Industriarbetarnas tidning

Bertil gör konst av sina hjältar

9 mars, 2018

Skrivet av

Foto: Anna Wahlgren

En kampsportmästare, en dubbel stryktipsvinnare och vanliga knegare. Bertil Mårtensson trodde att han kände sina arbetskamrater. Men när han började göra konst av dem upptäckte han att de alla är hjältar.

En riktig arbetare. På 70- och 80-talet kunde det hända att Bertil Mårtensson presenterades så. En beundransvärd person, som man inom kulturvänstern nästan ville ta på.

– Ett tag var det populärt att vara arbetare. Jag var inte arbetare, men min bakgrund gjorde att jag räknades som en ändå, berättar Bertil Mårtensson.

Nej, han var ingen arbetare utan en konstnär. Det är han fortfarande, men sedan 17 år jobbar han även på CA Anderssons tryckeri i Malmö.

”Ju mer jag får höra, desto mer blir de som hjältar för mig. För jag ser att det är en strid ofta, livet.”

Anställda i den grafiska branschen har varit med om snabba förändringar. Än i dag kan gamla blysättare arbeta sida vid sida med de som enbart har jobbat digitalt. Däremellan har nya tekniker både hunnit födas och dö ut.

Tänk vilka historier som ryms bara innanför det här tryckeriets väggar. Övertygad om att alla har något att berätta fick Bertil Mårtensson en idé. Nu gör han konst av sina arbetskamrater.

Bertil Mårtensson trodde att han kände sina arbetskamrater rätt bra. Men när han träffar dem efter jobbet, hemma, kanske över en middag, blir samtalen annorlunda.

– Jag måste lyssna på vad de säger, för de lägger inte fram saker som skryt. Jag tänker på en som tränade taekwondo och slog den svenska mästaren två gånger. Det var inget mer med det. Men själv började jag tänka att den här människan hade kunnat vara med i landslaget.

De pratar om jobbet och om livet. Om motgångar, sorger och rädslor. Ibland har osannolika saker hänt, som att någon prickade tretton rätt på stryktipset två gånger, även om det inte gav några större summor. Någon annan följde kärleken till Sverige och hamnade i Malmö. Någon startade ett damfotbollslag på den tiden det ansågs vara en sport som tjejer ska låta bli.

– Ju mer jag får höra, desto mer blir de som hjältar för mig. För jag ser att det är en strid ofta, livet. Men man kämpar sig tillbaka och man ser ofta väldigt ödmjukt på sin situation.

Tanken med Bertil Mårtenssons projekt är att porträtten och texterna ska ställas ut tillsammans, och kanske bli en bok. Foto: Anna Wahlgren

Så vilken är Bertil Mårtenssons egen berättelse? Vi kan börja i Lund, slutet av 70-talet. I en stadsdel med smeknamnet Nöden stod en ung Bertil Mårtensson med sin pappas gamla staffli. Han hade hoppat av gymnasiet och målade gatubilder av de gamla arbetarkvarteren där hans mamma vuxit upp.

Målningarna blev omtyckta och han sålde en hel del. Är det så här lätt att vara konstnär, tänkte han. Men hans pappa – maskinsättare på Berlings Boktryckeri, som själv målade och skulpterade – tog kärleksfullt ner honom på jorden igen.

– Jag fick inte ta 500 kronor för bilderna, det var alldeles för mycket tyckte han. 300 fick jag ta. Men det var ju jättemycket pengar det också på den tiden.

Föräldrarna, som nog var lite nervösa för att han lämnat skolan, blev lugnare när han kom in på en grafisk tecknarlinje.

– Men både tiderna och jag var ju vänster så jag kunde inte bli reklamtecknare. Det gick ju inte.
Så han jobbade med kultur- och konstprojekt, studerade konst, var med och startade en konsthall och tog jobb i den grafiska industrin när han behövde.

När barnen kom var det dags att skaffa en mer regelbunden inkomst och han började jobba med prepress på CA Anderssons tryckeri.

”Den där stoltheten, känslan av att vara vikti­g – den bilden har suddats ut.”

Bertil Mårtensson funderar mycket på bilden av arbetaren. Hur den har förändrats och hur man egentligen ser på sig själv. Trots att vi lägger en tredjedel av vardagens timmar på jobbet, hörs inte särskilt många historier därifrån. Och vem lyssnar längre till en arbetares berättelse, när stjärnor samlas på slott för att dela med sig av sina liv i tv?

Att vara arbetare är inte längre lika beundransvärt som när han själv presenterades som ”en riktig arbetare”.

– Jag vill inte säga att man skäms för att vara arbetare i dag. Men den där stoltheten, känslan av att vara viktig – den bilden har suddats ut.

Samma sak med industrin. Man kan lätt få känslan av att den inte finns längre, eller att den ska ta slut, tycker han.

– Så är det ju inte. Men det är intressant att fundera på vart den är på väg.

