Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vissa ska ut, andra lockas med spettekaka”

20 maj, 2015

Skrivet av

Lena Sundström
Lena Sundström är journalist och författare.

Krönika Alla människor är lika mycket värda. Vilket förstås låter bra, även om det naturligtvis inte är sant.

Om alla människor var lika värda skulle vi inte höra röster med jämna mellanrum som hävdar att det är lätt att se att ett ensamkommande flyktingbarn är långt över 18 år, samtidigt som vi hävdar att det är jättesvårt att se om ett svenskt barn är över 20 år när han eller hon försöker köpa alkohol på Systembolaget.

Om alla människor var lika mycket värda skulle inte sexköpen fortsätta att öka bland unga svenska män, utan att det kostar mycket mer än några dagsböter om de åker fast för att ha köpt sex av flickor i våra egna döttrars ålder som hålls inlåsta med hot
i lägenheter mitt ibland oss.

Om alla människor var lika mycket värda skulle jag inte kunna läsa om Danmarks skärpta asylregler där den danska statsministern förklarar att flyktingar från Syrien inte ska kunna räkna med att kunna återförenas med sina familjer, samtidigt som jag blir bombarderad av reklam från Danmarks officiella turisthemsida VisitDenmark på Facebook med slogan som ”Familjevänliga Danmark” och ”Familjemys i Danmark” med bilder på blonda mödrar med sina skandinaviska barn samlade i famnen tillsammans med uppmaningar som ”Packa bilen och lämna vardagen”.

”Om alla människor var lika mycket värda skulle varje båt som går under på Medelhavet ses som en Estonia. Och en till. Och ytterligare en till.”

Om alla människor var lika mycket värda skulle inte Sveriges kommuner betala enorma summor per år för att göra sig av med vissa invandrare som inte vill något hellre än att arbeta, samtidigt som de en gång om året åker ner till en holländsk emigrantmässa i Utrecht med uppstoppade renar och spettekaka och torkat renkött i ett försök att locka till sig holländska utvandrare med hjälp av gigantiska affischer på folk som ligger ner och chillar på en brygga med ett halmstrå i munnen.

Om alla människor var lika mycket värda skulle kommunerna svara samma sak när man frågar vilka invandrare från Irak och Syrien som de är intresserade av, som när jag frågar vilka invandrare från Nederländerna som de är intresserade av. Nämligen, ”Vi tänker inte så. Vi delar inte upp människor på det sättet. Vi ser alla människor som en tillgång.”

Om alla människor var lika mycket värda skulle varje båt som går under på Medelhavet ses som en Estonia. Och en till. Och ytterligare en till. Och vi skulle inte bara sörja de döda varje gång det sker. Vi skulle sörja för de levande genom att skapa lagliga flyktvägar och broar över till Europa genom att ge dem möjlighet att söka asyl från andra sidan havet.

Om människor var lika mycket värda.

Lena Sundström är journalist
och författare.

12 kommentarer till “Vissa ska ut, andra lockas med spettekaka

  • Ännu en mycket bra skriven krönika av Lena! Jag blir så glad när någon kan formulera precis det jag tänker. Tack!

  • Att alla människor naturligtvis inte är lika mycket värda är den enda sanningen som hon kommer fram till (att alla människor däremot bör ha lika värdighet är något annat). Alla människor värderas olika av alla, och det är också helt naturligt. Vem skulle värdera en familjemedlem eller vän lika högt som en främling som man inte alls har något gemensamt med? I ett större format gäller det även olika folk, som tenderar att hålla ihop (medvetet eller omedvetet) eftersom dem just har mycket mer gemensamt (biologiskt/genetiskt, mentalt, kulturellt etc.) än helt främmande element. Det går igen överallt i naturen; ”Blue birds fly with blue birds”, som Mohammad Ali en gång så riktigt påpekade i en TV-intervju. Verkligheten är dock inte någonting som är särskilt förankrat och uppskattat av kulturmarxismen, en sinnessjuk ideologi som planterats in i vår tids förhärskande läror, och som helt riktigt vill utplåna bilden av ”blonda mödrar med skandinaviska barn samlade i famnen”.

  • Bra skrivet av Lena, om människor vore lika mycket värda, som makthavare så fint brukar slänga sej med, ja då hade vi öppnat lagliga vägar in i fort Europa. En krönika som skapar eftertanke.

  • Australien har framgångsrikt löst problemet med båtflyktingar. Nu drunknar nästan inga på havet längre.

  • Håller med i stora drag. Alla har ett lika mänskligt värde. Tyvärr inte ett lika samhällsekonomiskt värde. Resursmässigt vad ex en välutbildad holländsk entreprenör (språk, kultur, nätverk) kan bidra med skattemässigt är (tyvärr) generellt betydligt mer lönsamt än vad ex. en 45-årig analfabet från ett krigshärjat land. Notera också att ”enkla” jobb automatiseras allt mer närmsta åren. Tyvärr behövs inte lika mkt folkbi industrin, städning & taxi etc. Den dagen briserar förorterna eftersom flera genetationer inte får ut ngn pension!

  • Den som tycker att det där snacket om privilegier och privilegiekritik verkar abstrakt, teoretiskt och flummigt borde bara kasta ett öga på sitt pass- detta fysiska dokument avgör i allra högsta grad värdet på dig som individ.

  • Visst vill väl de flesta att flyktingarna ska få det bra, men mäktar Sverige med att ta emot så många fler. Vi har inte varken arbete eller lägenheter till de som finns här. Sedan betalar migrationsverket ut hutlösa summor till dem som ordnar rum till flyktingarna. Det skulle behövas se över.

Kommentera krönikan här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Att måla är som att kratta löv

Att måla är som att kratta löv

Livet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Molnen tröstar och skrämmer

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Så vill justitie­ministern stoppa sprängdåden

Efter Dagens Arbetes granskning: Regeringen vill ändra lagen för att stoppa stölderna av byggdynamit som används i sprängdåden. 

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Richard ville hjälpa till – blev misstänkt för brott

Bergsprängaren Richard Bredin hjälpte en vän att frakta bort dynamit.
Han tyckte att han gjorde samhället säkrare. Men Polisen trodde han var kriminell.