Industriarbetarnas tidning

”Se på mattorna, det är jag”

5 mars, 2020

Skrivet av

Textilrevolutionär Märta Måås-Fjetterström anade inte att hon skulle bli en av landets främsta textil­konstnärer. Hon visste bara att hon var tvungen att gå över gränsen.

Märta Måås-Fjetterström (MMF)

Levde 21 juni 1873–13 april 1941.

1919 startade hon ett väveri i Båstad.

1934 fick hon sitt stora genombrott med en utställning på Liljevalchs konsthall tillsammans med bland andra Elsa Gullberg, Carl Malmsten och Svenskt Tenn.

Sedan 1944 har företage­t varit hovleverantör.

Hon var inte anställd för att skapa nytt. Ändå hängde vävnaden Staffan Stalledräng där på Stockholmsutställningen 1909. Stjärnorna på den blå mattan stack i ögonen på hennes chef. Uppdraget var att bevara och väcka liv i traditioner, inte att vara nytänkande. Hon hade gått för långt.

Men mattorna måste säga något, menade textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström. I alla andras ögon hade stalledrängen blivit en succé och såldes omgående till det planerade Röhsska museet i Göteborg. Men chefen hade bestämt sig. Hon fick sparken och tvingades packa ihop sina saker från Hemslöjden i Malmöhus, där hon arbetat som föreståndare i sex år.

Hon hade ändå fått nog. Precis som hon fått några år tidigare när hon inte kom överens med sin dåvarande arbetsgivare på Kulturen, textilateljén, i Lund. Hon ville skapa eget.

 

Vävsalen i verkstaden i Båstad 1929. Märta Måås-Fjetterström i hatt, konstväverskorna väver en av de två flossamattorna Hästhagen till kronprinsessan Märtha av Norge. Ett exemplar var en gåva av svenska folket, ytterligare ett exemplar vävdes till Kronprinsparet 1929. Foto: Arkivbild från Märta Måås Fjetterström

Med den insikten blev erbjudandet några år senare, från Alfred Nobels sonson, intressant. Han byggde ett hotell i populära badorten Båstad och ville ha Märta Måås-Fjetterströmmattor i rummen. Han kom också med förslaget att hon skulle starta en verkstad i den växande turistorten. Hon tog med sig fem väverskor till Båstad. De lärde sig snabbt tolka hennes mönster i form av akvarellmålningar och att ta egna beslut.

Hon föredrog att de inte bara följde. ”Tyck något själva, det är bara bra!” uppmanade hon sina anställda. Orderboken fylldes och snart hade hon 20 anställda i verkstaden och lika många på kontrakt som vävde hemifrån.

Jag har i hela mitt arbete
en känsla av att jag söker gränsen för det enkla.

Hon kunde knappt tro att det var sant. Ingen i hennes familj eller släkt hade företagarbakgrund. Ändå var det självklart för henne. Hemslöjd och textilhantverk hade i Sverige länge visat hög konstnärlig kvalité, men det var först på 1800-talet som kvinnors textilkonst fick framgångar på utställningar. Det blev också startskottet för en era då svenska kvinnor steg fram som självständiga textilkonstnärer.

Textilutbildningen på Tekniska skolan, som startade 1890, hjälpte också till. Där gick Måås-Fjetterström. De avgående eleverna valde ofta inte fast anställning, förutom som teckningslärare, utan de startade egna företag. Hela samtiden tycktes vara i rörelse. Sveriges kvinnor stod på barrikaderna och när Märta Måås-Fjetterström öppnade dörren till sin vävverkstad i Båstad 1919 hade kvinnor i Sverige fått rösträtt.

 

Från höger: Staffan Stalledräng var mattan som gjorde att Märta Måås-Fjetterström fick sparken. Mattan var också starten för hennes karriär som textilkonstnär. Mitten: Mattan Ängarna hamnade i förstaklassalongen på Amerika­linjens luxuöst inredda M/S Kungsholmen 1928. Till vänster: New Yorks höghus inspirerade henne 1931 att skapa mattan Tornet till lyxhotellet Waldorf Astoria i New York. Foto: Kungligaslotten.se.

