”Ungdomsverksamheten får inte bli ett sidospår”

DA MÖTER
”Vad är ett kollektivavtal?” Eleverna skakar på huvudena.
– Ingen vet. Och om några månader ska de ut och jobba, säger Sandra Olsson.

En fjärdedel av GS yrkeskår är 35 år och yngre, säger ni. Ändå svarar så många som fem elever i ett klassrum att de inte ens vet vad facket är?

– Vi har inte synts. Vi har inte varit tillräckligt duktiga på att rekrytera i tid. Vissa har det hemifrån, andra inte. Men nu hakar fler och fler avdelningar på och börjar bygga upp en ungdomsverksamhet.

Ni informerar elever på yrkesinriktade gymnasieprogram. Vad har ni lärt er?

– När ingen i ett klassrum vet vad ett kollektivavtal är så har vi misslyckats. Vi behöver den här informationen tidigt. Att man redan innan man kommer in i arbetslivet får ett förtroende för facket.

Hur ska unga lockas att gå med i facket?

– Det viktigaste är att vi lyfter varandra. Att de som är äldre och har mer erfarenhet hjälps åt och visar vägen. Och att de yngre tar platsen. Ungdomsverksamheten får inte bli ett sidospår. Vi ska jobba parallellt tillsammans och bli en naturlig del i organisationen. Det tänket har inte funnits tidigare. Men nu har det stärkts. Nu är det lite mer tillsammanskänsla.

Hur är det att vara ung och facklig?

– Ett av de största hindren i dag är att unga har så otroligt mycket otrygga anställningar och därför inte vågar be om ledigt för att gå utbildningar. Man vill inte hamna på kant med chefen.

Vad är facket för er?

Camilla Erlandsson: En trygghet i vardagen på min arbetsplats.

Sandra Olsson: Löftet. Att man lovar och svär att inte jobba för sämre förutsättningar än någon annan.

Elinor Torp