyttade till Stockholm och dottern till Malmö. Det kom barnbarn. Med tiden började han fundera på när det var dags att säga att det är färdigjobbat.

– Som den smålänning jag är har jag förstås räknat på det. Jag har planerat ganska noga för när jag ska börja ta ut pensionen för att slippa den höga skatten som gäller innan året man fyller 67. Så nu klarar jag mig på det jag får i slutlön fram till årsskiftet.

Förändringar i Frödinge genom åren – från tunga lyft till automatiserat hyvleri

Till sist kom alltså dagen då han skulle säga tack och hej. 50 år sedan den där första arbetsdagen 1974 är hyvleriet, som idag ägs av Frödinge Hällerum Timber AB, på många sätt en helt annan arbetsplats.

– Det har skett en enorm skillnad i tempo. Vi är ju flera och i dag har vi även fyra tjejer anställda.

Det tog ganska många år innan han fick sina första kvinnliga arbetskamrater. Den ibland buffliga jargonen förändrades i takt med att männen slutade muttra om att tjejer inte skulle orka med jobbet.

– Det ansågs vara för tungt, och det var ju väldigt tungt också. Men med tiden har det blivit alltmer automatiserat och allt har ju gått bra.

I och med att kvinnor kom in på arbetsplatsen förändrades fler saker i arbetsmiljön. Förr skötte man alla personliga problem på fritiden.

– Det blir en mjukare ton när finns tjejer på arbetsplatsen. Man pratar om lite andra saker, även sådant som är lite jobbigt.

Allt var helt enkelt inte bättre förr. Det mesta har tvärtom blivit bättre, även om det är lätt att fokusera på det som är dåligt, säger Kenneth.

– Allt utvecklas ju, jag tror det måste ske. Man kan inte gå i gamla fotspår.

Kenneth Antonsson om att vakna som pensionär: ”Lite orolig i själen”

Den sista arbetsdagen ringde klockan som vanligt 05.30.

– Jag var lite orolig i själen. Jag har en efterträdare som jag lärt upp och tänker att det inte blev nog med tid till det. Jag är en sådan människa som vill ha koll.

Vid lunch var det dags för avtackning. Företagsledningen och arbetskamraterna kom med blommor och presenter.

– Jag funderade på hur de ska klara allt utan mig. Men det gör de ju. Den här känslan kommer att försvinna, jag vet bara inte hur lång tid det tar.

Hur summerar man ett yrkesliv? Sin första dag som pensionär vaknade Kenneth ändå punktligt halv sex. Det var en blandning av oro och befrielse av att inte behöva gå till jobbet.

En sak man kan göra istället är att gå igenom alla sina deklarationer under åren.

– Vet du vad man tjänar på 50 år? 11,5 miljoner. Alla funderar kanske inte på sådant, men det gör jag. Det är kul med siffror.

Janna Ayres