Han hade nog deltagit – om han blivit inbjuden
Jeanette Herulf minns en döv man på en industri i södra Sverige och tänker på likheten mellan honom och dem som ännu inte fått lära sig svenska.
På skolgården var det Lars Piirhonen som fick ta emot de rasistiska glåporden. Nu ser han hur hatet riktas mot andra grupper och han är inte rädd för att sätta ner foten.
Dörren in till extrarummet hemma i Fagersta går knappt att öppna för alla kläder och leksaker. Det mesta kommer från kollegorna på Seco Tools och Lars Piirhonen ser till att sakerna skickas vidare till behövande i närområdet och resten av världen. Om fler satte sig in i hur det är att leva i Kurdistan, Syrien eller Irak skulle färre se ner på människor som inte har samma bakgrund som de själva, tror han.
– Vi måste få upp ögonen på folk. Ibland behöver man vara ganska hård i diskussionerna. Som när någon säger att vi inte kan finansiera sjukvården om vi tar emot fler flyktingar. Sjukvård och flyktingmottagande ska inte ställas emot varandra, säger han.
Genom Expos fackliga nätverk träffar Lars Piirhonen antirasister från hela landet fast engagemanget väcktes redan under skolåren. Då, på 1960-talet, var det finska invandrare som pekades ut som bidragstagare och jobbtjuvar.
– Vi fick stryk på vägen hem och om vi någon gång slog tillbaka blev det alltid vårt fel, säger han.
– Sedan dess sitter det i ryggmärgen att alla ska bemötas med samma värdighet oavsett utseende eller traditioner.
Läs mer:
Så bemöter du fördomarna i fikarummet
Dilemmat Platsen är fikarummet på jobbet, en av dina arbetskamrater fäller öppet rasistiska kommentarer. Hur hanterar du det? DA frågade chefen på storbolaget, fackordföranden och en expert på främlingsfientlighet.
