Den pyttelilla döden

Guldspadenominerad 2007. Svenska industriarbetare utsätts för tusen gånger mer farliga partiklar på jobbet än vad som finns på Sveriges smutsigaste gata. Det visar Dagens Arbetes egna mätningar. Medan larmen duggar tätt om uteluften är det tyst om arbetsplatserna. Trots att reglerna tillåter 70 gånger farligare luft i industrin.

Smederna Anders Näsman och Petri Hellsten svär. Borrmaskinen äter sig långsamt in i den flera decimeter tjocka betongväggen, på en byggarbetsplats söder om Stockholm.

Ofta hugger maskinen fast mot lillfingertjocka armeringsjärn. Hisschaktet är trångt och gråvitt damm yr från borrhålen. En hinna vilar över verktyg, kraftiga blåställ och mjuk människohud.

”Värst är när vi borrar i valv underifrån. Då ramlar allt ner över oss. Det här är lite bättre”, säger Anders Näsman.

Anders Näsman har gått med på att för Dagens Arbetes räkning mäta partikelnivån på arbetsplatsen. När borrmaskinen möter betong som härdats i trettio år går det inte att prata, oväsendet överröstar.

Under en timme hänger mätanordningen över Anders Näsmans axel. Han jobbar på som vanligt. När timmen är till ända syns det tydligt att damm klumpats fast i filtret och på Anders Näsman. Han pustar ut och lägger ner den rejäla borrmaskinen.

”Så jävla jobbigt för axlarna. Men lättare än förra veckan då vi borrade halvmeterdjupa hål. Vi har allt emot oss. Buller och damm. Det är inte konstigt att så få orkar jobba till pensionen. Vi undrar vad vi drar i oss. Håret blir som stålull under en arbetsdag.”

Samma marsdag används mätutrustningen på Hornsgatan i Stockholm, känd som Sveriges dammigaste gata.

Efter en timmes mätning (som på arbetsplatsen) lämnas proverna till ett laboratorium för partikelanalys och fotografering med svepelektronmikroskop.

Dagens Arbete har gjort egna mätningar för att visa på en snedvriden debatt. Trots att luften på arbetsplatserna är mycket farligare så är det partiklar på gator och torg som diskuteras av politiker och i medier.

Vår granskning visar att man i riksdagen har tagit upp partiklar på arbetsplatserna i två anföranden under 2005 och 2006. Under samma tid togs utomhusluften upp i 29 anföranden.

Partiklar i utomhusluften omnämndes 200 gånger i de största dagstidningarna. Partiklar i arbetsmiljön skrevs det bara om sex gånger.

”Skillnaden i uppmärksamhet är helt orimlig. Särskilt med tanke på att det i så många arbetsmiljöer är betydligt sämre luft än på de gator man så ofta skriver om”, säger Ulla Lindqvist, LO:s andre vice ordförande och ansvarig för arbetsmiljöfrågor.

”I flera undersökningar har LO-medlemmarna sagt att arbetsmiljön är den näst viktigaste frågan. Det ligger ett stort ansvar på oss att uppmärksamma arbetsmiljön. Men det finns ganska stor anledning till självkritik. Arbetsmiljöfrågorna har inte fått tillräckligt stort genomslag i organisationen. Man brukar nöja sig med vad skyddsombuden gör”, säger Ulla Lindqvist.

Dagens Arbetes mätresultat från arbetsplatsen och Hornsgatan analyseras av Bengt Christensson, yrkeshygieniker på IVL Svenska miljöinstitutet. Han uppskattar att partikelnivåerna från arbetsplatsen är tusen gånger högre än de från gatan.

”Mätningen visar att smederna utsätts för en mycket hög exponering. Varje partikel som går ner i lungorna bidrar till lungornas åldrande. Och det här bombardemanget talar man aldrig om i arbetsmiljösammanhang”, säger Bengt Christensson.

Vid granskningen av de kraftigt förstorade bilderna från mätningen reagerar han snabbt på en tunn trådliknande partikel i provet från arbetsplatsen.

”Det kan vara asbest. Men jag är inte säker. Jag tror mig också se kvarts som är farligt”, säger han.

