Krisen bekämpas bara med jämlikhet

Ledare Löfven bör tala ofta om sin idé om en ”New Global Deal” och framförallt måste han driva en tydlig politik för jämlikhet här på hemmaplan.

I samband med det nyligen avslutade mötet i Davos för industriledare och toppolitiker presenterade Oxfam sin årliga rapport om inkomstskillnaderna i världen. I dag äger de 62 rikaste personerna lika mycket tillsammans som de 3,6 miljarder fattigaste människorna äger ihop. Åtskilliga andra rapporter visar på samma mönster: ojämlikheten är skriande stor globalt.

Det är tyvärr ett mönster som går igen nationellt också. Sverige hör enligt OECD numera till extremländerna när det gäller ökade inkomstskillnader. Det är en trend som pågått under 20 år men klyftorna drog isär rejält under den borgerliga alliansregeringens tid. Stora skattesänkningar och en urholkning av välfärdssystemen får sitt pris i ökad ojämlikhet.

Häri ligger den absolut viktigaste förklaringen till de opinionssiffror som nu diskuteras flitigt i termer av socialdemokratins kris. Faktum är att det är en kris för hela den politiska demokratin. Visserligen kan Moderaterna just nu skönja ett litet opinionslyft. De har framförallt med sin nya hårda flyktingpolitik lyckats ta tillbaka väljare från SD. Frågan är om det verkligen är något att vara stolta över.

Moderaterna kan trots allt inte känna något större framgångsrus. De andra borgerliga partierna är försvinnande små och står i princip still i opinionsmätningarna.

Socialdemokratin har katastrofalt dåliga siffror men varken vänstern eller miljöpartiet går bra. Det enda parti som under det senaste året kan sägas ha någon framgång är Sverigedemokraterna. Och det är i sig ett uttryck för att det snarare är antipolitikens seger vi just nu ser i mätningarna. Föraktet för det politiska etablissemanget både till höger och till vänster är utbrett.

I spåren av ökade klassklyftor, social otrygghet och hög arbetslöshet gror misstron mot demokratin. Det ser vi runtom i Europa där just den liberala demokratins värderingar står på spel. Otrygghet föder alltför ofta syndabockstänkande och längtan efter de starka ledarna, det auktoritära är åter på modet.

Här borde både politiker och företagsledare som värnar den liberala och öppna demokratin höra varningsklockorna och aktivt värna en långsiktigt hållbar utveckling ur både sociala och ekonomiska perspektiv. Ojämlikheten hotar inte bara människovärdet utan också de öppna ekonomierna.

Statsminister Löfven har som få politiker försökt hävda vikten av att skapa en rättvis fördelning också globalt. Hans idé om en ”New Global Deal” är ett spännande försök att använda den svenska samförståndsmodellen på ett globalt plan. Om detta bör han tala ofta.

Och om talet om en global samverkan för rättvisa ska bli trovärdigt måste det till en tydlig politik för jämlikheten här på hemmaplan. Bara så kan misstron övervinnas.

Helle Klein