Mission impossible att ge bort blommor
Lena Sundström
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
20 maj, 2015
Skrivet av Lena Sundström
Krönika Alla människor är lika mycket värda. Vilket förstås låter bra, även om det naturligtvis inte är sant.
Om alla människor var lika värda skulle vi inte höra röster med jämna mellanrum som hävdar att det är lätt att se att ett ensamkommande flyktingbarn är långt över 18 år, samtidigt som vi hävdar att det är jättesvårt att se om ett svenskt barn är över 20 år när han eller hon försöker köpa alkohol på Systembolaget.
Om alla människor var lika mycket värda skulle inte sexköpen fortsätta att öka bland unga svenska män, utan att det kostar mycket mer än några dagsböter om de åker fast för att ha köpt sex av flickor i våra egna döttrars ålder som hålls inlåsta med hot
i lägenheter mitt ibland oss.
Om alla människor var lika mycket värda skulle jag inte kunna läsa om Danmarks skärpta asylregler där den danska statsministern förklarar att flyktingar från Syrien inte ska kunna räkna med att kunna återförenas med sina familjer, samtidigt som jag blir bombarderad av reklam från Danmarks officiella turisthemsida VisitDenmark på Facebook med slogan som ”Familjevänliga Danmark” och ”Familjemys i Danmark” med bilder på blonda mödrar med sina skandinaviska barn samlade i famnen tillsammans med uppmaningar som ”Packa bilen och lämna vardagen”.
”Om alla människor var lika mycket värda skulle varje båt som går under på Medelhavet ses som en Estonia. Och en till. Och ytterligare en till.”
Om alla människor var lika mycket värda skulle inte Sveriges kommuner betala enorma summor per år för att göra sig av med vissa invandrare som inte vill något hellre än att arbeta, samtidigt som de en gång om året åker ner till en holländsk emigrantmässa i Utrecht med uppstoppade renar och spettekaka och torkat renkött i ett försök att locka till sig holländska utvandrare med hjälp av gigantiska affischer på folk som ligger ner och chillar på en brygga med ett halmstrå i munnen.
Om alla människor var lika mycket värda skulle kommunerna svara samma sak när man frågar vilka invandrare från Irak och Syrien som de är intresserade av, som när jag frågar vilka invandrare från Nederländerna som de är intresserade av. Nämligen, ”Vi tänker inte så. Vi delar inte upp människor på det sättet. Vi ser alla människor som en tillgång.”
Om alla människor var lika mycket värda skulle varje båt som går under på Medelhavet ses som en Estonia. Och en till. Och ytterligare en till. Och vi skulle inte bara sörja de döda varje gång det sker. Vi skulle sörja för de levande genom att skapa lagliga flyktvägar och broar över till Europa genom att ge dem möjlighet att söka asyl från andra sidan havet.
Om människor var lika mycket värda.
Lena Sundström är journalist
och författare.
Tänkvärt!
Mitt i prick mycket bra formulerat.
Ännu en mycket bra skriven krönika av Lena! Jag blir så glad när någon kan formulera precis det jag tänker. Tack!
Att alla människor naturligtvis inte är lika mycket värda är den enda sanningen som hon kommer fram till (att alla människor däremot bör ha lika värdighet är något annat). Alla människor värderas olika av alla, och det är också helt naturligt. Vem skulle värdera en familjemedlem eller vän lika högt som en främling som man inte alls har något gemensamt med? I ett större format gäller det även olika folk, som tenderar att hålla ihop (medvetet eller omedvetet) eftersom dem just har mycket mer gemensamt (biologiskt/genetiskt, mentalt, kulturellt etc.) än helt främmande element. Det går igen överallt i naturen; ”Blue birds fly with blue birds”, som Mohammad Ali en gång så riktigt påpekade i en TV-intervju. Verkligheten är dock inte någonting som är särskilt förankrat och uppskattat av kulturmarxismen, en sinnessjuk ideologi som planterats in i vår tids förhärskande läror, och som helt riktigt vill utplåna bilden av ”blonda mödrar med skandinaviska barn samlade i famnen”.
mitt i prick
Tack Lena, för att du formulerar vad så många tänker!
Bra skrivet av Lena, om människor vore lika mycket värda, som makthavare så fint brukar slänga sej med, ja då hade vi öppnat lagliga vägar in i fort Europa. En krönika som skapar eftertanke.
Bra skrivet! Allas lika värde sitter inte ryggmärgen tyvärr!
Australien har framgångsrikt löst problemet med båtflyktingar. Nu drunknar nästan inga på havet längre.
Håller med i stora drag. Alla har ett lika mänskligt värde. Tyvärr inte ett lika samhällsekonomiskt värde. Resursmässigt vad ex en välutbildad holländsk entreprenör (språk, kultur, nätverk) kan bidra med skattemässigt är (tyvärr) generellt betydligt mer lönsamt än vad ex. en 45-årig analfabet från ett krigshärjat land. Notera också att ”enkla” jobb automatiseras allt mer närmsta åren. Tyvärr behövs inte lika mkt folkbi industrin, städning & taxi etc. Den dagen briserar förorterna eftersom flera genetationer inte får ut ngn pension!
Den som tycker att det där snacket om privilegier och privilegiekritik verkar abstrakt, teoretiskt och flummigt borde bara kasta ett öga på sitt pass- detta fysiska dokument avgör i allra högsta grad värdet på dig som individ.
Visst vill väl de flesta att flyktingarna ska få det bra, men mäktar Sverige med att ta emot så många fler. Vi har inte varken arbete eller lägenheter till de som finns här. Sedan betalar migrationsverket ut hutlösa summor till dem som ordnar rum till flyktingarna. Det skulle behövas se över.