Båstad passade henne. Hon trivdes vid havet och nära naturen. Där fanns också en viktig kundkrets, societeten och de kungliga samlades där för att spela tennis och umgås. För kronprins Gustaf VI Adolf vävde hon mattan Ulriksdal till vardagsrummet på slottet med samma namn. Hon kom att kännetecknas som en av modernismens främsta. Men med det kom också tvivlen:

”Vet du jag har i hela mitt arbete en känsla av att jag söker gränsen för det enkla, kanske ibland jag kommer den så nära att flera säger: Detta skulle jag också kunna göra. Ja, men varför har de inte gjort det. Nu är det redan gjort,” skrev hon i ett brev till en av sina vänner.

Under vinterhalvåren tog arbetet henne från Båstad till andra delar av världen för att ställa ut mattor och draperier på de stora industri- och världsutställningarna i Paris, London, New York och Chicago.

Nio dagar tog det för Amerikalinjens passagerarfartyg M/S Kungsholm 1928 mellan Göteborg och New York. På somrarna korsade båten Atlanten ungefär två gånger i månaden. Även om det var ovanligt med två dieseldrivna motorer så var det inte vad som skulle utmärka fartyget. Inne var väggar täckta med valnötspanel och tapet i svinläder.

När arkitekten Carl Bergsten skulle samla dåtidens främsta formgivare för att inreda båten var Märta Måås-Fjetterström ett självklart namn tillsammans med bland andra Carl Malmsten, Elsa Gullberg, Oscar Nilsson och Simon Gate. De skulle visa att Sverige kunde mäta sig med Frankrikes konststil art déco.

Märta Måås-Fjetterström gick genom förstaklassalongen. Vad skulle en matta kunna säga på en båt? Vad saknades på ett storslaget hav? Gräs, ängar och blommor från barndomens trädgård. Vid nästa resa låg det i förstaklassalongen en stor matta av Måås-Fjetterström med namnet Ängarna.

När hon klev av båten i New York såg hon de höga huskropparna som tycktes fortsätta upp i all oändlighet. Hon tog ett djupt andetag. I breven till vännerna skrev hon: ”Ingen frihet är större än den man känner i en stor främmande stad.”

Några år senare ritade hon mattan Tornet under ett inredningsuppdrag för nya lyxhotellet Waldorf Astoria i New York tillsammans med vännen och möbelarkitekten Carl Malmsten.

”Var vid gott mod”, så stod det på skissen som låg på arbetsbordet framför henne. Utanför hade almarna börjat blomma. Samma träd som elva år tidigare blivit till en matta. Mellan träden skymtade Kattegatts blå hav. Allt det såg hon när hon tog upp pennan. Akvarellskisser låg utspridda på bordet. Pennan fördes sakta och eftertänksamt över papperet när hon skrev: ”… vägen är lång och i stället för att minska, samlas projekten och skisserna i min låda, som om jag väntar på att bli realiserad. Innan du kan avsluta är livet slut. Jag önskar att jag kunde fortsätta på en annan planet  …”

När Märta Måås-Fjetterström kort därefter avled i sviterna av cancer lämnade hon efter sig 700 skisser. Hennes syskon ville sälja skisserna och verksamheten. Men vännen Carl Malmsten satte stopp och tillsammans med kung Gustav V startade de aktiebolaget MMF AB. Sedan 1944 har företaget varit hovleverantör.

I Måås-Fjetterströms verkstad i Båstad vävs fortfarande mattor efter hennes mönste­r och säljs för tusentals kronor per kvadratmeter. Monica Nilsson har fört vidare hantverket i över 50 år. Foto: Fredrik Swartling

I verkstaden i Båstad letar sig ljuset in bland lintrådarna och de tusentals nyanserna av garn. Där sitter 14 väverskor fortfarande sida vid sida, äldre lär yngre nedärvd kunskap om hur mönstren ska tolkas. De tillverkar cirka 20 mattor per år, som säljs från 25 000 kronor till cirka 200 000 kronor per kvadratmeter. Beställarna kommer från hela världen – privatpersoner, samlare och företag.

