GS-facket rasar efter DA:s granskning: ”Modernt slaveri”
Reagerar på DA:s granskning ”Ren mardrömsläsning”
Publicerad 2024-11-28, 05:00
Efter årsskiftet drar de stora löneförhandlingarna i gång igen. Sist var de flesta på VPK Packaging i Norrköping rätt nöjda med resultatet. Klubbordföranden Mikael Eriksson känner en viss press.
– Vi måste göra ett lika bra avtal den här gången.
Den stora fighten om lönerna följer ett väl upptrampat spår. I början av november kom facken med sitt lönekrav på 4,2 procent. Efter nyår inleds förhandlingarna med arbetsgivarna.
Facken borde ha begärt mer, tycker Lennart Kromnér, som för tillfället sitter på råvarulagrets kontor på VPK Packaging i Norrköping.
– Vi kommer ju inte få 4,2 procent, det landar väl runt 3,2. Nej, 6–7 procent borde vi ha krävt.
Allt har blivit så mycket dyrare, förklarar han.
– Hyran för lägenheten kommer att höjas med minst 5 procent.
Kollegan Johnny Stening instämmer:
– Min hyresvärd vill ha 15 procent mer nästa år, så då blir det väl 10 procent. Förra året ville de ha 10 men fick 5.
– Och så stiger matpriserna på det också, säger Lennart Kromnér.
De sammanfattar ganska väl hur det har sett ut för många de senaste åren.
Det är snart två år sedan det senast bestämdes hur stora löneökningar vi ska ha i Sverige. Då – mitt under den högsta inflationen på decennier – drev facken igenom en löneökning på totalt 7,4 procent under två år. Även detta mer än på decennier.
Ändå var det långt ifrån att täcka upp för alla ökade kostnader. Reallönerna – alltså hur mycket pengarna räcker till – har sjunkit tillbaka till 2016 års nivå.
Läs också

Januari närmar sig och då är det hög tid att börja förhandla om nya löner och arbetsvillkor igen.
Mikael Eriksson, GS-fackets klubbordförande på VPK Packaging, var själv med i det stora förhandlingsarbetet i förra avtalsrörelsen. Även den här gången ingår han i delegationen som ska förhandla om förpackningsavtalet.
– Alla människor skulle vara med och se hur tufft det är när man förhandlar. Det är väldigt intressant. Det är inte bara att gå upp och slå näven i bordet och få det man begär, säger Mikael Eriksson.
Nu var folk på arbetsplatsen ändå rätt nöjda med resultatet förra gången, medger han, så han känner en del förväntningar på sig.
– Vi måste göra ett lika bra avtal den här gången.
Minst samma som förra gången och gärna lite till, hoppas Marie-Louise Pantzar på där hon står vid limmaren och fångar upp förpackningar som ska till Ikea. Även hon nämner den dyrare maten och de höjda hyrorna.
Vid fabrikens hjärta – wellmaskinen – gör bullret det svårt att kommunicera. Men det är ändå inget emot hur det låter om man skulle öppna dörren till skalet som omger maskinen, informerar Roger Rosengren.
Han hör till de som har jobbat här längst. 44 år har det blivit. Visst har levnadsomkostnaderna stigit de senaste åren, det håller han med om. Men han har det rätt gott ställt ändå.
– Jag hoppas att det blir ett bra avtal som gynnar de som behöver mer pengar. De lågavlönade, säger han.
Veijo Tuomi ställer in hylsorna på rullsaxen, en av de äldsta maskinerna på VPK Packaging. Själv slår han med god marginal Roger Rosengrens 44 år på jobbet. Trots att Veijo Tuomi har jobbat här i 52 av sina 70 år vill han inte gå i pension. Det är inte en ekonomisk fråga, han har så att han klarar sig säger han.
– Det är klart jag märker att det har blivit dyrare, men det beror på vad man handlar också.
Några dyra levnadsvanor har han aldrig skaffat sig.
– En gång fattig pojke, alltid fattig pojke, förklarar han.
Han konstaterar att fackens krav på 4,2 procent inte kommer att få lönerna att ta igen de prisökningar som har varit.
– Men jämför vi med lönehöjningarna som har varit bakåt i tiden så är det en bra nivå. Det går inte att komma i kapp allt på en gång. Då blir det bara en ond cirkel av det med mer inflation.
Han tror att folk anpassar sig och väljer mat som kostar mindre eller är på extrapris, och med tiden kommer vänja sig och glömma att det var billigare förut.
Med sitt dryga halvsekel i arbetslivet har han också sett hur annat har förändrats.
– Förr kunde vi på golvet sätta press på löneförhandlingarna. Hela produktionen kunde sänkas vid en avtalsrörelse. Det händer inte längre.
Så hur kommer det att gå i förhandlingarna?
Veijo Tuomi är inte orolig.
– Jag litar på Mikael. Han gör sitt bästa.
Läs också

GS-facket och Pappers ställer sig bakom de gemensamma avtalskraven från LO och Facken inom industrin.