Tvättbiträdet Khuanla brinner för svensk arbetarlitteratur – instiftar pris

Som nyanländ 17-åring visste Khuanla Chalardyaem väldigt lite om sitt nya hemland. Genom arbetet på tvätteriet upptäckte hon den svenska arbetarlitteraturen.

Nu har hon fått facket att instifta ett nytt kulturpris.

Det var ett snöigt Arlanda som tog emot Khuanla Chalardyaem en vinterdag 1983. Hennes mamma hade träffat en svensk man, och så småningom hamnade även Khuanla i det kalla landet i norr.

Hon kom från Ubon Ratchathani, en stad i östra Thailand. Där hade hon tänkt leva sitt liv. Då kunde hon inte föreställa sig att hennes självbiografi många år senare skulle komma att handla om resan till andra sidan jorden, och det liv som tog vid där.

I Sverige fick hon jobb på ett tvätteri i Göteborg, och där kom hon i kontakt med facket.

– Jag har alltid tyckt det är viktigt med rättvisefrågor, och började engagera mig i arbetsmiljön, kollegorna och villkoren på arbetsplatsen.

En ledamot i fackklubben hade hört från golvet om Khuanlas driv, och undrade om hon inte skulle engagera sig.

– Och så blev det, utan att riktigt veta vad jag gav mig in på, berättar hon.

Upptäckte svenska arbetarförfattare – inspirerades att själv berätta

Genom IF Metall fick hon gå kurser, träffa inbjudna arbetarförfattare och lära sig mer om den svenska arbetarrörelsen. Hon läste Mina drömmars stad, Per Anders Fogelströms skildring av livet för en arbetare i 1800-talets Stockholm. Någonstans insåg hon att det finns mycket kvar att berätta om. Det väckte lusten att lyfta fram sin egen historia, från golvet på tvätteriet.

– Jag gick fler kurser och började skriva om mina erfarenheter från tvätten. Jag tror att folk kan känna igen sig, även om man jobbar någon annanstans. Det är samma moment, med stress och tungt arbete, berättar hon.

Skrivandet har hon fortsatt med, och hon har även blivit publicerad, bland annat med en självbiografisk text om vägen till Sverige.

Fick facket att instifta ett nytt kulturpris

Khuanla är numera klubbordförande på sin arbetsplats, och hon har fortsatt att engagera sig i folkbildnings- och kulturfrågor. På den senaste förbundskongressen lyckades hon driva igenom att det ska inrättas ett särskilt kulturpris. Det ska gå till en IF Metall-medlem som genom kultur berättar om arbetslivet på ett eller annat sätt.

– Jag är jättestolt att det gick igenom. Nu hoppas jag att många deltar, och att folk inspireras och kan känna igen sig i historierna, säger hon.

Att ett fackförbund arbetar med kultur ser Khuanla som en självklarhet.

– Kunskap går inte att värdera. Vi behöver få med oss historien och förstå vilka som byggde och bygger Sverige. Då kan vi minska främlingsfientligheten och komma närmare varandra.

Hans Palmqvist, ansvarig för kulturpriset på IF Metall, håller med Khuanla.

– Det är viktigt för förbundet med kultur, så jag är jätteglad att hon drev igenom det här. Det är en möjlighet för våra medlemmar att visa sin verklighet, och kan samtidigt bidra till en diskussion om kollektivet och allas lika värde.

Markus Eliasson