Svingar klot efter jobbet

Bowling. När barnen bodde hemma fanns varken tid eller pengar. Men så fick Elisabeth Ringqvist jobb inom industrin, barnen flyttade ut och hon köpte klot och skor igen. Nu spelar hon i klubb och den 21 maj är det hennes tur i bowling-SM för metallare.

Vägen gick via Heta linjen. Det var innan Televerket förstått att människor kunde ringa till ett nummer utan abonnent och prata med varandra, tio personer på en gång, en slags förlaga till sociala medier. När det statliga telefonbolaget insåg vad svenskarna höll på med pluggades den möjligheten igen. I stället inrättades en legitim Heta linjen. Åtta personer kunde prata samtidigt och det var hit en tjej som kallade sig Bettan ringde.

Hon hade hittat ett gäng som hon gillade. De ringde samma nummer på bestämda tider och snackade om allt mellan himmel och jord. Här fanns Ögat som hon är vän med än i dag, och här fanns en kille som föreslog att de skulle gå och bowla.

De möttes i den ena av Örebros två bowlinghallar. Bettan, som egentligen hette Siv på den tiden, hade bara sett sporten på tv och kände sig osäker med fingrarna i klotet.Kvinnan som ägde hallen såg det och frågade:
”Är det första gången?”

Bettan nickade och kvinnan hjälpte henne med stegen och pendlingen. Hon fick så småningom till tekniken riktigt bra och när hon den hösten, 23 år gammal, mötte pensionärer i en Korpentävling inledde hon med tre strike i rad. 60-plussarna som bowlat i halva sina liv frågade hur länge hon egentligen hållit på?
”Två månader”, svarade Siv.

I den vevan döpte hon om sig till Elisabeth eftersom alla ändå kallade henne för Bettan. Hon fortsatte med bowlingen ett år eller två, men så träffade hon en man och klotet försvann. Hon blev gravid och fick ta det mesta av ansvaret för barnen själv.
Arbetet som tågvärdinna innebar tidiga morgnar och sena kvällar. Jobbet gick inte att kombinera med familjelivet. Hon blev arbetslös, utbränd och hade varken tid, ork eller pengar för bowling.

Under nästan trettio år hade hon ingen kontakt alls med sporten. Men så utbildade hon sig och fick jobb som CNC-operatör. Barnen hade blivit stora och flyttat ut. Med en tryggad inkomst började hon fundera  …

– Jag nöjesbowlade med en kompis i Dalarna. Första slaget halkade jag och drog på ändan. Det här är inte klokt! Jag har ju spelat, tänkte jag, och bestämde mig för att börja igen.

Den som en gång haft klot borrade för sina egna fingrar vill inte gå tillbaka till de omatchade hallkloten.

– Jag började få lite ekonomi så jag sparade ihop till ett startpaket med väska, skor och klot för 2 500 kronor. Sedan tittade jag lite på klubbarna i Örebro.
BK Fight.

– Roligt namn på en klubb tyckte jag, så jag åkte dit för att provträna.
Det är åtta år sedan nu. Elisabeth Ringqvist tränar och tävlar. I maj är det dags för IF Metalls årliga SM. Tävlingen vänder sig till alla som är med i facket, både nöjesbowlare och licenserade, som Elisabeth Ringqvist.
– Förra året kom vi tvåa och fick silver. Men det var bara två damlag, säger Elisabeth

Ringqvist och skrattar:
– Medaljer är alltid kul!

Hon spelade tillsammans med en metallare som heter Lena och jobbar på ett företag i Örebro.

– Hon har ingen licens, men eftersom jag har det får vi bara möta licensierade tjejer. På tjejsidan är det inte så många. Förra året var vi bara fem .

”Jag började få lite ekonomi så jag sparade ihop till ett startpaket med väska, skor och klot för 2 500 kronor. ”

Dagens Arbete träffar Elisabeth Ringqvist vid en stor CNC-maskin på Nerike Kugg & Mekan. Arbetsdagen är strax slut och hon kör en sista sats med delar, putsar till dem och lägger de skinande metallbitarna på rad i en kartong. Så är det dags att åka hem och byta om till bowlingkläder.

Medaljerna från IF Metall-SM står i bokhyllan. Elisabeth kommer ut från sovrummet i en grön tröja med sponsorernas loggor på magen och Bettan i skrivstil på axeln. På ena ärmen sitter en elefant. Den spon­sorn ville hoppa av förra året.

– Men det fick han inte för det är den finaste loggan vi har. Elefanten har blivit lite som en lyckomaskot på tävlingarna, säger Elisabeth och berättar att hon designat den gröna tröjan själv i datorn.

Nu är hon kassör i föreningen och inblandad i de flesta beslut. I bowlinghallen Strike i centrala Örebro där Elisabeth tränar visar hon hålen i klotet. De är borrade för att passa just hennes fingrar, och vill hon kan hon köra in små plastpluggar för att minska hålen och köra fingertippsgrepp. Hon instruerar:

– Sätt i tummen och lägg handflatan mot klotet. De andra två hålen ska borras upp vid andra fingerleden. Konventionellt grepp är när fingrarna stoppas ända in dit, till andra knogen. Men vi kör ’fingertip’. Du får en annan snurr på klotet med bara fingertopparna i.

Redan när Elisabeth Ringqvist släpper klotet har hon på känn om det blir en strike.
– Sedan hör man på käglorna när de faller, om det är klockrent eller inte.

Elinor Torp