Tusen rutschbanor till hela världen: ”Man blir barn på nytt”
Ockelbo Plastindustrier är Sveriges enda tillverkare av vattenrutschbanor
Publicerad 2013-10-25, 15:02 Uppdaterad 2022-02-18, 11:22
BildreportageSafiah Salem har aldrig ägt en kamera. Hon har egentligen aldrig ägt någonting och allt hon har är tillfälligt.
Hon föddes i en barack i ett flyktingläger för 40 år sedan och har bott där sedan dess. Eftersom hon är statslös kan hon inte skriva på kontrakt, inte ta officiella jobb, inte resa, inte skaffa försäkring, inte öppna bankkonton. Hennes liv levs i ett vakuum i väntan på att länderna som avgör hennes öde ska komma överens. Hennes högsta önskan är ett medborgarskap. Ett papper som godkänner henne som en människa med rättigheter i vårt internationella system av länder.
Safiah är en av omkring fem miljoner palestinier som lever som statslösa flyktingar i Israels grannländer. Hon bor i Jarash i norra Jordanien, i ett flyktingläger för människor som flydde från kriget i Gazaremsan 1967. Hon kan inte återvända till Gaza, och Jordanien ger henne inte medborgarskap. Förra året fick hon låna en kamera för att dokumentera sitt liv och berätta sin historia. Hon var en utmärkt fotograf.
Jag har tidigare lånat ut kameror till gränshandlare i södra Afrika och migranter i USA och skildrat fattigdom och gränser i Kina, Nepal och Centralamerika. Men bland de statslösa fann jag en annan typ av hopplöshet. Många hade helt slutat drömma och hoppas på en bättre framtid. Dock inte Safiah, Ameen, Dana, Hasan, Alaa, Nimeh och Said. De vägrar ge upp tron på framtiden. För mig blev deras kamp en enorm inspiration. Safiah och de andra vill inte ha donationer, mat, kläder och pengar, de vill få formell rätt att stå upp för sig själva. De vill kunna skriva på kontrakt, ta jobb, och börja leva på riktigt. De vill ha rätten till rättigheter.
Fotografier av statslösa i Mellanöstern
MARCUS HARALDSSON