”Den stora vinsten syns inte i avtalet”

PAPPERSLöneökningarna klarar reallönerna, men den stora vinsten ligger i att vi stoppade arbetsgivarnas krav på mer flexibilitet i avtalet, menar Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.

En vecka efter de andra industriförbunden blev så äntligen avtalet för Pappers medlemmar också klart.

6,8 procent på tre år, men ingen delpensionlösning som på de andra avtalsområdena.

– Det fanns för stora oklarheter hur en sådan skulle se ut. Nu ska frågan fortsätta diskuteras i en arbetsgrupp, säger Jan-Henrik Sandberg.

Lönepåslagen för de tre avtalsåren är 506 kronor (2.0 procent) för 2013, 568 kronor (2,2 procent) för 2014 och 687 kronor (2,6 procent) för sista avtalsåret 2015 som också är uppsägningsbart.

Löneökningarna utgår i kronor och beloppen delas 50/50 under de tre åren i generella pengar och pott.

Det innebär att varje individ är garanterad minst 880 kronor i löneökning under perioden plus utfallet i de lokala förhandlingarna.

Räcker påslagen för att säkra en reallöneökning?

– Det vet man först i efterskott. De flesta prognoser tyder på att vi får en extremt låg inflation under 2013. Vad som händer längre fram är svårare att sia om.

– Men avtalet ger mer under andra och tredje avtalsåret, så ett visst hopp finns.

Pappers ursprungskrav var 706 kronor på ett år och nio timmars insättning på arbetstidskontot?

– Det är problematiskt att vi inte fick några fler timmar.

De andra industriförbunden satsade på delpension?

– Ja det pågår en diskussion om hur man ska få till bättre pensionsvillkor, något som även vi är intresserade av.

– Våra medlemmar finns på ett område där kraven ökar och bemanningen blir än mer anorektisk.

– Det innebär att det finns ett allt större behov av flexibilitet och ledighet på den enskildes villkor och vi måste värdera möjligheten till både ledig tid och förstärkt pension.

För en Pappersmedlem måste det kännas konstigt att det egna förbundet går ut och kräver ettårigt avtal och kommer tillbaka med ett treårigt?

– Den här omsvängningen styrdes av diskussionerna på andra fackförbunds områden, där det kom att handla om längre avtal i kombination med delpension.

– Facken inom industrin (FI) har en kraftigt normerande roll och det som sker hos de förbunden rullas ut på andra avtalsområden.

– Vår motpart, Industriarbetsgivarna, förhandlar även på exempelvis stålindustrins område och det avtal som förhandlas fram där, blir sedan en förebild när de förhandlar med Pappers.

Borde inte kravlistan redan från början ha sett annorlunda ut om Pappers gått in för ett treårsavtal?

– Naturligtvis. I princip har vi ingenting emot längre avtal så länge innehållet är bra.

– Om vi nu samordnar oss på LO-sidan och kraven anpassas för ett ettårigt avtal, är det inte bra om förhandlingarna på ett visst förbundsområde innebär att det läggs till avtalsår för att innehållet ska bli just så som det förbundet vill ha det.

– Framöver krävs att LO innan samordningen tänker igenom vilket värde som är acceptabelt för vart och ett av avtalsåren.

Det blev ändå både stupstock och utläggning i kronor för de tre åren?

– Ja såtillvida fick vi våra krav tillgodosedda. Det tror jag också är någonting som uppskattas ute på avdelningarna.

Några andra ljuspunkter?

– Vi fick till några tillägg runt inhyrningsfrågan av blygsam natur. Men den stora vinsten syns inte i avtalet.

Vilken då?

– Vi lyckades hålla ifrån oss arbetsgivarnas krav på ökad flexibilitet och vi har inga krisavtalskonstruktioner i vårt avtal.

Föräldraförsäkringen har hyllats inom LO som en stor seger?

– Fördelen är att vi fått en extra månad med utfyllnad av föräldrapengen. Nackdelen är att vi fått karensperiod innan man får ersättning, vilket vi inte haft i vårt avtal innan.

– Men jag tycker att man ska se den här frågan ur ett större perspektiv. Det är den jämställdhetssatsning vi beslutade att göra inom LO, och som ersatte en kvinnopottssatsning.

– Det är en stor framgång för LO att föräldraförsäkringen nu gäller lika för alla LO-förbund.

– Jag vill också berömma Facken inom industrin, som höll i den här frågan och vägrade skriva under sina avtal så länge frågan inte fanns med.

Hur känns det att sitta på åskådarläktaren tills Facken inom industrin förhandlat klart?

– Det finns en stor acceptans hos alla att det är industrisektorn som ska teckna avtal först.

– En konsekvens av att vi inte är med i industriavtalet, blir att vi kommer steget efter. Men jag tror inte att vi skulle påverka mer som medlemmar. FI domineras av IF Metall och Unionen i kraft av sin storlek.

Men är inte Pappers mer marginaliserade än någonsin i och med att man ställt sig utanför kretsen av de andra industriförbunden?

– Vår möjlighet till inflytande är att vara aktiva inom LO och samordningen. Även när vi tidigare var med i industriavtalet, var det de stora förbunden som dominerade.

Strejken 2010 anses internt ha stärkt förbundet och att arbetsgivarna numera tar Pappers krav på allvar. Är det en slutsats du kan dra även efter den här avtalsrörelsen?

– Ja, de tar oss på större allvar mot tidigare. Jag upplever att det finns en grundmurad respekt. Det innebär däremot inte att man får igenom allt man kräver i förhandlingar.

Göran Widerberg