Det är sånt han samlar på sig under samtalen med sina arbetskamrater. Konstprojektet ska ha ett arbetstagarperspektiv, med berättelser från och ur arbetslivet. Han känner sig utvald som får förtroendet att ta emot allas historier. På sätt och vis är det nästan ett terapeutiskt projekt, som kan få arbetarna att se sig själva igen.

– Jag har aldrig känt mig så viktig som konstnär som jag gör i det här.

Teckning: Bertil Mårtensson. Foto: Anna Wahlgren
Annika Svensson

Jobbat på: Bland annat DHL i 25 år, med logistik. Arbetar med lager och logistik på CA Andersson sedan fem år.
Far: Busschaufför.
Mor: Jobbade på barnsjukhuset.

Annika Svensson

”Det kändes väldigt speciellt att Bertil frågade om jag ville vara med. Jag kände mig privilegierad. Vad har jag att komma med, tänkte jag.
Att lyssna på andra är något som känns viktigare ju äldre jag blir. Kanske har det att göra med att jag förlorade min syster alldeles för tidigt, och även min mor. Det får en att tänka till, stanna upp lite. Annars tycker jag ändå att jag har haft tur i livet. Jag har fått en frisk dotter och två fina barnbarn.

Jag jobbar med logistik och lager. Jag kör en del truck, men det är mycket administrativt arbete, registrera order, se till att allt kommer iväg.
Jag ser mig själv som en arbetare. Men jag har inte funderat så mycket på hur bilden av arbetare ser ut. Kanske mer på hur mina arbetskamrater på DHL skulle beskriva mig. Vi var många som jobbade där och blev fostrade in i arbetslivet. De skulle väl säga något om hur himla lojal jag är.”

Teckning: Bertil Mårtensson. Foto: Anna Wahlgren
Johnny Persson

Jobbat på: Bland annat Berlingska Boktryckeriet, Intellecta Duro, Profiltryckeriet och CA Andersson.
Far: Metallarbetare och fastighetsskötare.
Mor: Hemsamarit på åldringsvården, skiftarbetare på kapsylfabriken och fritidspolitiker.

Johnny Persson

”Jag gick i pension när jag var 66 efter 50 år på olika tryckerier. Jag började som typograf 1962. Då var det ingen som ens tänkte tanken att yrket skulle försvinna. Tio år senare omskolades jag till litograf.

När jag började jobba på Duro utvecklades jag som grafiker. Där fick jag min yrkesstolthet. Bra betalt var det inte, men vi jobbade med sådan kvalitet. Det var helt fantastiskt. Utmaningar hela tiden. Tryckeriet lades ner 2005.

CA Andersson blev min sista arbetsplats. Jag tryckte kuvert och visitkort vid en liten maskin. En dag frågade chefen om jag ville köra företagets budbil. Då var jag så trött på kuvert och visitkort att jag sa ja direkt.

Jag har alltid varit freakad på musik. Jazz, blues och rock. Och så har jag upptäckt kammarmusik. Helt magiskt att lyssna på.

Malmö var en industristad en gång, men nu är det en universitetsstad. Den har förändrats helt. Det är färre som jobbar på golvet, men jag är en arbetare, absolut. Jag är väldigt stolt över mig själv som tryckare. Men viktigast är familjen – min Lena, mina barn och barnbarn – utan dem ingen Johnny.”

Teckning: Bertil Mårtensson. Foto: Anna Wahlgren
Jesper Lindell

Jobbat på: Flera bokbinderier. Började som bokbindare på CA Andersson för två år sedan,  är i dag produktionsansvarig för efterbehandlingen.
Far: Grafisk formgivare, skådespelare och dokumentärfilmare.
Mor: Socionom.

Jesper Lindell

”Efter gymnasiet gick jag en räddningsmannautbildning, men sen fanns inga jobb i Malmö. Arbetsförmedlingen frågade om jag ville prova att jobba på bokbinderi. Sen var jag fast. Det var någonting med maskinerna. Särskilt en limbindare. Jag kunde cykla till jobbet mitt i natten och komma dit flera timmar innan alla andra. Jag ville se till att allt fungerade.
Det lät jättespännande när Bertil berättade om sitt projekt och det känns kul att vara utvald. Man får veta mycket om varandra under ett sånt samtal. Det visade sig att han och min pappa känner varandra.

Jag har alltid känt mig som en knegare. Kört maskiner, blivit oljig. Det har jag alltid känt i händerna och kroppen, att jag är en arbetare i ordets rätta bemärkelse.
Det kommer jag nog alltid att göra.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Jag är ödmjuk och rörd”

”Jag är ödmjuk och rörd”

Under några år har Bertil Mårtensson intervjuat och tecknat porträtt av sina arbetskamrater på CA Anderssons tryckeri i Malmö. Nu blir de en utställning i ABF:s regi

”Ingenting sker av sig självt”

”Ingenting sker av sig självt”

Grafikern Bertil Mårtensson tecknade och intervjuade sina arbetskamrater när DA träffade honom 2018. Nu har projektet växt – ”en budkavle mellan arbetare från skilda yrken”.

