Jakten på det goda arbetet

AnalysInhyrning av personal ökar och arbetsuppgifterna förenklas. Priset: onda axlar och jobb som lätt kan flyttas. Bemanningsfrågan och arbetets innehåll hör ihop mer än vad man kan tro. I grunden handlar det om jakten på det gamla goda arbetet.

Det sista som hände på Electrolux dammsugarfabrik i Västervik var att jobben gjordes enklare. Mindre komplicerat, mindre krävande. Införandet av ny teknik som rationaliserade tillverkningen upphörde; automatiseringen stannade av.

Samtidigt utarmades arbetsuppgifterna vid det löpande bandet. Cykeltiderna – den tid varje montör har på sig att utföra hela arbetsmomentet – pressades ner till 50 sekunder.

Sedan kom beslutet. Västerviksfabriken stänger. Produktionen flyttas i stället till ett låglöneland.

Ett utarmat, uppstyckat standardiserat arbete med korta cykeltider är lättare att flytta än ett innehållsrikt arbete som kräver mycket kunskap.

Kunskap är svårare att flytta.

De utarmade jobben flyttade till Ungern. Där pressades cykeltiderna ner ännu mer, till 30 sekunder.

Ju enklare jobb, desto kortare upplärningstid. Är jobben tillräckligt enkla och upplärningstiden kort är det desto lättare att använda sig av tillfällig personal.

På Volvo Powertrain i Skövde såg facket hur arbetsuppgifterna förenklades på vissa avdelningar – just för att anpassa jobben till inhyrd, ofta oerfaren personal.  

Inhyrningen påverkade också de anställdas möjlighet att rotera mellan olika arbetsuppgifter.

När man inte kunde rotera förhindrades man också att lära sig andra arbetsuppgifter. Inhyrningen låste fast den fast anställda personalen vid sina befattningar och blev inte lika mångkunnig som om den hade fått rotera. Eller om man så vill: inte lika flexibel.

Det där kan uttryckas på ett annat sätt, på arbetslivsforskarsvenska:

Den numerära flexibiliteten – inhyrning – tränger ut den funktionella flexibiliteten – mångkunnigheten.

Verkligheten är som den är. Industrin måste hålla sina leveranser. Order kommer stötvis och leveranstider är korta. Efterfrågan från kunderna går upp och ner. Den som inte kan leverera i tid och med noll fel kan packa ihop och försöka sig på något annat.

Därför talar arbetsgivarna om behovet av flexibilitet. Att snabbt kunna ställa om. Från halvfart till full gas. Från minimal till full bemanning.  

Inget hindrar arbetsgivarna från att hyra in personal år efter år. De kan dessutom stapla visstidsanställningar på varandra, den ena efter den andra.

I industrin går det omkring montörer som varit inhyrda nio–tio år på samma arbetsplats.

I dag finns några utvecklingskurvor som det kanske finns ett samband mellan. Cykeltiderna minskar, belastninsgsskadorna ökar och inhyrningen ökar.

De senaste femton åren är det allt färre industriarbetare som säger sig ha utvecklats i jobbet. Andelen nästan halverades på ett decennium. Samtidigt säger sig allt fler jobba på arbetsplatser där risken för belastningsskador ökar.

Industrin är bemanningsbranschens största kund.

Bemanningsfrågan och arbetets innehåll är egentligen två sidor av samma mynt, tryggheten i jobbet.

Hur ska jobben bli mer trygga?

Facket har sitt svar: utveckla den funktionella flexibiliteten, inte den numerära. Låt människorna utvecklas till att bli mer mångkunniga. Det ger inte bara en mindre skadlig arbetsmiljö och mer stimulerande arbetsuppgifter – för företagen är det också en tillgång att ha kunnig personal som inte räds problemlösning och svåra utmaningar.

Striden om flexibiliteten är vår tids stora konfliktfråga i arbetslivet. De anställda behöver förutsägbarhet och trygghet. Företagens behöver svara på tvära upp- och nedgångar i efterfrågan.

Hur kompromissa i den konflikten utan att arbetsgivarna tycker sig behöva ge efter på sin rätt att leda och fördela arbetet?

Facken inom industrin har startat projektet Fackliga förhållningssätt för trygg rörlighet på arbetsmarknaden. Det arbetet ska vara avslutat innan årets slut.

I grunden handlar det om jakten på det goda arbetet, visionen från 1980-talet då det varken fanns bemanningsföretag eller hög arbetslöshet. En vision som sopades bort av nittiotalskrisen som tryckte upp arbetslösheten. Och med krisen trycktes frågan om det goda arbetet tillbaka.

Från att metallarbetet skulle förändras skulle istället metallarbetaren själv förändras och bli mer anställningsbar genom exempelvis kompetensutveckling. En konsekvens av massarbetslöshet och krympande arbetsmarknad.

Men med tilltagande jobbflytt, rationaliseringar och växande inhyrning har den gamla visionen om det goda arbetet återkommit i ny tappning som visionen om det hållbara arbetet.

I det hållbara arbetet betonas produktiviten på ett annat sätt än tidigare. Det företag som inte ökar produktiviteten och blir mer effektiva har inte en chans. Ur produktivitetsökningarna hämtas både reallöneökningar och trygga jobb.  

Men var är människans plats i det högpresterande industriföretaget? Ständigt utbytbar? Förbrukningsvara eller resurs?

Inför årets IF Metall-kongress finns det flera motioner som vill se avtal om arbetets innehåll. Just för att hejda utarmningen av arbetsuppgifterna och förbättra arbetsmiljön.

Många andra motioner vill se krafttag mot inhyrningen.

Frågorna hör ihop.

Om flexibilitet i första hand handlar om att snabbt kunna hyra in så förutsätter det så enkla arbetsuppgifter som möjligt. De arbetsuppgifterna blir inte bara tråkiga utan ibland rent av skadliga. De blir också otrygga eftersom de är lätta att flytta.

Som i fallet med Electrolux dammsugarfabrik.

Därför hör bemanningsfrågan ihop med frågan om arbetets innehåll.

Harald Gatu