Folkets hus rensar ut politisk konst

Den som vill se Albin Amelins tavla Demonstration om storstrejken 1909 och Sven X:et Erixsons skildring av förtrycket av svarta i Sydafrika, bör skynda sig till Stockholm Folkets hus. Före nyår ska de vara borta.

För snart två år sedan beslutade styrelsen för Folkets Hus i Stockholm om en konstinventering i sina lokaler vid Norra Bantorget. I styrelsen sitter representanter från LO som också är ägare till företaget Stockholm City Conference Center.

Konstinventeringen innebär att de 300 mest välrenommerade verken bevaras. Ut åker de stora målningarna av Amelin och X:et som i dag hänger i kongresshallen. Sedan sex år är de täckta av tunga draperier. Företagen som idag hyr kongressalen i Folkets Hus ska själva kunna välja att dölja dem under sina möten. Det gör också de flesta, men nu räcker inte ens denna åtgärd.

– Vår ambition är att de ska plockas ned under juluppehållet, säger Jan Kristiansson, vd för Stockholm City Conference Center.

Kongresser och allmänna möten använder idag mycket teknik, menar Jan Kristiansson. Lokalerna måste fungera för detta. Men tavlorna hänger idag vid kongresshallens sidor och inte bakom scenen. Och det finns andra orsaker till att tavlorna ska bort.

– Det är ett önskemål från våra kunder. Men en orsak är också att de inte exponerats mer än en gång de senaste sex åren. Inte ens arbetarrörelsen vill visa dem under sina sammanträden.

Amelin och X:et ska eventuellt flytta till arbetarrörelsens arkiv i Grängesberg. Amelins målning har donerats av Metall en gång i tiden. Konstnären har själv skurit till målningen för att den ska passa in på just den plats i Folkets Hus där den hänger i dag.

Margareta Ståhl är projektledare på arbetarrörelsens arkiv som håller i det praktiska arbetet kring inventeringen. Hon ser en fara i att arbetarkonsten försvinner från arbetarrörelsens gamla lokaler när privata företag tar över.

– Jag har sett målningar bakom plastgranar med grenar som sticker genom duken, bakom läckande cementsäckar och i fuktiga källare.

Många av de verk som idag blir hemlösa har kommit till i en tid då tanken om en offentlig konst fanns. Konstverken är berättande, också i förhållande till den plats och det sammanhang för vilka de skapades. När de flyttas försvinner också en del av denna berättelse.

– Det är inte särskilt inne med arbetarrörelsens historia just nu. Men det kommer med säkerhet en annan tid.

Texten är korrigerad 31/10 2007.

FREDRIK WÅHLSTEDT