Facklig milstolpe: Scaniaklubben firar 120 år

Vilda strejker, chefer som blir sparkade på smalbenen och öl på arbetstid. Mycket har hänt med det fackliga arbetet på Scania. Nu fyller verkstadsklubben 120 år – och även om mycket förändrats är grunden densamma. 

– Frågorna som gällde för 120 år sedan är lika aktuella idag, säger Emiliano Chatzmicihail, vice ordförande.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Klubbordförande Sonny Johansson rotar i förrådet på IF Metalls kontor på Scania i Södertälje och kommer ut med en avlång blå väska. Inuti ligger det ett rött tyg, med en mörkare och fylligare nyans än IF Metalls logga.

Kollegan och vice ordförande Emilianos Chatzimichail börjar dra ut det röda tyget och stången som det virats runt. Tillsammans vecklar de ut fanan och håller upp den framför den vita väggen.

Scania Verkstadsklubb Södertälje 1905-11-22 står det med guld på ena sidan. Men båda två gillar den andra sidan mer. Där syns en grupp arbetare som marscherar fram, också med en fana.

– Den här har vi med på begravningar ifall någon ber om det, och på första maj, säger Emilianos Chatzimichail.

Lördagen den 22 november 2025 fyller klubben 120 år. Det skulle mycket väl kunna vara en av de äldsta klubbarna i Sverige, enligt Arbetarrörelsen Arkiv och Bibliotek. 

– Det är mäktigt. Det är en häftig resa som har gjorts från det som var då till det vi är idag. Samtidigt som man kan läsa anteckningar från förr och se att det handlar om typ samma frågor som i dag, säger Sonny Johansson.

Frågorna han syftar på är arbetsmiljö, ledighet och lön. Men han säger att diskussionerna och frågorna är på en annan nivå i dag jämfört med förr. Även om vissa ämnen försvunnit.

Sonny Johansson räcker över ett dokument från 1987 med krav från klubben gällande produktionsövertid. Den första punkten är att samtliga ska få öl och macka.

Sonny Johansson skämtar och säger att kampen har förändrats markant från starten 1905 till nu.

– Förr kunde arbetarna följa efter cheferna hela vägen hem och sparka dem på benen. Men det har gjorts enorma framsteg och i dag är samverkan god. Sedan har vi såklart fall där vi inte är överens. Men när vi har respekt för varandra och pratar så löser vi de svåra sakerna också, säger Sonny Johansson.

Den största skillnaden är att klubben fått mycket mer att säga till om inom företaget.

– Vi har ett samverkansavtal på Scania. Där vi också får inflytande. Då blir det mycket lättare att komma överens. För hundra år sedan då hade vi inget inflytande utan det var en som bestämde och en som bugade, bockade och accepterade, säger Emilianos Chatzimichail.

Men på senare tid har den fackliga organisationen mötts av kritik. Ersättningar från ägarna till styrelsens ledamöter har ifrågasatts och medlemmar har talat om en tystnadskultur inom verkstadsklubben. Efter att frågan blev medial inleddes en utredning och frågan om ersättningarna tillbakavisades.

Har ni kommit för nära cheferna i dag, till skillnad från förr?

– Jag tror det skulle vara sämre för oss att ha ett längre avstånd till besluten. Nu är vi med redan i förarbetet och kan representera medlemmarna innan besluten tas, säger Sonny Johansson.

Chassit inne på Scania, där lastbilarna monteras ihop innan det skickas i väg, består av massvis med gula och blå verkstadsbås inrutade av verktygstavlor och ställage. I ett av dem arbetar Johnny Hägg med axelmontering. Han har arbetat på Scania i snart 40 år. Facket gick han med i direkt efter introduktionskursen.

– Det lät väl vettigt. Det var därför jag gick med, säger Johnny Hägg, som är så kallat kontaktombud i klubben

Enligt Johnny Hägg har arbetsmiljön blivit bättre under tiden han arbetat på Scania. Framför allt säger han att det var mycket bullrigare förut.

– Det är bättre ljus och bättre golv. Men sedan kan det fortfarande vara jäkligt stressigt ibland men det beror på vad vi bygger, säger han.

Han arbetade här under den vilda strejken 1990 då Scaniaarbetarna krävde 5,50 kronor mer i timmen. Företaget sa nej. Johnny Hägg som var förtroendevald fick inte vara med på strejken.

– Facket hade ju skrivit på avtalet. Så det var typ jag och chefen som satt här inne resten var ute och strejkade, säger Johnny Hägg.

Strejken fick stor medial uppmärksamhet och det hela slutade med att över 900 arbetare fälldes i arbetsdomstolen och fick betala ett skadestånd på 220 kronor per person. Men solidariteten var stor och en insamlingskassa startades och nådde över 130 000 kronor.

Då var klubben inne på sitt 85:e år. I dag fyller den alltså 120 och den 29 november ska Johnny Hägg på fest med de andra cirka 250 förtroendevalda med trerätters, liveband och mingel på Stadshuset i Södertälje.

– Det blir spännande, de har väl inte haft en sådan fest förut, möjligen när de fyllde hundra, säger Johnny Hägg.

 Medlemmarna är inte bjudna på festen men får presenter i form av kylväska och mugg.

– Det kan ju låta lite men vi är ju rätt många medlemmar. Det landade nära miljonen att köpa kylväska och mugg till dem, säger Sonny Johansson.

– Vi har ju haft ett resonemang om hur ska vi premiera våra förtroendevalda som gör ett otroligt bra arbete och som är nära medlemmarna och stöttar dem i alla frågor. Då kom det här med att anordna en fest för dem upp, säger Emiliano Chatzimichail.

Enligt Sonny Johansson och Emiliano Chatzmicihail är engagemanget i klubben och rekryteringen fortfarande god och företaget går bra. Därför tror de att klubben ändå skulle kunna leva i 120 år till.

– Minst. Minst 120 år till. Det är viktigt att vi bevarar och utvecklar föreningen. Frågorna som gällde för 120 år sedan är lika aktuella idag. Det kanske är tråkigt att säga så men det är min bild, säger Emiliano Chatzmicihail.

Emerik Einerstam Karis