Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Verkligheten förvirrar mig

16 januari, 2014

Skrivet av Lena Sundström

KrönikaDet är valår i år. Så varför inte börja med att sätta upp fingret i luften 
redan nu. Innan alla andra fingrar kommer upp. Och det blir så trångt. Det finns nämligen en del saker som förvirrar mig.

I filmens och tv-seriernas värld finns det vissa typer som man redan från början vet tillhör fel sida. Man ser det på kläderna, det breda vinnar-smajlet, på hur de rör sig och på hur de för sig. Det spelar ingen roll om det är i barnfilmer som Monsters University eller i vuxenfilmer som Promised Land eller om det är i tv-serier som Vita Huset eller Borgen.

Någonstans sitter det folk som redan i manusstadiet har förstått att det i filmens värld gäller att liera sig med clownfisken med defekt fena, tjejen som kallas skolans madrass, den frånskilda manusförfattaren med flackande blick som halsar provsmakningsvin när han blir refuserad för sjuttioelfte gången, eller arbetslösa stålarbetare som börjar strippa.

I film och tv-branschen sitter någon med fingrarna uppe i luften och säger till varandra att det här är den sidan som vår publik kommer att välja. Dessa slut. Dessa hjältar. President Bartlet som läxar upp Tea-partyrasister i USA. Oppositionspolitikern Birgitte Nyborg i danska Borgen som blir statsminister genom att gå sin egen väg, och nyhetschefen Torben som i samma serie gör revolt mot strebern Alex och skriker ”Ut med skiten. Det här är en politisk slutdebatt, inget tivoli!” Och vinner respekt. Slutligen. Också inför sig själv. Och inför oss alla.

Och nu till det förvirrande.

I verkligheten väljer vi precis tvärtom. I verkligheten säger de där uppsträcka fingrarna i luften något helt annat. I verkligheten hänger vi med de starka och självsäkra, de anställda som kan anställa, hyllar de hyllade och flinar åt de förlöjligade.

I verkligheten sa en tonårstjej i förtroende till mig ”Ibland brukar jag trösta mig med att om mitt liv hade varit en film, så hade jag varit den de tyckte om”.

I verklighetens valdebatt i Danmark 2011 blev det jippo med pompom-flickor och rökmaskiner och skrikande publik i en idrottshall, och ”eventchefen” för Nyheterna i TV2 stod och pratade om ett nytt folkligt tilltal.
I verkligheten sa en tonårstjej i förtroende till mig ”Ibland brukar jag trösta mig med att om mitt liv hade varit en film, så hade jag varit den de tyckte om”. Och i verkligen finns det kommuner som hellre driver fall i domstol och betalar ut miljonbelopp i advokatkostnader än att betala ut 50 000 kronor till en elev som har mobbats i alla år. I verkligheten blir det ett hedersuppdrag att få gå på en begravning och hylla en legend som man terroriststämplade medan han levde. Inte för att mannen som är död har förändrats. Utan för att fingrarna i luften nu säger något annat.

I verkligheten är allt detta naturligt. Att människor väljer sida, på ett sätt som ingen väljer sida när de ser på film. Och kanske är det bara så det är. Kanske fungerar filmerna som en modern ställföreträdande Jesus som skall bära våra synder, så att vi sedan kan gå vidare tillsammans med översteprästerna. Innan tuppen gal tre gånger, och allt det där.

Trots att vi innerst inne vet.

Och kanske är det egentligen bara det jag vill ha sagt när jag tänker på alla de där uppsträckta fingrarna som snart kommer att komma upp i luften. Att jag önskar att alla politiker och makthavare funderar över vilken roll de skulle vilja ha, om vi för en stund leker med tanken att man vinner respekt på samma sätt i verkligheten som på bio.

Du kanske också vill läsa…

Mission impossible att ge bort blommor

Mission impossible att ge bort blommor

Lena Sundström

En ständig jakt i ett land utan lojalitet

En ständig jakt i ett land utan lojalitet

Vi satt och tittade på en film, jag och dottern. I en scen var det en kvinna som tog upp en telefonkatalog för att leta efter ett telefonnummer, varpå dottern utbrast: ”Åh, vad smart. Alla kontakterna i en bok!”

”Vissa ska ut, andra lockas med spettekaka”

Krönika, Lena Sundström.

Föraktet är lätt att plocka fram

Lena Sundström.

Priset för det
 som är gratis

Lena Sundström

Plattorna är täckta av svarta prickar

Livet och samhälle­t har förvandlat­s till ett enda stort Pricerunner.

På resa genom 
skilda världar

Man kan nästan tro att det finns två parallella planeter där de solmogna tomaterna inget har att göra med de papperslösa slavarbetarna som plockat dem.

Vad vi ser och vad vi blundar för

I flera veckor har jag försökt att sätta mig in i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Så att man inte bara drar till med att Krimkrisen är ett enda stort ”bunkaslagsmål”. Man vill gärna försöka vara lite mer insatt än så.

Det gör ont när Sverige sviker

Kanske har ni sett den, tavlan av Norman Rockwell med en liten svart flicka i en vit klänning som blir eskorterad av fyra vice sheriffer på väg till skolan. Väggen bakom henne är nerklottrad med orden ”nigger” och ”KKK”, och det röda har stänkt över bokstäverna.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.