Varning för legionella

I höstas insjuknade fem Örnsköldsviksbor som smittades av legionella. Bakterierna kom från Domsjö Fabriker AB.
– Lite olustigt är det. De måste haft en maximal otur, säger Per Lundgren (bilden), 49 år, och tar av sig munskyddet.

Han kommer gående från sitt operatörsrum vid bioreningen på Domsjö-fabriken. Per tar av sig andningsskyddet som numera alltid måste bäras på hans arbetsplats. Vi besökare får
vackert stanna vid en blå skylt som signalerar: hit men inte längre.

En skylt som upplyser om den bakteriologiska risken och uppmanar till att alltid använda andningsskydd.

Det var på Pers domäner som två entreprenörer, under ett underhållsstopp i fjol, drabbades av legionellabakterien. De rengjorde några av anläggningens tankar och biobassänger.

Ytterligare tre personer i ett bostadsområde ett par kilometer bort drabbades också. För en av dem, en 66-årig kvinna, blev följden en tre månader lång vistelse på sjukhus.

Bioreningsbassängerna på Domsjö ligger på en udde ut i Örnsköldsviksfjärden. Mitt emot ligger ett bostadsområde och Domsjöskolan.

– Jag bor själv rätt över, säger Per och pekar med tummen över axeln.

Men det var ingen av de närboende som insjuknade av de förrädiska mikroorganismerna. De små vattenbubblorna med bakterierna färdades i stället i en båge över husen och över en bergskam – eller hur det nu gick till – två kilometer bort.

För att sedan hitta luftvägarna på tre pensionärer i ett helt annat bostadområde, i trakterna runt Jakträttsvägen.

Ingen förstår hur det kunnat ske. Inte Per. Inte Pappers avdelningsordförande Ronny Hellström. Inte brukets miljöchef Patrik Svensson. Inte produktionschefen Christin Norberg.
Sannolikheten är större att vinna tretton rätt på tipset.

Men det mest otroliga har faktiskt inträffat. Bakteriernas DNA hos en av de smittade är identiska med brukets legionellastam. Det har experterna på Smittskyddsinstitutet slagit fast.

– Entreprenörerna hade jobbat under stoppet med att rengöra bassängerna. Att de blev sjuka kunde vi förstå, särskilt när vi fick veta att det slarvats med munskydd. Men de andra?

Miljöchefen Patrik Svensson skakar på huvudet.

– Vi förstår bara inte hur det gått till, säger produktionschefen Christin Norberg med uppriktig undran i rösten.

– Särskilt som man måste andas in bakterierna för att bli smittad.

Efter legionella-utbrottet har Domsjö skärpt rutinerna.

Alla som arbetar ute på ”udden” ska bära mask och när man nästa gång ska spola bassängerna, vilket görs vart femte år, ska man rengöra i omgångar.

Inte minst för att trycket i högtryckssprutorna som används ligger på över 200 bar och får vattenkristallerna att flyga högt, högt upp i det blå.

Men med tanke på de två kilometrarna är den självklara frågan var man går säker?

– Det kan jag faktiskt inte svara på, säger Patrik Svensson.

Vi synar de cylinderformade biobassängerna. Det är en strålande solig februaridag med en temperatur strax över nollstrecket.

Men den envisa blåsten kramar ändå fingrarna till röda stumpar, där den drar in från nordväst över bruket och vidare in mot Örnsköldsviks centrum.
Precis som den där dagen i september i fjol.

Sveriges första fall av legionella inträffade på Kappa i Piteå hösten 2004. Det fick Smittskyddsinstitutet på uppdrag av Skogsindustrierna att genomföra en större undersökning.

Den visade att bakterien fanns på 27 av 42 undersökta bruk.

Tre år senare insjuknade en anställd på Ortviken och samma år kom en ny undersökning som visade att tolv av 40 bruk hade bakterien i sina bioreningar.
Bioreningsanläggningarna är något som myndigheterna drivit fram. Domsjö var tidigt ute i början av 1980-talet.

– Vi gick lite i bräschen, konstaterar Patrik Svensson.

Den direkta anledningen var fjärden utanför. Död och utan syre. Bruket var helt enkelt nödtvunget att göra något åt sina utsläpp.

Myndigheterna har hårda krav på skogs-industrin och kräver att bästa möjliga teknik ska användas.

Lösningen då som nu är oftast bioreningsanläggningar, där goda bakterier skulle käka upp avfallet, för att uttrycka det kort.

Men i processen, i skapandet av en lagom tempererad miljö för de goda bakterierna, fick man alltså legionellan på köpet.