2002 började verkstadens konstnärliga råd med att bjuda in konstnärer att göra en skiss som väverskorna tolkar i vävstolen. Ett sätt att fortsätta tänka framåt.

I över 50 år har väverskan Monica Nilsson tolkat Måås i verkstaden i Båstad. Hur många unga hon lärt upp minns hon inte och hon har tappat räkningen över antalet mattor hon knutit.
– Jag känner mig trygg med att jag fört vidare kunskapen till nästa generation. Det viktigaste är att de nya väverskorna kan grunden och tankesättet, men man ska inte vara rädd för nya influenser, säger Monica Nilsson.

Märta Måås-Fjetterströms verk vävs i fem tekniker

Flossa: Flossamattan är en knuten matta med upprättstående lugg. Luggen klipps till en jämn och slät yta med en flossasax.

Reliefflossa: Flossaknutarna knyts endast kring vissa varptrådar och täcker bara delar av mattan. Tekniken möjliggör mönster i samma färg som till exempel mattan Vita spetsporten.

Rölakan: Rölakanmattan är slätvävd och vävs liksidig. Det gör att mattan kan användas på båda sidorna. Ytan blir smutsavvisande och tålig. Tekniken härstammar från vikingatiden.

Rya: Ryamattan har en lång handknuten lugg. Mönstret är sällan detaljerat. Nu används tekniken nästan ute­slutande för golvmattor. För hundra år sedan och längre tillbaka användes ryor som sängtäcken.

Gobeläng: En slätvävd teknik som ger möjlighet till mer fria former. Tekniken bygger på att varpen täcks av ett inslag som packas in bitvis, till skillnad från vävning med slagbom.

Fotnot: Just nu pågår utställningen Se på mattorna – det är jag av Märta Måås-Fjetterströms mattor på Kungliga slottet i Stockholm. Utställningen visas fram till den 19 april.

Ärvd kunskap ger slitstark gemenskap

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Sömmerskor på Kooperativa Syfabriken Linnéa.

Sömmerskorna startade sin egen syfabrik

Här styrde arbetarna själva. I trettio år var Kooperativa Syfabriken Linnéa sömmerskornas eget företag. Allt började med att en arbetsgivare jagade ut dem som ville organisera sig i en fackförening.

Anne Feeney

”Jag ville ut på gatorna och föra liv”

Möt sångaren och aktivisten Anne Feeney. Inspiration hittar hon bland vanligt folk, sin farfar – och Joe Hill. I dagarna är det 100 år sedan arbetargrabben från Gävle avrättades i USA.

Foto: STOCKHOLM STADSMUSEUM

Strejktalare dömdes till straffarbete på Långholmen

Sverige har haft politiska fångar. De flesta hamnade på Långholmen. En ung metallarbetare var en av dem.

Ordföranden som aldrig hann tillträda

Gunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag: LO-ordförande.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

Hur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

Gideon Hazard kunde knappast förutse vilken historisk betydelse han skulle spela när han krävde tre öre mer i timmen.

Brunnsvik har fått tillbaka sin bokstuga

När LO för sju år sedan stängde Brunnsviks folkhögskola slängdes bibliotekets unika boksamling i containrar. Men nu är en av arbetarrörelsens mest omskrivna kulturskatter tillbaka.

Strejken som förändrade Sverige

För femtio år sedan tystnade LKAB:s gruvor i Malmfälten. 5 000 gruv­arbetare trotsade ackordshets och toppstyrning. Efter strejke­n var Sverige inte längre sig likt.

Susanna Alakoski. Foto: Lisa Arfwidson

Mormors liv i bomullsfabriken

Författaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Gruvarbetare i Persberg.

”Strejken i Persberg får inte glömmas”

De klättrade upp ur gruvan och vägrade gå ner igen. Fyrahundra gruvarbetare trotsade ägarna, gick i strejk och militär inkallades. I dagarna är det 150 år sedan Persbergs gruvarbetare skrev historia.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.