”Gapet är lika stort som på 1930-talet”

Har vi arbetare verkligen haft reallöneökningar de senaste 25 åren, när vi räknar rätt, och tar med inflationen på tillgångar, som boende och aktier?, skriver grafikern Bertil Mårtensson.

”Vi behöver en motbild till den högernationalistiska regeringens”

Det behövs en opposition som ser till alla arbetares behov, i både stad och glesbygd och oavsett vad vi har för ursprung, skriver grafikern Bertil Mårtensson.

Snart gör de sista trycket

Snart gör de sista trycket

Skiftlaget i Landvetter har tryckt Göteborgs-Posten ihop i 40 år. Men sånt väger lätt när affärsbeslut fattas och miljoner kan sparas.
Vid nyår stannar tryckpressarna för gott. Till dess är det fullt ös.

Viskningar väckte hans dröm till liv

Viskningar väckte hans dröm till liv

För tio år sedan bestämde sig Rainer Paakkinen för att teckna varje dag. Han skulle göra fina färgkartor och naturtrogna bilder. Men det flippade ur redan efter några dagar.

Gatusmarta fåglar

Gatusmarta fåglar

Erik Berglins gatukonstprojekt tar fasta på hur fåglar anpassat sig väl till ett liv i urbana miljöer. Se bildspelet här!

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

Att sälja bärs med fräsiga flasketiketter är det nya svarta, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Känner du igen dig?

Känner du igen dig?

Bertil Hertzberg har fotograferat och intervjuat arbetare på Fredahl Rydéns kistfabrik och husfabriken Bo Klok. Nu blir det en utställning som bland annat ska visas på GS kongress i slutet av maj.

Det rullar på

Det rullar på

Ögonblicket: Klockan är 13.49 på DS Smith i Värnamo.

Avtal 2023

Strejkar vi svenskar för lite?

Strejkar vi svenskar för lite?

Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?

Parterna ska svara på förslag i morgon

Parterna ska svara på förslag i morgon

Parterna har fått en första hemställan, avtalsförslag, från de opartiska ordförandena Opo.

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?

Nej till förslag om treårigt avtal

Nej till förslag om treårigt avtal

Facken inom industrin säger nej till förslaget om ett treårigt avtal – ”med tanke på det osäkra läget i världen och inflationen”.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Missnöje med lågt lönekrav

Missnöje med lågt lönekrav

Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?

Så lyckades tyska facket få högre löner

Så lyckades tyska facket få högre löner

Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.

NATTENS ARBETE

Pusslet går ihop tack vare nattis

Pusslet går ihop tack vare nattis

Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.

Trettio år av sent sällskap

Trettio år av sent sällskap

En del har musik i öronen när de jobbar. Andra har Karlavagnen.

Här är bästa nattkäket

Här är bästa nattkäket

Skift- eller nattarbete? Forskaren Maria Lennernäs Wiklund tipsar om vad du bör äta – och när.

Hur ska skiftgåtan lösas?

Hur ska skiftgåtan lösas?

På en skiftlagsträff i Skoghall försöker man skruva till det perfekta schemat. Kan man ha dygnet runt-drift utan att det går ut över de anställdas hälsa? Sveriges ledande forskare har svaret.

Så skapas det bästa skiftschemat

Så skapas det bästa skiftschemat

Du riskerar hälsan när du jobbar skift. Men det finns en effektiv lösning: arbetstidsförkortning.
Det anser Göran Kecklund, professor vid stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.

Vad händer i kroppen vid nattjobb?

Vad händer i kroppen vid nattjobb?

Hur påverkas kroppen – och knoppen – när man är vaken på natten? DA:s expert reder ut det du behöver veta om återhämtning, dygnsrytm och den biologiska klockan.

Pappers­arbetaren drev igenom nattis i Hudiksvall

Pappers­arbetaren drev igenom nattis i Hudiksvall

Alla föräldrar borde ha lagstadgad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Det tycker både röda och blå i riksdagen. Men där får de inget gehör.

Kvällsjobb i skogen – inget för mörkrädda

Kvällsjobb i skogen – inget för mörkrädda

I dag jobbar många maskinförare tvåskift. Arbetet är detsamma kvällstid, men känslan en annan. Mats Lind och Patrik Olson kör utanför Skinnskatteberg en mörk och snöfri kväll i februari.

”Vi kommer hitta andra livsformer”

”Vi kommer hitta andra livsformer”

Mekanikern Jim Gage har byggt teleskop och konstruerat maskiner som gör att han kan fotografera och filma fenomen i rymden.

Nattens rytm

Nattens rytm

Ulf Isacson började att fotografera när han arbetade som taxichaufför. Bilderna i reportaget är från hans bok Jag valde bort dagen.