Vad är det som har hänt med strejkarnas ersättning?
Teslas strejkande mekaniker blir nolltaxerade Vad betyder det? DA reder ut vad som hänt
Publicerad 2025-07-28, 05:00
80 personer erbjöds jobba kvar på Mitsubishi efter beskedet om att fabriken skulle flytta. Men när jobbet var avklarat och arbetslöshetsersättningen skulle betalas ut tog det stopp.
Enligt IF Metalls a-kassa hade de ingen rätt till pengarna.
– Hur kan det gå till så här? säger Ejmil Bilal, som nekades ersättning.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
– Jag öppnade mejlet klockan tio på kvällen. Min fru stod bakom mig och frågade ”vad händer?”, men jag kunde inte få fram något. Jag tänkte bara ”vad ska jag göra?”
Det berättar Basel Fahed, 36, där han sitter i Ejmil Bilals, 44, lägenhet. De jobbade i åtta respektive 13 år som svetsare på Mitsubishis fabrik i Göteborg.
När det stod klart att fabriken skulle flytta till Finland fick de anställda frågan om de kunde tänka sig att hjälpa företaget med flytten. För Ejmil och Basels del handlade det om att förbereda maskiner som skulle skeppas över och att åka till Finland och lära upp svetsare där.

För det här arbetet skulle de få mer i lön, nästan dubbelt så mycket, under de aktuella månaderna – första halvan av 2024. Ejmil och Basel stämde av med facket vad som gällde skattemässigt med de extra pengarna. Från juli till och med december samma år arbetade de som vanligt, samtidigt som de sökte jobb. Beredda på att gå ut i arbetslöshet i januari.
– I december hölls ett möte med oss anställda. Folk från både IF Metall och a-kassan var där. De gick noga igenom hur man skulle ansöka om a-kassa, berättar Ejmil.
Han och Basel skickade in sin ansökan. Men det kom inga pengar. I februari fick de beskedet: IF Metalls a-kassa nekade Basel, Ejmil och ett 70-tal andra från fabriken ersättning.
– Jag blev chockad. Jag läste mejlet flera gånger och sprang runt som en yr höna och försökte förstå vem som gjort fel, berättar Ejmil.

Det visade sig att a-kassan räknade de extrapengar de anställda fått för att arbeta med flytten som avgångsvederlag. Trots att detta skett sex månader innan de avslutade sin anställning.
Under tre månader var de utan ersättning från a-kassan. Basel, som förutom sin fru lever med sina två barn, blev tvungen att låna pengar av en släkting.
– Det är inget man vill göra, man känner skam, säger han.
Även Ejmil tvingades låna pengar och har i dag en skuld på 25 000 kronor på banken.
– Hade vi bara fått veta på förhand att vi inte skulle få någon ersättning hade allt varit annorlunda. Då hade vi kunnat planera, säger han.
Både Basel och Eimil är besvikna, inte bara på a-kassan, utan även på IF Metall. Ejmil anser att förbundet borde betalat ut de pengar som han och kollegorna gick miste om.
– Jag har betalat hundratusentals kronor till dem under alla år jag varit medlem. De säger att de har vår rygg, att de ska finnas om något händer. Nu hände det verkligen något, men vi får inte en krona därifrån, säger Ejmil.

– Det är horribelt. Att en medborgare i det här landet som arbetar ska förstå att en peng som betalas ut – för vissa ett år innan de avslutade sin anställning – ska räknas som avgångsvederlag. När det dessutom krävs en extra prestation. De har utfört andra arbetsuppgifter under den här tiden, säger han.
IF Metall har hjälpt alla på Mitsubishi som velat att överklaga beslutet från a-kassan. Karl-Henrik Rosberg berättar att det gällde 80 personer från början, men att det är oklart hur många av dem som gick vidare med överklagan.
Att IF Metall går till kammarrätten med ett fall som rör förbundets egen a-kassa är ovanligt, enligt Karl-Henrik Rosberg.
– Det kan ha hänt förut, men det är inget jag känner till, säger han.

