Nya tider på Hallsta

Med kniven mot strupen lämnade bruket i Hallstavik en blödande marknad för tidningspapper. En tuff men nödvändig omställning, menar avdelningens ordförande.

Den digitala utvecklingen påverkar tidningsläsandet. Efterfrågan på tidningspapper går ner. I Hallsta stängdes den sista maskinen som bara körde tidningspapper för tre år sedan. Nu satsar bruket i stället på bland annat journalpapper och bokpapper. Framtiden handlar om att satsa på nya produkter och på att få de anställda med i båten, säger platschefen Hannele Arvonen.
– Förändringsbenägenheten har inte varit den största.

Det har varit tuffa tider på bruket, med stora neddragningar. För tre år sedan hade bruket 920 anställda och om ett år kommer siffran vara nere på omkring 570 anställda. Ledningen ligger på med budskapet om att de som är kvar måste ta mer ansvar nu. Stressen har ökat och en del känner sig pressade av att de måste lära nytt och ta ett större ansvar. Ulla Strandberg (se bild t.v.) på emballeringen är själv skyddsombud och menar att skyddsorganisationen har ett stort ansvar.
– Folk känner sig osäkra och det är viktigt att se till att man slussas in på rätt sätt.

En sak hör man hela tiden på bruket i Hallstavik: ”Man får vara glad att man har jobbet kvar”. Oftast följt av en utläggning om hur mycket mer det har blivit att göra.
– Vissa dagar kan du inte ens gå ifrån skärmen, säger Christer Örtengren som är maskinförare på PM 12.
En snäll maskin, kallar han den. De var lite tveksamma när de skulle lämna tidningspappret för att börja trycka annat papper på tolvan. Bokpappret har andra gramvikter och det var mycket trimmande innan man hittade de rätta inställningarna för att köra maskinen. Med tidningspappret kunde maskinen i princip gå för sig själv, timme efter timme.

De nya papperssorterna innebär kortare körningar och många omställningar. Det blir mycket att hålla koll på i maskinrummet. Maskinen orkar, men Christer Örtengren frågar sig hur länge kollegorna i rullmaskinen orkar.
– De har ett jäkla slit. De går på knäna idag och hinner knappt in i hytten innan de måste springa ut.
Kollegan Roland Emilsson håller med, men tillägger:
– Hade vi fortsatt med tidningspapper hade vi nog inte haft jobben kvar.

Det går inte att jämföra med tiden när man mest körde tidningspapper på PM 12. I dag kör man 58 set på ett skift, en fördubbling mot tidigare. Stressen har ökat, många mår dåligt. Ibland hinner man inte kapa hyls i tillräcklig takt. De många omställningarna tar på folk och på maskinen. Hylskapen och emballeringen hinner inte med volymerna.

Satsningen på nya papperssorter började i fel ände, menar Ulla Huhta. Maskinen är inte gjord för den här kapaciteten, ibland går den sönder och eftersom maskinen är så gammal att det är knappt man hittar reservdelar. Ledningen har pratat om att de ska halvera bemanningen från fyra till två i rullmaskinen. Omöjligt, säger skiftlaget.

En strategisk fullträff. Så beskriver avdelningens ordförande, Aleksandar Srndovic, omställningen på bruket. Att fortsätta med tidningspappersproduktionen hade inte varit ett alternativ.
– I slutändan hade det varit hejdå och god natt för hela bruket.

Att de senaste årens förändringar och neddragningar skapat en oro är självklart menar han.
– Det är deras vardag. Folk pratar inte om strategier på golvet, utan vardagen består av mer stress.
Innerst inne menar Aleksandar Srndovic att alla inser att man lyckats rädda bruket. Nu behövs det några år av lugn och ro där folk ser att resultaten är bra så att investeringarna kommer.
De är på gång, lovar platschefen Hannele Arvonen. Det är tal om att automatisera spetsdragningen på PM 12 och till hösten ska manöverutrymmena byggas om.

Hannele Arvonen beklagar att vissa känner sig stressade, men tror att lugnet lägger sig när den sista neddragningen är genomförd. Hon vill hellre prata om framtiden.
– Kommunikation är den viktigaste delen. Att alla har förståelse för våra värderingar.

Aleksandar Srndovic menar att facket tar sin del av att kommunicera att förändringarna var nödvändiga. På avdelningsmötena har han flera gånger påpekat att det varit en jobbig period, men att omställningen varit nödvändiga för att rädda de 600 jobb som finns kvar. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas på mirakel hade inte varit något alternativ menar han.
– Mirakel händer inte så ofta, det är dumt att lägga ödet på det. Det är klart bättre att jobba aktivt för att inte Hallsta ska läggas ner helt.

Även om Hannele Arvonen vill blicka framåt, så betonar hon att framtiden är oviss.
– Just nu tjänar vi pengar, men det är ingen garanti.
Redan när datorn kom började de snacka, minns Åsa Nilsson på emballeringen.
– Det räknade vi ut för länge sen, att det var slutet för tidningarna.

Hon känner sig stolt över att Hallsta går i fronten för att ta fram nya produkter för att överleva på en tuff marknad. Kollegan Lena Österblom är inne på samma linje. Ledningen har legat på hårt om att skapa medvetenhet om kravet på kvalitet. Det har varit mycket information om hur man ligger till mot konkurrenterna.
– De försöker att få oss att vilja vara bäst.
Att alla tar mer ansvar nuförtiden är inte helt fel, menar hon. Själv känner hon ett ansvar att leva upp till kraven, inte bara för egen del.
– Annars finns risken att bruket flyttas eller lägger ner. Det skulle vara en katastrof för bygden.

Hallstas omställning:
• Redan på 80-talet började man utveckla andra produkter.
• 2008 stängde den sista pappersmaskinen som bara körde tidningspapper.
• Nu producerar man istället bokpapper, förbättrat tidningspapper, MF journalpapper och SC-magasinpapper.

Neddragningarna på Hallsta:
• 2008 hade bruket 920 anställda.
• I dag har man 670 anställda.
• Om ett år kommer man vara nere på ungefär 570 anställda.

TOOMAS LAAGUS