Unika lösningen i Teslakonflikten: Här strejkvaktar arbetslösa

I Malmö har man hittat ett unikt sätt att lösa pusslet med strejkvakterna. Här bemannas de flesta passen av arbetslösa.    

– Vi är stolta. Vi hoppas att vi vinner det här, säger Demessie Tessema, anställd strejkvakt.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Det var under en facklig utbildning som Demessie Tessema fick frågan. Kunde han, som var arbetslös, tänka sig att stötta facket i Teslastrejken?

Demessie sa ja och sedan ett drygt år står han och åtta andra arbetslösa från IF Metall strejkvakt utanför Teslas verkstad i Malmö. Ett upplägg som väntas pågå fram till sommaren.

”Glada att någon gör jobbet”

Personligen är han här några gånger i veckan. Passen är långa, mellan åtta och nio timmar per gång. En gång i veckan får han sällskap av de 16 strejkande.

– De är väldigt trevliga faktiskt. Vi bjuder på kaffe och sitter och snackar lite. De är glada, att det är någon annan som tar jobbet, säger Demessie Tessema, som tidigare arbetat som CNC-tekniker.

🎧 Missa inte vår dokumentär om strejken 🎧

Del ett – Tesla var min dröm

Att slippa arbetslösheten har varit en lättnad. Men uppdraget är mer än ett jobb, menar han.

– En gång i tiden har folk betalat med blod för den svenska modellen. Och den har funkat nu snart i 80–90 år. Varför ska vi inte behålla den bara för att ett företag kommer utifrån och försöker fördärva den? Det känns inte rätt.

”Värda en guldmedalj”

Enligt Eva Olsson, lokal samordnare på IF Metall Sydvästra Skåne, har hjälpen från Demessie Tessema och hans kollegor varit avgörande.

– De är värda en guldmedalj. Vi hade aldrig klarat detta utan dem, säger hon.

Varför står inte de strejkande strejkvakt?

– Våra strejkande har ju hela tiden stått där någon dag. Men det har varit en resa. Många har tyckt att det varit väldigt obehagligt att stå där och möta sina kollegor och chefer. Dessutom har de strejkande varit viktiga på andra sätt, genom att föreläsa och rekrytera nya medlemmar, säger hon.

Teslas anti-fackliga hållning har spelat in. Men också tidsandan, tror hon.

– Hade det här varit för 30–40 år sedan då hade ju de strejkande stått där från dag ett, varje dag. Det hade varit självklart. Men vi har ett mycket mer individualistiskt samhälle i dag. Du tar inte den striden på samma sätt i dag som du gjorde förr.

Ida Persson, Malin Olofsson