Anna Julius: Därför har du mindre pengar kvar i plånboken trots att lönen stigit

PERSPEKTIV Varför har prisökningarna ätit upp lönen? Och när kommer vi ha råd att köpa lika mycket som innan pandemin?

Förhandlingar om lönerna för över tre miljoner löntagare ska snart starta. DA:s Anna Julius guidar dig genom den process som avgör din ekonomi de kommande åren.

Varför har jag mindre pengar kvar fastän min lön har stigit?

Kände du av inflationschocken för några år sedan? Inte konstigt, en arbetare med en månadslön på 30 000 kronor förlorade ett par tre tusen kronor i månaden då.

Hur mycket du kan köpa för din lön handlar inte bara om hur mycket du tjänar, utan också om vad saker kostar. Stiger priserna kan du förstås köpa mindre. Och om priserna stiger snabbare än lönerna minskar din köpkraft. Det är då man pratar om att reallönerna sjunker – din lön blir mindre värd.

Efter pandemin tog inflationen fart. Stundtals var den uppe i 10 procent per år. Det gjorde att reallönerna sjönk historiskt mycket mellan 2021 och 2023, som mest totalt med 11 procent. Många tusenlappar mindre att handla för – det är klart att det känns.

Vad händer nu när inflationen är lägre?

Inflationen har sjunkit rejält, och ligger nu under Riksbankens mål på 2 procent. Eftersom snittlönerna stigit mer än så, ökar sakta löntagarnas köpkraft – reallönerna stiger. Så väntas det fortsätta ett tag. Det gör att du får mer att köpa för. Allra mest känner du av det om du har bolån, eftersom de höga räntorna sjunkit, och förväntas sjunka mer närmaste tiden.

Reallönerna ökar, kostnaden för bolån sjunker, löntagarnas ekonomi stärks. Då är allt frid och fröjd? Nja. Vi är väldigt långt från att ta igen det stora tappet i reallöner från inflationsåren.

När kommer jag ha råd att köpa lika mycket som före inflationen?

Konjunkturinstitutet beräknar att reallönerna kan vara tillbaka på samma nivå som 2021 först år 2029. Det är alltså först om fyra år som folk i allmänhet har samma köpkraft som de hade 2021, om beräkningarna stämmer.

I vanliga fall brukar reallönerna stiga varje år.  Nu kommer de alltså ligga på samma nivå som 2021 efter åtta år. Det är som om 2021–2029 är åtta förlorade år. Under ett par år raderades många års reallöneökningar ut, och nu håller vi långsamt på att arbeta oss tillbaka till hur det var 2021.

Kan inte facket bara kräva att lönerna höjs så jag får ersättning för det jag förlorat?

När inflationen var som värst för två år sedan var detta en stor debatt. I avtalsrörelsen gick facket ut och krävde löneökningar på 4,4 procent på ett år. Det var betydligt mer än man brukar kräva, men långt ifrån någon kompensation för den höga inflationen, som ju var 9-10 procent på ett år. Fackets motiv var att högre löneökningar riskerade att spä på inflationen ytterligare, och att man i stället satsade på ökade reallöner på sikt.

Den argumentationen gjorde en del upprörda. Gruvtolvan i Kiruna ville att facken skulle kräva 20 procent i löneökningar. DA skrev om missnöjda arbetare runt om i landet och folk som demonstrerade mot lönekraven. Kommentarsfälten fylldes av ilska mot facket. På IF Metalls avtalsråd, det interndemokratiska forum där man beslutar om avtalsfrågor, beklagade många att siffran var för låg. Avtalsrådet ställde sig ändå bakom kraven, med överväldigande majoritet.

Till slut fick industriarbetarna lönelyft på 4,1 procent första året och 3,3 procent år två. Historiskt högt, men inflationen hade ändå gjort dem fattigare.

Och nu när det är avtalsrörelse igen, kan vi inte få kompensation nu?

För några veckor sedan gick facket ut och krävde löneökningar på 4,2 procent på ett år. Även om den slutliga siffran lär landa lägre, ger det goda förutsättningar för att reallönehöjningar nästa år, säger Simon Petersson, biträdande avtalssekreterare IF Metall. Han betonar att det inte är inflationssiffrorna facket tittar på när de avgör vilket krav de ska ställa, utan sina egna ekonomiska bedömningar.

– Vi ställer krav på vad vi tror att svensk industri klarar under ett år framåt.

Så ja, det är troligt att reallönerna stiger den närmaste tiden. Men som sagt, det är långt kvar till reallöner som motsvarar dem före inflationen. Facket säger att de vill se reallönehöjningar på lång sikt – däremot kräver de inte att man direkt ska återställa reallönen till vad den var före inflationen.

Förra avtalsrörelsen var många kritiska mot fackets bud – hur ser det ut nu?

Alla är inte nöjda nu heller. Fackförbundet Transport vill kräva högre löneökningar, och lämnar därför LO-samordningen, där de olika LO-facken kommit överens om vad de ska kräva. Även andra protesterar, Unga byggare, en del av fackförbundet Byggnads, vill kräva löneökningar på 15 procent. En av dem som protesterade mest högljutt under förra avtalsrörelsen tycker att facket ger upp för mycket av sin makt.

– Budet är en besvikelse, men det var också förväntat. Vi är fattigare i dag än för två år sedan. Det som är anmärkningsvärt är att budet är lägre än då. Då var det risk för inflation. Nu är det inte samma risk och ändå kräver man mindre, säger Andreas Köhler, IF Metall-medlem och tillika aktiv i Kommunistiska partiet.

Ändå – det handlar inte om den orkan av protester och besvikelse på facket som fanns förra gången. I alla fall inte än. När IF Metall höll avtalsråd förra veckan, till exempel, nämnde knappt någon storleken på budet. Men visst finns det de som är missnöjda, även internt.

–  Det spelar ingen roll vilken siffra vi skulle kräva, det finns alltid någon som tycker den är för låg, säger IF Metalls biträdande avtalssekreterare Simon Peterson.

Motsvarande går antagligen att säga om arbetsgivarna. Det finns ingen siffra facket skulle kräva som de inte tyckte var för hög. Budet på 4,2 procent är också mycket riktigt det näst högsta i industriavtalets historia, bara det för två år sedan var högre. Å ena sidan gör många bolag höga vinster, å andra sidan stiger arbetslösheten nu något. ”Bekymmersamt”, ”Ett dråpslag”, var några av arbetsgivarorganisationernas omdömen om budet.

Vad händer nu? När får jag min nya lön?

De närmaste veckorna ska alla LO-förbund tala om de ska vara med på LO-samordningen eller inte. Transport har alltså redan sagt nej. Seko ställde sig utanför från början eftersom de ville att facken tillsammans skulle driva på för kortare arbetstid. IF Metall har i praktiken sagt ja, GS och Pappers tar beslut nästa vecka.

Under tiden filar fackförbunden på detaljerade krav på sina olika avtalsområden. Hur vill man att lönepotterna ska delas ut? Ska man öka avsättningen till deltidspensionen? Och så vidare.

Den 19 december byter facken och arbetsgivarna krav. Sedan drar förhandlingarna igång. 3,4 miljoner löntagare ska få nya löner. Den 1 april ska de första avtalen börja gälla.

Anna Julius