Industriarbetarnas tidning

Tusen problem – en syndabock

2 juli, 2021

Skrivet av

Allt är skit och åt helvete i landet som var bättre förr. I boken Det svenska missnöjet berättar folk vad de tycker fungerar dåligt.

Det svenska missnöjet

Författare:
Johanna Lindell, sociolog och medie- och kommunikationsvetare, och
Lisa Pelling, statsvetare och chef för tankesmedjan Arena Idé.
Förlag: Atlas.
Sidor: 176.
Utgivningsdag: Finns ute nu.

”Sverige är i dag ju helt horribelt jämfört med när jag växte upp. Massa kriminella och knark och skjutningar.”

Så säger en av de över 300 personer som öppnade dörren för Johanna Lindell, Lisa Pelling och andra som hösten 2019 knackade på hos folk för att prata om vad de var missnöjda med.

Deras samtal har sammanfattats i boken Det svenska missnöjet, av tanke­smedjan Arena Idé.

Sverige är på väg åt fel håll. Den känslan delas av allt fler, och det har gått fort uppåt med missnöjet. Det visar undersökningarna av svenskars åsikter och värderingar som SOM-institutet vid Göteborgs universitet gör. 2012 ansåg fyra av tio att Sverige var på väg åt fel håll. 2019 hade andelen vuxit till sex av tio.

Det svenska missnöjet är ojämnt fördelat. Särskilt stort är det bland människor med låg inkomst och kort utbildning, som bor i glesbygd eller i storstädernas socialt utsatta områden. På sex sådana platser har samtalen till boken ägt rum.

Författarna konstaterar att här har människor konkreta skäl att vara missnöjda.

Den sista affären har stängt, bussarna går inte längre, skolan har lagts ner och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har bommat igen.

En portuppgång har sprängts, det skjuts bland kriminella och man känner sig otrygg.

Närmsta sjukhus ligger femton mil bort och väntan på vård är numera månader lång.

Kroppen värker av jobbet, men ingen sjukpenning beviljas. Pensionen är låg trots ett helt arbetsliv. Det är svårt att få jobb.

”Jag har drygt fyra år till pension. Fattar de inte att ingen anställer folk över 60?” säger en kvinna som känner sig illa bemött av Arbetsförmedlingen.

Jimmie Åkesson (SD).
Foto: TT Nyhetsbyrån

Där missnöjet är störst har Sverigedemokraterna högst stöd. I bokens samtal lyfts ofta konsekvenserna av en misslyckad integration. Kulturkrockar som leder till konflikter, problem i skolan när många elever inte har svenska som modersmål, vad ungdomar som inte kommer in i samhället gör på dagarna och så vidare. De intervjuade upplever också att man inte kan prata om vissa vardagsupplevelser utan att bli beskylld för att vara rasist.

Men oavsett vad de är missnöjda med, svarar en övervägande andel att det största problemet i Sverige i dag är invandringen. Att den har tagit resurser som borde ha lagts på välfärden. Få tycker att sjukvården är Sveriges största problem trots att de själva främst har problem med hälsa och sjukvård.

Många oroar sig för sin ekonomi, men anger inte fattigdom och utsatthet som Sveriges största problem. Ingen svarar att den ekonomiska fördelningen i samhället – mellan de som har mycket pengar och de som har lite – är ett stort problem. Eller att skattesänkningar på hundratals miljarder under 2000-talet har tagit resurser som borde ha lagts på välfärden.

Hur får man en diskussion om svårigheterna med integration att handla om just det i stället för rasism?

Och hur får man en diskussion om hur de stora samhällsproblemen i Sverige ska lösas, utan att invandringen lyfts upp som det övergripande problemet?

Författarna ger inget svar på frågorna, men att lyssna på och förstå missnöjet kan vara en start.

2 kommentarer till “Tusen problem – en syndabock

  • Om vi helt och hållet hade sluppit sd:s entre på det politiska dansgolvet hade ett sansat samtal kunnat existera. Deras närvaro stoppar all sund diskussion, för när problematiken betraktas som etnisk i stället för social går det inte att föra en sansad debatt.

  • Lisa Pellings respondenter verkar ha förstått sina problem bättre än recensenten. De saker folk räknar upp som problem kan med full rätt kopplas till att vi har haft en så storskalig invandring av människor med lågt humankapital. ”Fattigdom, utsatthet och fördelning” kan inte kopplas loss från demografin, och förståelsen av de aspekterna kräver andra och fler politisk-filosofiska frågeställningar än de recensenten vill diskutera. Man kan inte få en diskussion om dessa frågor utan att ”invandringen lyfts upp som det övergripande problemet”. Skattesänkningar och de som suger ut välfärden med friskolor och annat är mycket riktigt en del av problemet, men recensenten tillhör, måhända paradoxalt, samma del av det nyliberala problemet som dessa koncerner. Om de intressena är basen är recensentens hållning nämligen en del av överbyggnaden. Utan omfattande invandring hade den nyliberala revolutionen aldrig varit möjlig. Om ETC vill komma någonstans i dessa frågor bör de kanske fundera på att röra sig från ”vänster-GAL” till ”vänster-TAN”, vad man än må tycka om de etiketterna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Du får glömma allt, men inte mig”

”Du får glömma allt, men inte mig”

Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

Höstens bästa tips

Höstens bästa tips

Sommaren är över. Men deppa inte ihop för det. DA:s tips räddar hösten för dig.

Rösta för jobben och solidariteten

Rösta för jobben och solidariteten

Jobbfrågan är osynlig och för första gången riskerar Sverige att få ett fascistiskt parti i regeringsställning, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Volontärerna i Nyvång älskar sin hembygd

Volontärerna i Nyvång älskar sin hembygd

Runt om i Sverige kämpar ideella krafter för att hålla minnen av gamla arbetsplatser vid liv. Som i skånska Nyvång. Här låg en gång Nordens största kolgruva. Men nu tycks även museiföreningen sjunga på sista versen.

Spionförfattaren som själv var agent

Spionförfattaren som själv var agent

John le Carrés romaner är lika vindlande och ­snåriga som den värld av spioner han skildrar. DA:s deckarexpert Lennart Lund följer under­rättelseagenten George Smiley genom decennierna.

Odla för dina drömmar, miljön – eller lite lugn och ro

Odla för dina drömmar, miljön – eller lite lugn och ro

Det är oroliga tider. Vi ska bunkra mat och vara redo för krisen. Men en egen täppa kan ge mer än bara reserver, den kan ge lugn och ro.

Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Bug Montage är beredd att gå långt för att rädda sin familj undan fattigdomen. I S. A. Cosbys Asfaltsland blir konsekvenserna snabbt större än någon kunnat räkna med. 

Önskningar om ett annorlunda liv

Önskningar om ett annorlunda liv

George Saunders människor sitter fast på monotona och själs­dödande arbeten. Ändå är hans ­noveller alltid galet underhållande.

Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?

Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?

Den frågan ställdes på Fabriksarbetareförbundets kongress 1971 och orsakade våldsamt uppseende. En ny bok förklarar varför.

Visst låg man mer förr

Visst låg man mer förr

DA:s Marcus Derland läste boken ”Alla tiders sex” och fick fördomar bekräftade – men också en och annan överraskning.