”Vem som helst ser skillnaden mellan arbetsplatsen och gatan. Då ska vi komma ihåg att alla partiklar inte syns i filtret från arbetsplatsen, det är så mycket att det klumpas på varandra”, säger Bengt Christensson.

Mätningen gjordes under för kort tid och med för enkel utrustning för att kunna ge exakta siffror. Men Bengt Christensson har jobbat med mätningar på arbetsplatser sedan 1960-talet.

”Det är mycket vanligt, och då uttrycker jag mig försiktigt, att gränsvärdena på den här typen av arbetsplatser överskrids. Det är vanligare att resultatet vid mätningar blir dubbla gränsvärdet än under gränsvärdet.”

Varje dag utsätts tiotusentals människor för livsfarliga partiklar på byggen, smidesföretag, gjuterier, gruvor, stålverk och annan tung industri men också i bilverkstäder och stenkrossar.

De risker Dagens Arbetes mätning visar på understryks av en stor studie om byggarbetsplatserna i Sverige. Den omfattar cirka 180 000 byggnadsarbetare och bygger på data som samlats in sedan början av 1970-talet. Undersökningen visar att den som utsätts för partiklar i arbetsmiljön löper ökad risk att dö i hjärtinfarkt.

Risken är tolv procent större än för normalbefolkningen. För dem som utsatts för dieselrök ökar risken för hjärtinfarkt med 19 procent och för stroke med 10 procent.

För utomhusluften finns mängder av undersökningar. Enligt EU orsakar partiklar i uteluften ungefär 300 000 dödsfall varje år i medlemsländerna. Och en svensk forskningsrapport visade nyligen att i Sverige dör 1 800 personer årligen av partiklar från trafiken. Det är fler än som dör i trafikolyckor.

Exakt vad som gör partiklarna farliga är inte helt klarlagt. Men forskarna vet att storleken är viktig, eftersom den påverkar hur långt ner i lungorna partiklarna kan nå. Var i lungsystemet partiklarna fastnar är också viktigt; det är inte så enkelt som att mindre partiklar alltid är farligare.

Även vad partiklarna består av är viktigt – partiklar från kemikalier och avgaser är värre än partiklar från slitage som vägdamm. Partiklarna orsakar förutom hjärtinfarkt och stroke även astma, lungcancer, silikos, kronisk bronkit, luftvägsinfektioner med mera.

För att skydda befolkningen finns EU:s gränsvärden, som gäller i Sverige. Ett vanligt larm i medierna är att gränsvärdet överskrids på gator i Stockholm och Göteborg.

I arbetsmiljön tillåts betydligt större mängder. Flera forskare har börjat jämföra gränsvärdena i utomhusluften och arbetsmiljön. En av dem är Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin på Umeå universitet.

Han tycker att gränsvärdena för partikelhalten i uteluften och gränsvärden för arbetsmiljön visar på förvånansvärt stora skillnader. För Dagens Arbete har han räknat om Arbetsmiljöverkets gränsvärdelista och gränsvärdet för utomhusluften så att de blir jämförbara.

Omräknat är gränsvärdet för utomhusluften 150 mikrogram partiklar per kubikmeter luft. I industrin är gränsen för totaldamm 10 000. Det är cirka 70 gånger mer än i utomhusluften.

Vad beror skillnaderna på?

”Gränsvärden fastställs inte av oss som forskar om dessa ämnen. Utan i processer som i slutändan är politiska, även om de utgår från forskningsrapporter”, säger Bengt Järvholm.

”När Arbetsmiljöverkets styrelse fastställer gränsvärden är bland andra arbetsmarknadens parter representerade. Och Arbetsmiljöverket är skyldigt att beräkna kostnaderna för vad man beslutar.”

”I grunden handlar det om en avvägning mellan företagens kostnader och hur stora risker som samhället anser att man ska ta.”

Bengt Järvholm påpekar att forskningen om uteluften omfattar mycket stora grupper. Det gör att man med stor statistisk säkerhet kunnat få fram även små hälsoskillnader.

