”Alla måste bidra för framtiden”

Snickeriet i Falköping har testat allt. Träffat studievägledare, ordnat ungdomsaktiviteter och bloggat på nätet. Trots det fyller stadens träutbildning bara en tredjedel av sina platser.

När Fredrik Hällsten tog studenten ringde han upp sin gamla praktikplats, C&D snickeri, och sökte jobb. Sedan tog han sitt pick och pack och flyttade hundra mil söderut, från Lycksele till Falköping, för en provanställning. Prövotiden gick så småningom över till en fast tjänst och nu har han varit på företaget i fem år. Och han är bara en av många träarbetare som får jobb direkt efter gymnasiet.

Fredrik gick träteknik på Tannbergsskolan i Lycksele, en av flertalet utbildningar som nu tvingas lägga ner sin verksamhet i brist på sökande. Som vi skrev i förra numret riskerar dessutom över 300 platser att stå tomma runt om i landet, samtidigt som branschen skriker efter folk. Enligt Trä- och möbelföretagen behövs det 2 000 nya arbetare varje år. Fredrik tror att företagen måste bli mer aktiva för att kunna locka elever till träindustrin.

– Mycket av ansvaret för framtidens snickare ligger på snickerierna, säger han.

Företagen måste se till att utbildningarna levererar vad de vill ha, påpekar Pia Hansson som är personalansvarig på C&D.

Alla företag kanske inte tycker att de har tid eller möjlighet att engagera sig, men även de kommer så småningom att få söka med ljus och lykta för att hitta nya arbetare.

– Små som stora företag måste bidra för framtiden, vi har alla ett ansvar. Och även de som just nu har en angenäm situation måste vara med. Ju fler starka företagsnamn som kopplas till en skola, ju starkare står den.

Hon tror också att politiker på högre nivå, ”grabbarna grus” som hon kal l-
ar dem, måste prioritera frågan och se allvaret. Men det största ansvaret ligger hos branschen.

– Skola, företag och fack måste samverka. Om vi gick ihop skulle vi ha större krafter och resurser att lösa det här.

Över lag är det brist på ytbehandlare och CNC-operatörer, men på C&D är det främst maskinsnickare man kommer att behöva rekrytera.

– Jag får ofta förklara för folk vad en maskinsnickare gör, men det är mest äldre som frågar. Kanske vågar inte de yngre fråga trots att de inte vet, tror Fredrik.

Och CNC-operatören Patrik Pauli har sett den bristande kunskapen om träarbeten på hemmaplan. Han har två söner i 20-årsåldern som båda gillar datorer, men när han frågade varför de inte vill utbilda sig till CNC-operatörer fick han svaret: ”Det är nog inge roligt.”

– Vi måste visa att det finns möjlighet att jobba på annat än lina också. Att det finns jobb där man inte bara står och vänder träbitar hela dagen, säger han.

Pia tror att okunskapen kan vara en effekt av att träindustrin varit så stängd och inte marknadsfört sig tidigare. Fabrikerna måste våga öppna upp och bjuda in folk.

– Företagen har störst ansvar i att vända det här, vi måste tala om vad de som arbetar hos oss gör – och visa det.

På C&D försöker de visa upp sin arbetsplats, dels genom studiebesök men även på nätet. De har en egen blogg som uppdateras ungefär en gång i veckan, med text och bilder från pågående projekt.

Dessutom bjöd de, tillsammans med Kinnarp, in kommunens alla studie- och yrkesvägledare för att visa vad träindustrin har att erbjuda. Något hon tipsar andra om.

– De ska ju rekommendera olika yrken till studenterna. Många av dem kanske kommer från storstäderna och känner inte till den lokala marknaden och vad den efterfrågar.

Men trots företagets aktiva engagemang så fyller utbildningen i Falköping bara fem av sina fjorton platser före omvalsperioden. Fler kanske söker i omvalet, men risken är då att många kommer in på utbildningen för att de inte kom in någon annanstans.

– Det syns snabbt på eleven om den brinner för trä, och det är de studenterna jag vill ha, säger Pia Hansson.

Samtidigt tror Fredrik att just intagningskraven kan sätta käppar i hjulet för många som har ett genuint intresse för trä. Han tycker inte att betygen från grundskolan är det viktigaste.

– Jag fick läsa upp matten under mitt första år. Och se hur det gick för mig, jag har haft fast jobb sedan 2007.

SANNA GUSTAVSSON