Den nya järnåldern

Gruvföretaget Northland går i konkurs, men internationellt går det knappast att tala om en gruvkris – däremot en inbromsning. Järnåldern fortsätter så länge Kina bygger upp sitt land. Allt tog sin början i en sydkinesisk stad för över tjugo år sedan.

• 1992. Kinas åldrige kommunistledare Deng Xiaoping besöker sydkinesiska staden Shenzen. Här håller han det tal som markerar starten för Kinas modernisering och att landet öppnas för utländska investeringar.
• 2000. Den globala efter­frågan på järnmalm har länge legat på 1 miljard ton. Men det var innan Kina  på allvar kom in i bilden. I dag, fjorton år senare, konsumerar världen dubbelt så mycket järnmalm.
• 2001. Kina släpps in i världshandelsorganisationen WTO. Det innebär att Kina på allvar blir en del av världsmarknaden.  Samtidigt börjar Kina köpa in malm för att få fart på stålproduktionen. Under det kommande år­tiondet ökar Kina sin produktion av råstål från 150 till nära 800 miljoner ton om året. Vilket driver upp priset på bland annat järnmalm.
• 2003. Priset på järnmalm börjar sakta stiga från en extremt låg nivå, cirka 15 dollar per ton.
• 2006. Många vill undersöka möjligheten att starta gruvor. Den statliga tillsynsmyndigheten Bergstaten beviljar 377 nya undersökningstillstånd. Rekordmånga.
• 2008. Priset på järnmalm stiger för första gången på årtionden över 50 dollar. Lönsamheten stiger inom gruvbranschen och företag som är knutna till gruvhanteringen. Atlas Copco jubla­r över rekordvinster och sju år av stigande försäljning innan finanskrisen abrupt bryter trenden.
• 2010. Enbart Kina konsumerar nu 1 miljard ton järnmalm – alltså lika mycket som hela världen köpte tio år tidigare. Det allra mesta av malmen som kineserna använder, över 70 procent, importeras från andra länder. Priset på järnmalm rusar. LKAB satsar i Svappavaara: dagbrottet i Gruvberget invigs, brytningen i Leveäniemi, som upphörde 1983, ska återupptas och en ny brytning öppnas i Märtainen.
• 2011. Järnmalmspriset når sin toppnivå:  187 dollar per ton. LKABs vinstmarginal – vinstens andel av försäljningen – uppgår till 47 procent. Vilket innebär att det statliga gruvbolaget är ett av världens mest lönsamma företag. LKAB dominerar i Europa och står för 90 procent av den järnmalm som säljs inom EU.
• 2012. Stor optimism hos branschen. De svenska gruvornas samorganisation Svemin skriver ”Vår tillväxtvision är att Sverige fram till 2025 trefaldigar sin gruvproduktion. Det skulle skapa mer än 50 000 nya arbetstillfällen.” Dannemoragruvan återinvigs av kungen efter att ha varit stängd i tjugo år.
• 2013. Från Tapuligruvan utanför Pajala levereras det första järnmalmkoncentratet till marknaden. Gruvan ägs av Northland Resources. En ny huvudnivå tas i bruk vid LKAB i Kiruna, en satsning som kostat över 12 miljarder kronor. En av Sveriges största industriinvesteringar någonsin. LKAB förfogar nu över en malmreserv som räcker fram till år 2034. Sverige är världens sjunde största exportör av järnmalm efter Australien, Brasilien, Sydafrika, Kanada, Ukraina och Ryssland.
• 2014. Problemen för Northland Resources fortsätter, på sommaren ansöker bolaget om en ny rekonstruktion och börjar säga upp personal. Diskussionerna med nya ägare misslyckas och företaget sätter sig självt i konkurs den 8 december. Priset på järnmalm har fallit till under 80 dollar per ton – mer än en halvering på några år. Prisfallet beror på dämpad efterfrågan av järnmalm i Kina. Konsumtionen ökar, men inte lika snabbt som tidigare. Prisfallet beror också på att världens tre största gruvföretag – Vale, Rio Tinto och BHP Billiton – ökat sin produktion. Priserna sjunker när utbudet ökar och efterfrågan samtidigt mattas av.

Harald Gatu