Kemikalieolycka i USA väcker oro på svenska bruk
Elva döda på pappersbruk i Washington Frågan som gnager: Kan det hända i Sverige?
Sargvaktens referat blir poesi
Publicerad 2024-10-24, 05:00 Uppdaterad 2024-12-06, 15:31
I helgen rullar bandysäsongen igång igen. Men vad är tjusningen med bandy egentligen? Det vet förre pappersarbetaren Stefan Vikström – mer känd som ”Sargvakten”.
På läktartrappan upp till damernas omklädningsrum, det är där Stefan Vikström brukar stå. Nej, inte för att glo på damer utan för att titta på när Kalix bandylag spelar. Match efter match, säsong efter säsong, oavsett väder.
– Härifrån ser man nämligen väldigt bra, förklarar han när vi träffar honom på ett folktomt Kalix IP en tidig höstkväll, strax innan säsongen ska börja.
– Dessutom kan man lättare höra vad som sägs på avbytarbänkarna!
Stefan Vikström är en inbiten bandyfantast och har alltid gillat bandy. Titta på bandy. På plats. Först som barn, tillsammans med sin lika inbitne pappa. Senare som funktionär och föreningsaktiv, och numera som – ”Sargvakten”.
Känd över hela bandy-Sverige
Ja, han kallas så. Sargvakten. Det är pseudonymen han använder när han skriver sina bandyreferat, och som har gjort honom till en kändis inte bara här i Kalix med omnejd, utan över hela bandy-Sverige. Tusentals följer honom på sociala medier.
Jag försöker skriva på det sättet som jag själv skulle vilja läsa.
Och detta mycket tack vare hans udda och högst personliga sätt att skriva. Med tankar och reflektioner som lutar åt det poetiska och litterära hållet. Ord och uttryck som traditionella sportsidor sällan bjuder på.
– Jag försöker skriva på det sättet som jag själv skulle vilja läsa. Och jag vill läsa mycket mer än att en Johan Sundqvist gör 1–0 i femte minuten, till exempel.
Allting började för ganska exakt 14 år sedan, strax innan Stefan skulle fylla 50. Då fick han frågan om han inte kunde skriva ett matchreferat åt Kalix Bandy, något som hans yngre bror tidigare brukade göra.
– Brorsan tröttnade och sa: ”Nog kan väl du rafsa ihop någonting?” ”Okej, kan jag väl”, sa jag, och på den vägen är det.
Hade du skrivit mycket innan?
– Inte en rad! Förutom när jag gick i skolan och var tvungen att skriva vad jag hade gjort på sommarlovet.
För ett år sedan gick Stefan i pension. Dessförinnan hade han jobbat som pappersarbetare på Karlsborgsverken i 43 år. Bland annat under en tid då kommunen hade inte bara ett utan två lag i högsta serien. Bandyfebern var fullständig, minns Stefan. Även på jobbet, på bruket. Vissa höll på Kalix, andra på Karlsborg.
– Rivaliteten var stor. Jo, efter ett derby kunde det bli ett riktigt tungt skift ibland.
Men det var då. I dag har intresset för bandy svalnat betydligt, konstaterar Stefan.
– Tyvärr. En säsong, 1993–1994, hade vi två och ett halvt tusen åskådare i snitt. Men nu har vi bara ett hundratal. Och mest män, femtio plus eller äldre.
Varför sviker publiken, tror du?
– Om man det visste. Ibland kan jag tycka att klubben har varit lite dålig på att marknadsföra sig. Samtidigt som folk har blivit mer bekväma av sig.
90 minuter
är en bandymatch, och så lång tid tar det för Stefan ”Sargvakten” Vikström att skriva ett referat.
– Men dambandyn har vuxit, och det är roligt. När jag började skriva fanns det ingen dambandy alls.
Vad är tjusningen med bandy?
– Kalla mig gärna gammaldags men… Du vet, det är snö, det är mörkt, du är utomhus… Strålkastare som lyser över nyspolad is… Och spelare som glider in och man hör ljudet – skridskoskären, bollen mot sargen… Spelet böljar på… Och ingen ruff, inget bråk…
– Ah, det är magiskt. Oslagbart!
Men det är ingen tv-sport, direkt. Man ser ju knappt bollen.
– Tv är svårt. Man ska vara på plats. Samma sak med fotboll. Jag går hellre och ser IFK Kalix i division 3 än att jag sitter hemma framför tv:n och tittar på en Premier League-match.
Sargvaktens bandypoesi
”Domare Håkan Sjösten från Hudiksvall blåser i gång.
Pfyii.
Äntligen.
Vi är tretusen etthundra på drivorna.
Alla lika spända.
Alla lika förväntansfulla.
Alla i rödvitrutiga små luvor.
Alla med halsduk i rött och vitt.”
Spelade du själv bandy när du var yngre?
– Nä, jag testade när jag var liten, men det gick inte. Jag hade för svaga vrister. Jag har faktiskt aldrig kunnat åka skridskor ens!
Men skriva, det kan han. Och han är också glad och tacksam för allt beröm och all uppmuntran som han har fått genom åren, både här i Kalix liksom i andra typiska bandystäder som han har besökt med sitt block och sin penna.
– Det är roligt. Responsen har varit fantastisk.
Sargvaktens bandypoesi
”Vi var ju lite fundersamma där vi stod runt isen.
Tre raka förluster, ska vinterns gyllene stig sluta här.
Sluta i den vackraste av alla vinterkvällar.
Den gjorde inte det.
Den fortsatte bland gnistrande stjärnor och sjungande publikhav.”
Har du funderat på att skriva något skönlitterärt någon gång, en novell eller roman?
– Det skulle vara roligt, men det vette tusan… Nä, jag tror inte att jag skulle kunna väva ihop en lång och sammanhängande historia från början till slut.
Får du betalt för dina texter?
– Nej, och det vill jag heller inte ha. Men jag har gratis inträde, hundra kronor per match, och det räcker gott för mig.
Gratis korv, då?
– Det får jag säkert om jag frågar, men det gör jag inte. Men kaffe och en kaka brukar jag ta under pausen.
Händer det att någon vill att du ska skriva kritiskt om en domare?
– Det kan hända, men det gör jag aldrig. Det hör inte till på något vis. Då säger vissa: ”Jo, man kan kritisera en domare, eller en spelare…” Då säger jag: ”Nä, jag tycker inte att det är relevant. Alla kan göra misstag ibland.”
Stefan ”Sargvakten” Vikström
Ålder: 63 år.
Bor: Villa i Nyborg, Kalix kommun.
Familj: Hustrun Anette, två barn, fem barnbarn.
Yrke: Pensionär sedan ett år.
Hobby: Skriver bandyreferat under pseudonymen Sargvakten: sargvakten.se
Läser: Mycket skönlitteratur, framför allt deckare.