I arbetsmiljön är det mindre grupper som undersöks, inte sällan på en enda arbetsplats. Det gör att det statistiska underlaget blir mindre säkert, och det krävs ganska kraftiga hälsoeffekter för att de ska upptäckas. Bengt Järvholm konstaterar att partikeldebatten koncentreras på utemiljön:

”Den kontrolleras på ett helt annat sätt än arbetsmiljön, det kommer rapporter om luften i utemiljön ganska ofta. Men partikelmängderna är större i arbetslivet. Man har försummat arbetsmiljöerna, tycker jag. Det mäts väldigt lite nuförtiden.”

Vem ska se till att det händer?

”Ytterst är det Arbetsmiljöverket – som man nu skär ned på.”

Överläkare Per Gustavsson är enhetschef på Yrkesmedicinska enheten i Stockholms län. Även han jämför gränsvärdena mellan utomhusluft och partiklar i arbetsmiljön och ifrågasätter om skillnaden är rimlig.

”Mycket talar för att de arbetshygieniska gränsvärdena för partiklar och avgaser är för höga och inte har stöd i modern forskning.”

LO:s Ulla Lindqvist reagerar starkt på de olika nivåerna för gränsvärden i uteluft och arbetsmiljö:

”Det ser helt orimligt ut. Jag är ju ingen vetenskaplig specialist på partiklar, men så här stora skillnader måste man reagera på.”

Vad tänker du göra åt detta?

”Vi har ju tagit upp frågan om strängare gränsvärden i Arbetsmiljöverkets styrelse. LO har även tagit upp frågan internationellt, och driver den i Europafacket.”

Flera forskare är kritiska till att det görs allt färre mätningar av luften på arbetsplatserna. Vad anser du?

”Vi borde från fackligt håll ställa krav på fler mätningar. Att det görs få mätningar tror jag mest beror på att det är så dåligt tryck i arbetsmiljöfrågorna.”

Tänker ni försöka använda uppmärksamheten på utomhusluften för att få mer uppmärksamhet på arbetsmiljön?

”Vi borde peka mer på sambanden mellan yttre och inre miljö, som vi gjorde på 1980-talet. Det här är ju arbetarrörelsens hemmaplan, det är våra frågor. För de borgerliga är detta helt främmande frågor.”

Att uppmärksamheten är större för den yttre miljön än arbetsmiljön är något överdirektör Bertil Remaeus med visst beklagande vant sig vid efter trettio år på Arbetsmiljöverket.

Har ni aldrig övervägt att haka på intresset för partiklarna i uteluften?

”Nja. Vem skulle vi debattera med? Vi äger ju våra egna gränsvärden. Det har alltid varit vi själva som fastställt dem, oavsett politisk färg på regeringen.”

Bertil Remaeus förklarar de betydligt högre gränsvärdena i arbetsmiljön med att de är juridiskt bindande.

”Det händer något om du inte följer dem. Dessa gränsvärden är avvägningar mellan individens och samhällets intresse”, konstaterar Bertil Remaeus.

Däremot händer ingenting om partikelhalterna i utomhusluften blir för höga. Gränsvärdena är riktvärden.

”Samhället är inte berett att ta konsekvenserna av bindande gränsvärden som innebär att gator måste stängas av”, säger Bertil Remaeus.

Det handlar också om vilka grupper som berörs.

”Gränsvärden för miljön ska skydda alla, från minsta spädbarn till gamla och svaga. De som finns i arbetslivet har bättre hälsa, är starkare. Därför kommer det nog alltid att finnas en skillnad i gränsvärden också om det skulle införas juridiskt bindande regler för utemiljön.”

Smederna på byggarbetsplatsen utanför Stockholm tycker det är dags att fokus sätts på deras arbetsmiljö. På tv och i tidningar pratas det om vägdamm på trafikerade gator. Ingen bryr sig om hur mycket en smed får i sig under en arbetsdag.

När Anders Näsman får höra vilka mängder damm som tillåts på arbetsplatserna jämfört med utemiljön blir han förvånad.

”Åh, fy fan. Det är något som är fel. Vi säger att det är dammigt men ingen lyssnar på oss. Det borde göras mycket mer för vår arbetsmiljö.”