Men några utbetalningar är inte aktuellt från förbundets sida.
– Jag kan förstå att de tankarna kommer hos våra medlemmar, men att IF Metall räddar upp när a-kassan inte betalar, det är inte så vi har haft det och det är inte så det är tänkt att vara, säger enligt Karl-Henrik Rosberg.
Skulle det vara orimligt att facket gör ett undantag i ett så här exceptionellt fall?
– Om IF Metall ska gå in och betala en ersättning för att en annan organisation inte betalat det vi tänkt att de ska göra – det blir konstigt. Det är ingen sådan verksamhet vi bedriver, att vi ska vara en extraförsäkring i det perspektivet, säger han och fortsätter.
– Jag säger inte att det är fel men det är inte så i dag. Skulle man gå in i ett enskilt fall så sätter man en ny norm för hur det ska bli framöver.
Karl-Henrik Rosberg säger att han förstår att Ejmil, Basel och andra är besvikna.
– Man trodde att man hade ett skydd, men känner ”vad hände nu? Hade jag inte det?”. Det enda jag kan säga är att vi är till hundra procent på deras sida i det här och det är därför vi driver det rättsligt.

Dan Jonasson är chefsjurist på IF Metalls a-kassa. Han berättar att det var förhållandevis lätt att fatta beslut i fallen från Mitsubishi, eftersom kammarrätten tidigare har beslutat i liknande ärenden.
– Det finns faktiskt ganska många sådana fall, säger han.
Efter att ha studerat de tidigare fallen har a-kassan landat i att det är ett brett spann för vad som räknas som avgångsvederlag. Det räcker i stort sett med att det finns ett samband med att företaget ska läggas ner.
Två undantag gäller: Om pengarna är en del av ett bonussystem som redan finns etablerat på arbetsplatsen – eller om arbetstagaren fått pengarna på grund av ”en arbetsinsats utöver det vanliga”.
– Men där är ribban satt högt, berättar Dan Jonasson.
Att åka till ett annat land och lära upp nya medarbetare – som både Basel och Ejmil gjorde – är något som kammarrätten tidigare ansett inte vara tillräckligt.
Peter Johansson, kassaföreståndare på IF Metalls a-kassa, säger att chocken Basel och Ejmil blev utsatta för hade kunnat undvikas.
– Hade avdelningen eller klubben varit med i den här lösningen från början och kontaktat oss och frågat ”funkar en sådan här lösning?” – då hade vi kunnat ge den här informationen redan då. Dialogen är väldigt viktig, för medlemmarnas skull. Så att de inte hamnar i klistret.

Karl-Henrik Rosberg säger att det här fallet var svårt eftersom det inte fanns en överenskommelse med arbetsgivaren som facket hade varit med och förhandlat fram.
– I sådana fall stämmer vi alltid av med a-kassan bland andra. Men den här gången skedde allt mellan de anställda och arbetsgivaren.
Finns det något IF Metall borde ha gjort annorlunda här?
– Det är klart att vi funderar över det. Och vi har redan gått ut med information om det här fallet till avdelningarna och uppmanat folk att vara vaksamma. Men jag tror detta hade varit svårt att förutse. A-kassans regelverk är komplicerat.
Tingsrätten avslog nyligen överklagandet från Ejmil, Basel och de andra tidigare anställda vars fall hunnit prövas. Nu kommer IF Metall att ta vidare saken till kammarrätten.
– Vi vill få till en praxis. Men om det visar sig att a-kassan gjort rätt så är det lagstiftningen det är fel på. Då är det där vi får lägga fokus sen, säger Karl-Henrik Rosberg.
Både Ejmil och Basel söker nya jobb, men har ännu inte hittat något. Nu får de a-kassa, men de lever fortfarande med konsekvenserna av att oförutsett ha stått i tre månader helt utan inkomst.
– Jag kan inte sova, jag somnar tolv och vaknar fyra. Det bara snurrar i huvudet. Jag försöker förstå hur det kunde bli så här, säger Ejmil.