Risade stråk skonar både kropp och mark

Arbetsmiljö Bättre för marken och maskinerna. Troligtvis bättre även för människan i maskinen. Alla verkar vara vinnare när arbetslagen i skogen risar basstråken ordentligt. Johan Boström ställde upp som testpilot när Stora Enso mätte kroppens påfrestningar i skotaren.

”Stäng av nivelleringen. Nollställ trippmätaren. Klockar du varje varv nu?” Runt den fullastade skotaren har förberedelserna kommit så långt att det är dags för avfärd. Johan Boström stänger dörren och drar i gång motorn. 19 ton timmer sätts i långsam rullning och banden runt hjulen klagar när lasset ska in i skogsterrängen. Det vaggar och skumpar och känns som ett under att ekipaget inte lägger sig på sidan där i skogsbacken.
Johan Boström håller i sig med högerhanden i ett handtag och styr med vänsterhanden. Det skumpar, kränger och slår. Samtidigt registreras vibrationerna i stolen och sensorer fästa på kroppen läser av hur musklerna i armar, handleder, axlar och nacke arbetar. Var blir påfrestningarna som störst? Var kan de vara skadliga? I hytten sitter en kamera som hela tiden filmar vad som sker.

Efter fyra varv på ett orisat stråk räcker det. Nu ska samma sak göras på ett risat stråk. Stora Enso Skog vet redan att den nya metoden att täcka de mest trafikerade stråken med gran- eller tallris under en slutavverkning, är skonsammare mot maskinerna och leder till färre körskador i marken. Samtidigt kan mer biobränsle plockas ut ur skogen. Nu hoppas de att sensorerna på Johans kropp ska visa att det även är bättre för kroppen.
Johan Boström vet redan vad han tycker om det nya arbetssättet.
– Det blir ett intressantare jobb. Det är roligare och mer av en utmaning. Man måste hela tiden tänka på hur man kan köra på bästa sätt för att skona marken. Så har det i och för sig varit hela tiden, men det prioriteras mer nu.

Det behövs inga sensorer för att Johan ska konstatera att det är skönare att köra på bra risade stråk än på oskyddad mark.
– De sträckor där det är granris märker man är lite mjukare. Det ruskar inte lika mycket och stötarna som blir om man kör direkt på sten blir mindre. Kasten som blir om man halkar av någon sten eller stubbe är värst. Då blir det väldiga knyck i sidled.
Med ett tjockt lager granris bäddas stenar, stubbar och andra ojämnheter in och körningen blir mjukare. Både dagens tester och en tidigare mätning visar att det är skonsammare för maskinförarna.
– Vi får ungefär 20 procents bättre resultat på risad mark jämfört med orisad, säger Mikael Eriksson, ergonom på Stora Enso Skogshälsan.
Däremot gav inte försöket att rensa bort stubbar och sten från stråken några större genomslag på mätningarna.
Efter totalt två timmar körning varv efter varv konstaterar Johan Boström att han gärna ställer upp som testperson för att få en bättre arbetsmiljö.
– Det är bra att de intresserar sig för sånt. Jag hade inte väntat mig att det skulle bli så här mycket sensorer och grejer bara.

Basstråk på fast mark

• När ett område slutavverkas planeras trakten så att basstråken (”vägarna” på kalhygget som skördare och skotare kommer att köra mycket på) anläggs på hög och fast mark. Basstråken täcks ordentligt med ris från gran eller tall. Skördaren placerar timmer och grot (grenar och toppar) så att skotaren behöver köra så lite på orisade stråk som möjligt.
• Kantzoner mot till exempel blöt mark eller känsliga biotoper kallas för spökstråk. Där ska skördaren se till att timret lyfts bort mot fastare mark så att den tyngre skotaren aldrig går in i spökstråket.
• Trots att stora mängder ris läggs på stråken får Stora Enso ändå ut mer grot till biobränsle, eftersom skotaren har lättare att komma åt mer grot med den här metoden.
• Arbetsmetoden har utvecklats av arbetslag 601 i Hällefors och har nu införts
i hela Stora Enso under namnet Rätt Metod Slutavverkning. Alla arbetslag, både anställda och entreprenörer, utbildas och diplomeras.

Risk för bestående rygg- och nackskador

• 275 000 personer bedöms vara utsatta för helkroppsvibrationer på jobbet.
• Arbetsgivaren är skyldig att undersöka och bedöma risker som anställda utsätts för. Då ska exponeringen av vibrationer och stötar uppskattas eller mätas av någon med tillräckliga kunskaper i området.
• Riskbedömningen ska utföras regelbundet och uppdateras om förändringar gjorts i verksamheten.
• Arbetsgivaren är skyldig att informera och utbilda anställda om riskerna med vibrationer.
• Störd motorik, synpåverkan, nedsatt prestationsförmåga och ökad risk för trötthet är övergående effekter av helkroppsvibrationer, medan nack- och ryggskador kan bli bestående.
• Om vibrationerna överskrider ett så kallat insatsvärde är arbetsgivaren skyldig att genomföra åtgärder samt erbjuda medicinsk kontroll.
• Dessutom finns ett gränsvärde som inte får överskridas.
• Gravida bör inte utsättas för stötar eller helkroppsvibrationer.
• Läs mer i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2005:15.

Marie Edholm