”Industrins parter har gjort sitt”

Fiasko för arbetsgivarna. Det går nog faktiskt inte att använda ett annat uttryck för det avtal som parterna inom industrin slöt i kväll.

Från att under lång tid ha hävdat att det inte finns något som helst utrymme för löneökningar och för bara några dagar sedan ge facken ett bud på 1,75 procent per år i två år till att nu gå med på 2,2 procent på ett år… ja det måste ses som en stor seger för facken inom industrin.
Det var också ett besviket gäng som stod på podiet när arbetsgivarna inom industrin höll presskonferens.

– För oss är det här avtalet för högt och vi är oroade för att det kommer att gå ut över jobben och konkurrenskraften, sa Åke Svensson, VD för Teknikföretagen.
De har inte nått framgång på en enda punkt av sina utgångskrav. Förutom lönenivån fick de släppa kraven på ökad flexibilitet vad gäller arbetstid (arbetstidskorridoren) och ökad dispositivitet, dvs möjligheten för lokala arbetsgivare att göra undantag från kollektivavtalet.
Desto gladare miner var det när företrädarna för industrifacken höll presskonferens. Med ett avtal på 2,2 procent ligger det i nivå med tidigare lönerörelser. De goda reallöneökningarna för industriarbetarna kan fortsätta. Dessutom finns den viktiga avsättningen till delpension med i avtalet, något som inte minst tjänstemännen stridit för.
Parterna är också överens om att tillsätta två arbetsgrupper som ska arbeta med de angelägna frågorna om arbetsmiljö och jämställdhet, något som facken krävt.
Fiasko för arbetsgivarna kan man kalla det. Men ändå bär parterna den gemensamma vinsten som heter arbetsfred. Det är själva idén med kollektivavtalet. Och i ett läge där avtalsrörelsen tycktes kunna bli rörigare än någonsin var det oerhört viktigt att industrin fick sitt avtal och därmed kan fortsätta vara lönenormerande.
På denna punkt är fack och arbetsgivare överens. Både IF Metalls Anders Ferbe och Teknikföretagens Åke Svensson betonade hur viktigt det är att andra parter på arbetsmarknaden respekterar industrins ”märke”.
Det återstår nog att se hur det blir med det. LO-samordningen havererade i årets avtalsrörelse. Det vore dock olyckligt om industrinormen också anses överspelad. Under tjugo års tid har den inneburit reella löneökningar åt större delen av Sveriges löntagare.
Industrins parter har nu i alla fall gjort sitt för att skapa lugn och ro på arbetsmarknaden och garantera löneökningar och fortsatt konkurrenskraft för svenska företag. Och framförallt har facken än en gång kunnat värna den svenska modellen med kollektivavtal.