EDDA LAIVINS Född 1948, Bollebygd, Sverige Edda föddes i Bollebygd men fick trots det en väldigt lettisk barndom. Om somrarna hjälpte pappan till att anordna barnkolonier och lettiska flyktingbarn från Tyskland fick möjlighet till fem veckors lettisk samvaro. När barnen blev äldre fortsatte de att träffas på lettiska ungdomskongresser i hela Europa. En stark lettisk gemenskap och nationalkänsla växte fram.

RUTA SKRAPSTE Född 1943, Aizupe, Lettland I november 1944 flydde Ruta, ett år gammal, med familj och släktingar i en liten fiskebåt till Sverige. Båten läckte som ett såll och måste pumpas hela tiden. När de äntligen kom fram till Slite på Gotland sjönk den på en timme, liggandes till kaj. Intill Ruta sitter dottern Emmeli Malmqvist, född 1973 i Göteborg.

LYDIA LIFMARK Född 2003, Falun, Sverige ”I Riga var det så himla många ryssar och nästan ingen pratade lettiska.” När Lydia tänker på Lettland så tänker hon på alla snälla tanter där som ger henne presenter.

SANDRA IKSE Född 1945, Lübeck, Tyskland Ibland känner Sandra sig som en lettländare bara för att nästa stund inte alls känna sig särskilt lettisk ”När jag tänker på Lettland så är det med en sorgsenhet. Det är inte särskilt ljusa minnen jag har. Jag är såklart präglad av min uppväxt och mina föräldrar och det är svårt att skilja på hur de var som människor och vad som var det lettiska i dem.” LINA IKSE Född 1973, Göteborg, Sverige ”Min första Lettlandsresa 1990 gjorde ett starkt intryck på mig. Hade inte känt mig så hemma i Sverige innan och när jag kom dit föll allt på plats. Jag hörde hemma någon annanstans också.”

RALEJS TEPFERS Född 1933, Rezekne, Lettland Krigshösten 1944 tog familjen en båt till Ventspils, varifrån de skulle vidare till Sverige. Överallt var det fullt med flyktingar. I Ventspils bodde de först på en lantgård och därefter i hyddor i skogen i väntan på båtöverfärden. 25 personer roddes ut till en fiskebåt, som skulle låtsas fiska när tyskarna kontrollerade sjöfarten. Det gungade och folk spydde. ”Om båten går ner, av med skorna så du kan simma”, sa pappan till Ralejs. Ett svenskt krigsfartyg tog emot flyktingarna och de bjöds vitt franskbröd, en raritet under kriget. Väl i land på gotska Slite väntade en buss till Visby. Där blev Ralejs, sju år, sorterad bland männen.

MAYA IKSE Född 1940, Riga, Lettland Familjen Ikses flyktingliv i Lübeck var privilegierat i jämförelse med dem som ingenting hade. De bodde i ett tvåvåningshus med släktingar i stället för i flyktingkaserner med främlingar. Eller som Maya uttrycker det: ”Alla mammas juveler gick åt till svarta marknaden.” Faderns tandläkaryrke hjälpte dem också till en drägligare tillvaro. Lillasyster Sandra kom till världen 1945 och Maya hann gå två år i lettisk exilskola. Därefter flyttade hela familjen till Sverige och Göteborgstrakten, där Janis fått en tandläkartjänst.

SANDRA ROKS Född 1957, Västerås, Sverige Lettiska var det första språk som Sandra lärde sig men hon svär och räknar på svenska och tycker därför att svenskan är henne något närmre. Under uppväxten fick Sandra höra om allt det vackra och fina i Lettland, därför blev det något av en chock när hon 1989 för första gången besökte Lettland. ”Allting var så otroligt grått, alla tjocka gardiner var fördragna överallt och alla affärer hette bara ett nummer, affär 47 eller affär 36 och det fanns knappt något att köpa.”

ARMANDS CERBACHS Född 1925, Sikrags, Lettland När kriget var slut kom den svenska industrin i gång. Det var ont om bostäder och letter, norrmän och danskar trängdes ihop i små rum. Jobb fanns det gott om. Armands beskriver svenskarna som givmilda och hjälpsamma. ”De hade det inte så gott ställt själva på den tiden, det rådde ransonering på mat. Trots det kom de alltid och bjöd in oss på kaffe och vi fick plocka frukt i deras trädgårdar.” MIRDZA CERBACHS Född 1930, Jurmalciems, Lettland ”Det var en stormig kväll i oktober 1944 och båten var inte särskilt stor. Bränslet höll på att ta slut och vi såg inte skymten av land. Plötsligt fick någon syn på en kråka och det betydde att vi ändå måste vara nära land. Så vi följde efter kråkorna och hamnade så småningom vid Fårösund.”

LILIJANNA ROKS Född 1920, Taurkalne, Lettland När ryssarna kom till Riga 1941 var Lilijanna 21 år. Hon var mitt i kriget och dess bombardemang. Tillsammans med bankdirektören flydde de i en förspänd vagn. Bort från kriget, ”bort från kommunisterna”. Den 11 oktober 1941 fick de plats på ett krigsskepp lastat med lettisk ammunition på väg till Tyskland. Det viktigaste hon fick med sig i bagaget var sin nationaldräkt.

JANIS KNOPS Född 1921, Liepaja, Lettland Kriget var för Janis synonymt med att vara krigsfånge, först i Tyskland och sedan i Belgien. Han grävde bunkers vid fronten och var i fångenskap i flera månader. När ryssarna kom första gången 1939 åkte han med armén till Ukraina och stannade där i ett år. Det var mycket hemskt, eller som han själv kommenterar det ”Man vänjer sig.”

LINA IKSE 42 år bosatt i Göteborg. Utbildad på Kingsway College i London. Fotar mest porträtt och teater, parallellt med egna fotoprojekt.Boken Hemland Lettland – eller inte (Astonkajis Books) släpps under våren.

Hemland – eller inte

Publicerad 2015-05-22, 08:00 Uppdaterad 2020-07-03, 14:30

Från Lettland.Under andra världskriget kom cirka 5000 lettiska flyktingar till Sverige. Min mamma var en av dem.

Hur var det att komma som flykting på den tiden? Hur är det att leva med dubbel kulturell identitet? Vad förs vidare till nästa generation? Bildkonstnären
Emmeli Malmqvist och jag har utforskat våra lettiska rötter. Intervjuat olika generationer letter i Göteborg om vad ett hemland kan vara. Men också om hur det var att tvingas lämna sitt land och skapa ett nytt liv.

Lina Ikse

Läs mer: bilden i DA bildreportage

Kommentera här Avbryt svar

Du kanske också vill läsa…

Granskning: Arbetskraftsutvisningarna

Val 2026

Pension