Industriarbetarnas tidning

Tusen problem – en syndabock

2 juli, 2021

Skrivet av

Allt är skit och åt helvete i landet som var bättre förr. I boken Det svenska missnöjet berättar folk vad de tycker fungerar dåligt.

Det svenska missnöjet

Författare:
Johanna Lindell, sociolog och medie- och kommunikationsvetare, och
Lisa Pelling, statsvetare och chef för tankesmedjan Arena Idé.
Förlag: Atlas.
Sidor: 176.
Utgivningsdag: Finns ute nu.

”Sverige är i dag ju helt horribelt jämfört med när jag växte upp. Massa kriminella och knark och skjutningar.”

Så säger en av de över 300 personer som öppnade dörren för Johanna Lindell, Lisa Pelling och andra som hösten 2019 knackade på hos folk för att prata om vad de var missnöjda med.

Deras samtal har sammanfattats i boken Det svenska missnöjet, av tanke­smedjan Arena Idé.

Sverige är på väg åt fel håll. Den känslan delas av allt fler, och det har gått fort uppåt med missnöjet. Det visar undersökningarna av svenskars åsikter och värderingar som SOM-institutet vid Göteborgs universitet gör. 2012 ansåg fyra av tio att Sverige var på väg åt fel håll. 2019 hade andelen vuxit till sex av tio.

Det svenska missnöjet är ojämnt fördelat. Särskilt stort är det bland människor med låg inkomst och kort utbildning, som bor i glesbygd eller i storstädernas socialt utsatta områden. På sex sådana platser har samtalen till boken ägt rum.

Författarna konstaterar att här har människor konkreta skäl att vara missnöjda.

Den sista affären har stängt, bussarna går inte längre, skolan har lagts ner och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har bommat igen.

En portuppgång har sprängts, det skjuts bland kriminella och man känner sig otrygg.

Närmsta sjukhus ligger femton mil bort och väntan på vård är numera månader lång.

Kroppen värker av jobbet, men ingen sjukpenning beviljas. Pensionen är låg trots ett helt arbetsliv. Det är svårt att få jobb.

”Jag har drygt fyra år till pension. Fattar de inte att ingen anställer folk över 60?” säger en kvinna som känner sig illa bemött av Arbetsförmedlingen.

Jimmie Åkesson (SD).
Foto: TT Nyhetsbyrån

Där missnöjet är störst har Sverigedemokraterna högst stöd. I bokens samtal lyfts ofta konsekvenserna av en misslyckad integration. Kulturkrockar som leder till konflikter, problem i skolan när många elever inte har svenska som modersmål, vad ungdomar som inte kommer in i samhället gör på dagarna och så vidare. De intervjuade upplever också att man inte kan prata om vissa vardagsupplevelser utan att bli beskylld för att vara rasist.

Men oavsett vad de är missnöjda med, svarar en övervägande andel att det största problemet i Sverige i dag är invandringen. Att den har tagit resurser som borde ha lagts på välfärden. Få tycker att sjukvården är Sveriges största problem trots att de själva främst har problem med hälsa och sjukvård.

Många oroar sig för sin ekonomi, men anger inte fattigdom och utsatthet som Sveriges största problem. Ingen svarar att den ekonomiska fördelningen i samhället – mellan de som har mycket pengar och de som har lite – är ett stort problem. Eller att skattesänkningar på hundratals miljarder under 2000-talet har tagit resurser som borde ha lagts på välfärden.

Hur får man en diskussion om svårigheterna med integration att handla om just det i stället för rasism?

Och hur får man en diskussion om hur de stora samhällsproblemen i Sverige ska lösas, utan att invandringen lyfts upp som det övergripande problemet?

Författarna ger inget svar på frågorna, men att lyssna på och förstå missnöjet kan vara en start.

2 kommentarer till “Tusen problem – en syndabock

  • Om vi helt och hållet hade sluppit sd:s entre på det politiska dansgolvet hade ett sansat samtal kunnat existera. Deras närvaro stoppar all sund diskussion, för när problematiken betraktas som etnisk i stället för social går det inte att föra en sansad debatt.

  • Lisa Pellings respondenter verkar ha förstått sina problem bättre än recensenten. De saker folk räknar upp som problem kan med full rätt kopplas till att vi har haft en så storskalig invandring av människor med lågt humankapital. ”Fattigdom, utsatthet och fördelning” kan inte kopplas loss från demografin, och förståelsen av de aspekterna kräver andra och fler politisk-filosofiska frågeställningar än de recensenten vill diskutera. Man kan inte få en diskussion om dessa frågor utan att ”invandringen lyfts upp som det övergripande problemet”. Skattesänkningar och de som suger ut välfärden med friskolor och annat är mycket riktigt en del av problemet, men recensenten tillhör, måhända paradoxalt, samma del av det nyliberala problemet som dessa koncerner. Om de intressena är basen är recensentens hållning nämligen en del av överbyggnaden. Utan omfattande invandring hade den nyliberala revolutionen aldrig varit möjlig. Om ETC vill komma någonstans i dessa frågor bör de kanske fundera på att röra sig från ”vänster-GAL” till ”vänster-TAN”, vad man än må tycka om de etiketterna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Du får glömma allt, men inte mig”

”Du får glömma allt, men inte mig”

Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Inför återvinningen är vi alla lika

Inför återvinningen är vi alla lika

I sin första seriebok skildrar Ulrika Linder en arbetsplats som är som samhället är mest – men ändå inte.

Tips för en fin hemester

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

Alltid minnas, aldrig normalisera

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Den avhoppade nazisten

Den avhoppade nazisten

Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly. I dag är han fackligt förtroendevald och S-politiker.
Men får man en andra chans och kan man förlåta sig själv?

40 år av bombhot, mord och politik

40 år av bombhot, mord och politik

Högerextremismen har tagit olika former de senaste 40 åren. Här är några händelser som präglat Sverige.

”Nationalism är farligt för mänskligheten”

”På Balkan ställde nationalisterna grupper mot grupper, och det var början till ett av historiens värsta folkmord.” Krigsveteranen och industriarbetaren Kennet Bergqvist uppmanar alla att rösta bort rasism och nationalism i valet.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.