”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Vissa ska ut, andra lockas med spettekaka”

Lena Sundström

Lena Sundström är journalist och författare.

Krönika Alla människor är lika mycket värda. Vilket förstås låter bra, även om det naturligtvis inte är sant.

Om alla människor var lika värda skulle vi inte höra röster med jämna mellanrum som hävdar att det är lätt att se att ett ensamkommande flyktingbarn är långt över 18 år, samtidigt som vi hävdar att det är jättesvårt att se om ett svenskt barn är över 20 år när han eller hon försöker köpa alkohol på Systembolaget.

Om alla människor var lika mycket värda skulle inte sexköpen fortsätta att öka bland unga svenska män, utan att det kostar mycket mer än några dagsböter om de åker fast för att ha köpt sex av flickor i våra egna döttrars ålder som hålls inlåsta med hot
i lägenheter mitt ibland oss.

Om alla människor var lika mycket värda skulle jag inte kunna läsa om Danmarks skärpta asylregler där den danska statsministern förklarar att flyktingar från Syrien inte ska kunna räkna med att kunna återförenas med sina familjer, samtidigt som jag blir bombarderad av reklam från Danmarks officiella turisthemsida VisitDenmark på Facebook med slogan som ”Familjevänliga Danmark” och ”Familjemys i Danmark” med bilder på blonda mödrar med sina skandinaviska barn samlade i famnen tillsammans med uppmaningar som ”Packa bilen och lämna vardagen”.

”Om alla människor var lika mycket värda skulle varje båt som går under på Medelhavet ses som en Estonia. Och en till. Och ytterligare en till.”

Om alla människor var lika mycket värda skulle inte Sveriges kommuner betala enorma summor per år för att göra sig av med vissa invandrare som inte vill något hellre än att arbeta, samtidigt som de en gång om året åker ner till en holländsk emigrantmässa i Utrecht med uppstoppade renar och spettekaka och torkat renkött i ett försök att locka till sig holländska utvandrare med hjälp av gigantiska affischer på folk som ligger ner och chillar på en brygga med ett halmstrå i munnen.

Om alla människor var lika mycket värda skulle kommunerna svara samma sak när man frågar vilka invandrare från Irak och Syrien som de är intresserade av, som när jag frågar vilka invandrare från Nederländerna som de är intresserade av. Nämligen, ”Vi tänker inte så. Vi delar inte upp människor på det sättet. Vi ser alla människor som en tillgång.”

Om alla människor var lika mycket värda skulle varje båt som går under på Medelhavet ses som en Estonia. Och en till. Och ytterligare en till. Och vi skulle inte bara sörja de döda varje gång det sker. Vi skulle sörja för de levande genom att skapa lagliga flyktvägar och broar över till Europa genom att ge dem möjlighet att söka asyl från andra sidan havet.

Om människor var lika mycket värda.

Lena Sundström är journalist
och författare.

Läs mer: Krönikor | Lena Sundström

12Kommentarer

Monika Thormann:

Tänkvärt!

Anders Stenqvist:

Mitt i prick mycket bra formulerat.

Ninni Ahlf:

Ännu en mycket bra skriven krönika av Lena! Jag blir så glad när någon kan formulera precis det jag tänker. Tack!

Fredrik G:

Att alla människor naturligtvis inte är lika mycket värda är den enda sanningen som hon kommer fram till (att alla människor däremot bör ha lika värdighet är något annat). Alla människor värderas olika av alla, och det är också helt naturligt. Vem skulle värdera en familjemedlem eller vän lika högt som en främling som man inte alls har något gemensamt med? I ett större format gäller det även olika folk, som tenderar att hålla ihop (medvetet eller omedvetet) eftersom dem just har mycket mer gemensamt (biologiskt/genetiskt, mentalt, kulturellt etc.) än helt främmande element. Det går igen överallt i naturen; ”Blue birds fly with blue birds”, som Mohammad Ali en gång så riktigt påpekade i en TV-intervju. Verkligheten är dock inte någonting som är särskilt förankrat och uppskattat av kulturmarxismen, en sinnessjuk ideologi som planterats in i vår tids förhärskande läror, och som helt riktigt vill utplåna bilden av ”blonda mödrar med skandinaviska barn samlade i famnen”.

Louice Jonsson:

mitt i prick

Kärstin Eliasson:

Tack Lena, för att du formulerar vad så många tänker!

Maria:

Bra skrivet av Lena, om människor vore lika mycket värda, som makthavare så fint brukar slänga sej med, ja då hade vi öppnat lagliga vägar in i fort Europa. En krönika som skapar eftertanke.

hd:

Bra skrivet! Allas lika värde sitter inte ryggmärgen tyvärr!

stevO:

Australien har framgångsrikt löst problemet med båtflyktingar. Nu drunknar nästan inga på havet längre.

