”Vilka ges en röst och på vilkas bekostnad?”

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

Det gör ont när Sverige sviker

Kanske har ni sett den, tavlan av Norman Rockwell med en liten svart flicka i en vit klänning som blir eskorterad av fyra vice sheriffer på väg till skolan. Väggen bakom henne är nerklottrad med orden ”nigger” och ”KKK”, och det röda har stänkt över bokstäverna.

Tomaten som har kastats av en hand som vi inte ser. Och historien bakom. Ruby Bridges som var sex år gammal 1960 när hon som den första afro-amerikanska eleven skulle börja i en skola som tidigare bara hade varit för vita. Horderna av skrikande människor, grannar, hemmafruar, män i hatt och välstrukna skjortor som samlades utanför William Frantz Elementary School med målade plakat, och en svart docka i en hemsnickrad barnkista. En sexåring som behövde polisskydd när hon gick på toaletten. Och en sexåring som varje dag var tvungen att ha med sig en matsäck hemifrån, eftersom risken att hon skulle bli förgiftad i skolbespisningen var alldeles för stor.

Och jag kan inte sluta att tänka på att det var alldeles nyss. 1960.

Sedan lyssnar jag på journalisten Måns Mosessons radiodokumentär i tre delar, ”Rädda Sverige” som nyligen har sänts på Sveriges Radio. I programmet som heter ”Svart lucia”, hör jag Astrids röst. Det glada och bubbliga i henne när hon berättar om hur hennes körledare en dag kom fram till henne och frågade om hon ville vara den som var lucia när SVT skulle sända körsången från Uppsala domkyrka. Astrid som stolt hade sagt ja, 14 år gammal. Och programmet som hade direktsänts på morgonen den 13 december 2012.

Samma dag som programmet sändes hade hon suttit med sina kompisar utanför hemkunskapssalen när en kille hade kommit fram och undrat om hon hade sett. Visat henne på mobiltelefonen. Och magen som hade känts som ett stort svart hål, som frost, när hon såg.

Den SD-stödda sajten Avpixlat hade satt rubriken ”SVT förödmjukade tittarna med en kolsvart lucia”, och nästan 4 000 kommentarer skulle rasa in.

”Tack Hamilton och SVT, för negerlucian…”

”Lucian var otroligt ful, skrämmande ful.”

”Min flickvän har tidigare inte delat min åsikt att vi skall rösta på SD 2014 men mitt i denna sändning klagar hon över den svarta lucian …”

”Att svärta ner vår Svenska tradition med detta äckel till primat. Apor har vi på Skansen om vi vill. Det här var Luciafirande, inte djurprogram. Men tack SVT, nu fick SD några fler röster.”

Och allt gör så ont. Det gör ont att höra Astrids glada tonårsröst som bryts varje gång hon försöker närma sig ett ämne som fortfarande är alldeles för svårt. Det gör ont att höra hennes vänner som gör allt för att skydda henne så att hon ska slippa höra, läsa eller se.

Men det som gör allra mest ont är den plötsliga tvekan. Körledaren i slutet som känner ansvar. Trots stoltheten över Astrid och kören och sången, känslan av att ingen 14-åring skall behöva bära det som Astrid var tvungen att bära. Även om hon ändå vill tro att de gjorde rätt.

Och jag tänker på Ruby Bridges, sex år gammal, och de fyra vice sherifferna som promenerade vid hennes sida till skolan varje dag. Jag tänker att Sverige är ett samhälle som sviker 2014, när vi intalar oss att pöbeln utanför William Frantz Elementary School består av en annan sorts människor än den pöbel som sprider sitt hat och sina protester på internet i dag.

Läs mer: Krönikor | Lena Sundström

Lena Sundström

Vad tycker du? Diskutera krönikan här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Att bygga broar – inte murar

KRÖNIKAÄven om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

Industrin och klimatet

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Bekväma tider föder veka människor

KrönikaJag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Jorden skadas och anställda skadas

KRÖNIKAGretas budskap gäller även i arbets­livet – det gäller att agera nu för att spara liv, skriver Peter Larsson.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Den här gången tänker jag inte sticka

KRÖNIKAAtt fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKAAnneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

När löpbandet blir vår nya skärseld

KrönikaDet finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

3

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Bensinupproret

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.