Små elaka och livskraftiga krabater.

Både Patrik Svensson och Christin Norberg är överens om att man måste försöka hitta ett sätt att hantera bakterien.

Annars får man göra som i Norge, korta reningsprocessen och släppa ut lite mer skit i vattnet.

Eller som på Mondi Dynäs i Väja, strax norr om Kramfors. Där har man valt en egen lösning – samarbete med kommunen.

När de sydafrikanska ägarna till kraftpapperstillverkaren fick klart för sig att de svenska miljökraven skulle kosta miljoner i nyinvesteringar, blev svaret: Aldrig i livet!

I stället föreslogs något som använts på andra håll inom koncernen: samrening. I detta fall med Kramfors kommun.

Sedan 2007 pumpas brukets avloppsvatten till Malmbergskajens avloppsverk, där det renas för vidare utsläpp i Ångermanälven.

Innanför entrén på reningsverket dinglar en gul wunderbaum i taket. Den gör tyvärr inte mycket nytta.

För det stora problemet med avfallsvattnet från bruket är svavelvätet.

– Det luktar ruttna ägg, säger Kristian Åsander, processingenjör på Mondi Dynäs.

Anders Eriksson, som sköter reningsverket, ser naturligtvis fram emot att bruket i samarbete med konsulten från ÅF ska lösa problemet.

Lukt är en sak, men hur är det med de onda bakterierna? Typ legionella?

– Det har vi aldrig haft några problem med, säger både fackets ordförande Sven Sollén och Kristian Åsander.

– Men vi har heller aldrig mätt, så vi vet inte, konstaterar Kristian.

Frågan har aldrig varit aktuell. Avloppsvattnet går ju i ett slutet system upp till en av reningsverkets bassänger. That’s it!

– Ingen av de anställda pratar om någon eventuell legionella-fara, säger Sven Sollén. Ingen kommer heller i kontakt med avloppsvattnet.

Legionella är en icke-fråga.

– Nä, det här är en jättebra lösning för oss, konstaterar Kristian Åsander.

Han menar att Mondi ligger i framkant vad gäller samrening och rent av är pionjärer, när man nu undersöker problemet med svavel-vätet i slutna miljöer. I bassänger utomhus är det inga problem. En annan god sidoeffekt av samreningen är att den sammanlagda kemikalieanvändningen i reningsprocessen blir lägre för båda parter.

– Det är också bra att vi kunnat gå utanför fabriksstaketet och hitta en bra lösning, menar Sven Sollén, väl medveten om att Väja är en avfolkningsort och där bruket är en viktig utpost.

På Domsjö menar fackets företrädare, Ronny Hellström, att företaget tagit legionella-hotet på största allvar.

– Frågan har diskuterats på alla nivåer och vi jobbar än mer med säkerhetsfrågorna.

Produktionschefen Christin Norberg vill hålla liv i älven.

– Men samtidigt kan vi inte hålla på med något som riskerar folks hälsa.

– Det är inte bara en natt jag legat vaken och grubblat på detta, inflikar miljöchefen Patrik Svensson.

Per Lundgren ska strax tillbaka till jobbet i bioreningen. Har han blivit oroligare efter incidenten i höstas?

– Egentligen inte. Bakterien har alltid funnits. Jag är inte oroligare än tidigare, men lite försiktigare.

Förr var det inget krav på mask annat än under stoppen. Nu ska den vara på för jämnan.

– Det är lite ovant och efter ett tag blir det tungt att andas.

Fakta: Legionellabakterien sprids via luften

Legionellabakterien kan orsaka legionärssjuka hos människor.

Bakterierna trivs som bäst i temperaturer runt 38 grader och sprids vanligtvis i pyttesmå vattendroppar via luften. Förekommer i bioreningsanläggningar, luftkonditionering, duschar, bubbelpooler och liknande.

Legionärssjuka är en svår lunginflammation som behandlas med antibiotika. Sjukhusvård kan krävas.

Legionärssjukan fick sitt namn efter det att 221 amerikanska krigsveteraner (legionärer) insjuknat efter ett möte 1977. 34 av dem avled.

Sjukdomen är farlig för personer med nedsatt immunförsvar.

Symptomen är hög feber, huvud- och muskelvärk, ofta diarré.

Mellan 50 och 80 fall rapporteras i Sverige varje år.

Legionellabakterier finns också naturligt i små mängder i vattendrag, sjöar och mark.

Bakterien förökar sig inte vid temperaturer under 20 grader och över 45 grader.

Att dricka smittat vatten anses av experterna vara ofarligt.