”Vi ville visa på vårt engagemeng”

Storm i ett vattenglas. Det anser Mats Pehrson, Pappers avdelningsordförande i Lessebo, som inte anade att de anställdas insamling till företaget skulle landa i riksmedia.
– Det borde stannat lokalt.

Det var under gårdagen som nyheten exploderade.

Facken på småländska Lessebo bruk inom Vida-koncernen hade föreslagit medlemmarna att skänka en dagslön till företaget.

Detta som en gest av uppskattning gentemot Vidas ägare, Santhe Dahl, för att han räddat Lessebo ur Klippan-konkursen för några år sedan.

– Vida har satsat 170 miljoner kronor utan att få tillbaka en enda krona, säger Mats Pehrson. Det här var vårt sätt att visa vår uppskattning.

Idén, som kläcktes av Unionens representant på företaget, diskuterades länge och väl innan förslaget lanserades.

– Jag var själv med på den tiden, 1979, då bolagsstyrelsen i Södra ville att vi anställda skulle avstå en veckas lön för att stötta företaget, säger Mats Pehrson.

– Men då kom förslaget från ”fel” håll.

Mats Pehrson påpekar att det det inte handlar om några stora pengar (cirka 240 000 kronor) varken för flertalet av de anställda eller Vida.

Nu rann aktionen ut i sanden, eftersom Vida med huvudägaren Santhe Dahl i spetsen, lät meddela att det ”fina initiativet” och erbjudande från de anställda skulle avböjas.

Han vill dock poängtera handlingens ”starka symbolvärde”.

Mats Pehrson är trots den turbulens som gårdagen bar med sig nöjd över att signalen från de anställda gått hem, även om nu insamlingen i sig runnit ut i sanden.

Han kallar den uppkomna situationen för en storm i ett vattenglas och pekar på IF Metalls krisavtal härom hösten.

– Då skrevs det lokala avtal om att ta bort 25 procent av månadslönen. Här handlade det om åtta timmar fördelade på två månader.

Jämställer du insamlingen med en konjunkturbetingad krisuppgörelse?

– Vi har ingen kris, men vi ville ändå visa på vårt engagemeng gentemot ägaren. Tänk dig själv att lägga 170 miljoner och inte få någonting tillbaka.

Ditt eget förbund, Pappers, reagerade kraftigt?

– Ja, det hade jag inte väntat. Inte heller att frågan skulle få sådana proportioner.

På Pappers hemsida lät förbundets ordförande Jan-Henrik Sandberg redan under gårdagen meddela att lönen är den enskilde intjänades rättighet och inget som facket kan besluta om hur den disponeras.

Inte ens om facket skulle erbjuda sina medlemmar en möjlighet att reservera sig mot beslutet – i Lessebo var förslaget att de medlemmar som inte ville vara i ”insamlingen” skriftligen skulle meddela detta.

Hur ser han på den lokala avdelningens agerande?

– De ville visa sin goda vilja, men valde fel sätt. Pappers månar om att kollektivavtalet ska följas och det är viktigt att hålla på pinciperna, säger Jan-Henrik Sandberg.

– Vill man ställa upp för sitt företag finns det många andra och bättre sätt. Du kan jobba på lite bättre, vara mer kreativ etc. Men du ska inte avstå från dina rättigheter som lön, ob, övertidsersättning och annat.

Pappers ordförande i Lessebo gör en jämförelse med IF Metalls krisavtal?

– Jag förstår att han ser vissa likheter. Skillnaden ligger i att avtalet förhandlades fram av IF Metall centralt. Det här är något annat.

Ska insamlingar göras för att skänka pengar till något ändamål ska det göras efter att man fått sin lön, anser Jan-Henrik Sandberg (bilden).

Annars kan det – som i det här fallet – bli ”en osund koppling till arbetsgivaren”, som Pappers ordförande uttrycker saken.

Pappers som förbund är heller ingen vän av att förhandla fram avtal som ger medlemmarna lönesänkningar.

– Men detta är en känd ståndpunkt sedan tidigare, säger Jan-Henrik Sandberg.

Göran Widerberg