Per-Gunnar:

Håller med i stora drag. Alla har ett lika mänskligt värde. Tyvärr inte ett lika samhällsekonomiskt värde. Resursmässigt vad ex en välutbildad holländsk entreprenör (språk, kultur, nätverk) kan bidra med skattemässigt är (tyvärr) generellt betydligt mer lönsamt än vad ex. en 45-årig analfabet från ett krigshärjat land. Notera också att ”enkla” jobb automatiseras allt mer närmsta åren. Tyvärr behövs inte lika mkt folkbi industrin, städning & taxi etc. Den dagen briserar förorterna eftersom flera genetationer inte får ut ngn pension!

Harald:

Den som tycker att det där snacket om privilegier och privilegiekritik verkar abstrakt, teoretiskt och flummigt borde bara kasta ett öga på sitt pass- detta fysiska dokument avgör i allra högsta grad värdet på dig som individ.

kickan:

Visst vill väl de flesta att flyktingarna ska få det bra, men mäktar Sverige med att ta emot så många fler. Vi har inte varken arbete eller lägenheter till de som finns här. Sedan betalar migrationsverket ut hutlösa summor till dem som ordnar rum till flyktingarna. Det skulle behövas se över.

Kommentera krönikan här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetsrätten

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

KRÖNIKAI överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

Vi måste få slut på otryggheten

KrönikaI praktiken omfattas många industrianställda inte av turordningsreglerna. Därför måste vi förhandla om trygghet och omställning, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

KRÖNIKAVarje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Efter coronan

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

KRÖNIKAKommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Vi måste lära oss att hoppas på framtiden igen”

KrönikaUtan att förminska döden kan vi lära oss något viktigt av 1900-talets sjukdomshistoria: Att optimism – som politisk ideologi – är viktigt för att bygga framtiden, skriver historikern Henrik Arnstad.

”Det är bara att börja röjningsarbetet”

GÄSTKRÖNIKA”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

Krisstöd

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

KRÖNIKAOm du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

1

”Vi måste kunna saker – på riktigt”

KRÖNIKADigitalisering för framtiden är viktigt, men det är inte allt, skriver Peter Larsson.

Är det Tom Cruise som räddar oss?

KrönikaDet finns tid för tankar nu när verkligheten har blivit som en film, skriver Carl-Einar Häckner.

Vad är prislappen för folkhälsa?

KRÖNIKAMarknaden står handfallen inför den kris som coronaviruset skapat. De marknadsekonomiska instrumenten fungerar inte när det är andra värden än rent ekonomiska som ska in i ekvationen, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Coronakrisen

Ensamheten är inte jämlik 

KRÖNIKACoronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

Dagarna då livet förändrades

KRÖNIKA”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

När radion slutar funka

KRÖNIKADom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Vi som fortfarande tror på demokratin

KRÖNIKAMahmoud från Marocko och Håkan från ­Vällingby. Tillsammans räddar de liv, skriver journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. 

Avtal 2020

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

KRÖNIKAJag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

2

Pengarna både finns – och inte

GÄSTKRÖNIKAKlart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

1

Konserten var som ett väckelsemöte

KrönikaKrönikören Carl Linnaeus om konserten som var ett väckelsemöte, och att börja stå för vem man är.

1

Det här borde väl alla chefer fatta

KrönikaAtt ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

1

Tacka facket för 5 000 mer i månaden

KrönikaAtt välja bort facket för att det är för dyrt är ett vanligt argument. Och samtidigt så fel – det skulle kosta oss så mycket mer om facket inte fanns, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

1

Nu bygger vi ett ännu starkare fack

KRÖNIKADet är många som redan är med i Pappers ute på bruken. Men för att säkra vår styrka i framtiden ska vi bli ännu fler. Är du med, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Amazon är arbetslivets skräckexempel

KrönikaNär allt fler delar av arbetslivet digitaliseras måste de som använder tekniken i jobbet få vara delaktiga i att utveckla den, skriver civilingenjören Peter Larsson.

Replokalen är en magisk plats

KRÖNIKAHur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

Årtiondets första utmaningar är här

KRÖNIKADet är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Skyddsom­buden är livsviktiga

KRÖNIKASedan några månader tillbaka pågår en het debatt om de regionala skyddsombuden. För IF Metall råder det ingen tvekan om att regionala skyddsombud är ovärderliga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

KRÖNIKAArbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

KRÖNIKATill alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Knarket i industrin

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

GÄSTKRÖNIKADet är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

KRÖNIKAI betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

När slutade jag vara svensk?

GÄSTKRÖNIKA | SVERIGEBILDENAtt det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

3

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.