Fler jobb ja – men vilken sorts?

Under det här årets första nio månader dog 36 personer på jobbet. Det är fler än under hela förra året. Dödsolyckorna har ökat igen i svenskt arbetsliv framförallt i högriskbranscher som bygg- och anläggning och skogsbruk.

Vi har en nollvision för dödsolyckor, sa Byggnads ordförande Johan Lindholm i ett panelsamtal under Skyddsmässan i Älvsjö. Men det behövs mer verkstad. Det kan inte bara snackas, tillade han.

Fackförbund som Byggnads och IF Metall driver hårt arbetsmiljöfrågan och förväntningarna på den nya rödgröna regeringen är stora. Regeringen Reinfeldt började med att lägga ner Arbetslivsinstitutet och skingra den samlande arbetsmiljöforskningen och fortsatte sedan med att successivt minska anslagen till Arbetsmiljöverket. Det har resulterat i klart sämre arbetsmiljöarbete. Statsminister Löfven tog däremot upp satsningar på arbetsmiljön i sin regeringsförklaring nyligen. Det är utmärkt. Regeringen bör dessutom se till att resurser och en god infrastruktur skapas för den angelägna arbetslivsforskningen.

Att olyckor och skador nu ökar bland de anställda i industrin handlar också om det alltmer slimmade arbetslivet där stress och press råder. Dagens Arbete skrev i våras om arbetsskadorna som framförallt drabbar kvinnorna som har lägst löner och sämsta arbetsmiljön. Här måste både fack och arbetsgivare driva ett jämställdhetsarbete som leder till god arbetsmiljö för både kvinnor och män. Könsmaktstrukturer kostar helt enkelt människors liv och hälsa.

I valrörelsen debatterades jobben hett men tyvärr inte arbetslivet i stort. Det är nödvändigt att fler får jobb men det är också nödvändigt att diskutera vilken sorts jobb – hur ser egentligen ett långsiktigt hållbart arbetsliv ut?

Stressen och pressen har ökat men också maktlösheten och otryggheten. Dagens Arbete skriver om industriarbetaren Andreas vars arbetsdag kan bli 17 timmar lång fast han bara få betalt för 8 timmar. Han är inhyrd och ingen vill ersätta hans jourtid.

Som fastanställd På Volvo hade han rätt till rast. Nu har det hänt att han som inhyrd blivit varnad för det.  Och någon weekendresa med tjejen är inte att tänka på. Han måste vara tillgänglig annars har han inget jobb. Det är absurt och omänskligt.

I år har inhyrningen 
till industrin ökat med 33 procent jämfört med i fjol.

Allt är inte dåligt med bemanningstrenden men risken är att det håller på att utvecklas ett daglönarsystem. Arbetaren står inte med mössan i hand men väl med mobilen ständigt beredd att rycka in om arbetsgivaren ringer.

Ett allt otryggare arbetsliv påverkar självklart medborgarnas tilltro till samhället i stort. SD:s framgångar i årets val kan till stor del sökas i just den växande otryggheten och bristen på tillit. Kampen för jobben måste nu bli en kamp för ett hållbart arbetsliv som utvecklar människor, inte skadar dem.

Statsminister Löfven bör med sin bakgrund i IF Metall  göra visionen om det goda arbetet till regeringspolitik.

Helle Klein