”Förnedring är när vi vänder ryggen till”

Debatt Det är högst olyckligt att S uppfattas stå bakom ett förbud av tiggeri. Så är, trots de uttalanden som gjorts, inte fallet – och hållningen att förbjuda tiggeri för ”tiggarens skull” är både hycklande och cynisk, skriver Thomas Hammarberg och Kadir Kasirga (S).

Vår hållning till ”tiggaren” är i grunden ideologisk. Den handlar om vår människosyn, principer om jämlikhet och vår respekt för mänskliga rättigheter. Den anger vår relation till den bottenlösa fattigdomen; till människor som av olika anledningar blivit utslagna och berövade välfärdssamhällets skyddsnät. Deras närvaro blottlägger ett misslyckande som skapar olust bland många av oss som har det så mycket bättre.

En opinionsmätning nyligen visade att ett flertal svenskar vill förbjuda tiggeri. Samtidigt trädde civilminister Ardalan Shekarabi fram med uttalanden om att en kriminalisering övervägdes.

Den minister som är direkt ansvarig, Åsa Regner, propagerar sedan tidigare för att man inte ska ge något till den som tigger. Uppenbarligen tänker hon sig att en bojkott skulle få samma effekt som ett direkt förbud, men som kanske uppfattas som mindre anstötlig.

Även vår förre statsminister Göran Persson har uttalat sig. Han är mindre finkänslig, han vill ha ett förbud och argumentet var att arbetarrörelsen aldrig accepterat att tiggande skulle vara en lösning mot fattigdomen. Att den här diskussionen överhuvudtaget har blossat upp igen beror självfallet på närvaron i landet av utsatta människor från Rumänien och Bulgarien, många av dem är romer. Under några år nu har dessa besökare setts i stadsmiljö på många håll i landet.

De har kommit hit i en desperat förhoppning att få ihop medel att försörja sig och sina barn. De flesta har hoppats att kunna arbeta här men det har sällan varit möjligt och de har som sista utväg börjat samla pantburkar och som sista utväg satt sig med en pappersmugg framför sig.

I en krönika på denna plats nyligen påvisade Daniel Mathisen de slående likheterna mellan dagens diskussion om de mest fattiga och den debatt som fördes under förra seklets första decennier där de besuttna krävde att få slippa se medellösa. Vid den tiden, skrev han, hävdade arbetarrörelsen att ”ett förbud mot fattigdomens symptom skulle bli som att blint förneka människans existens, dra ett skynke för det obekväma”.

Mathisen nämnde att förutom SD och Moderaterna att även Socialdemokraterna har tagit ställning för ett förbud. Så är det faktiskt inte även om de uttalanden vi just nämnde kan ge det intrycket – vilket i sig är högst olyckligt.

Stockholms arbetarekommun tillsatte för knappt ett år sedan en arbetsgrupp för att utarbeta ett handlingsprogram till åtgärder kring just de utsatta EU-medborgare som kommit hit. Gruppens förslag antogs med överväldigande majoritet på ett möte i partidistriktets förtroenderåd.

I rapporten står bland annat;

”Ingen vill se människor tigga, men frågan är vad vi gör för att slippa den åsynen. Vi socialdemokrater avvisar krav på tiggeriförbud och andra repressiva åtgärder. Genomförandet av sådana krav skulle möjligen driva iväg besökarna men självfallet inte underlätta deras situation. Vi accepterar inte tanken att vi ska behandla dem hårt för att hindra andra från att komma. Vi står för en hållning som stödjer dessa människors kamp mot fattigdomen. Det är misärens och utanförskapets rötter som måste bekämpas”.

Det helhetsprogram som antogs av partidistriktet föreslog vägar att positivt påverka deras situation i hemländerna. De politiska kontakter som har tagits och de oberoende biståndsprojekt som inletts pekar i rätt riktning men kan vidareutvecklas. Samarbete mellan kommuner där och här kan bli till ömsesidigt gagn och bör definitivt utvecklas. Inom ramen för EU och Europarådet bör större insatser göras för att motverka fattigdomen i dessa länder och för att sätta stopp för de attityder som skapat det utanförskap som drabbar inte minst den romska minoriteten.

Det kommer att ta tid innan dessa strävanden leder till sådana framsteg i hemländerna att besöken av utsatta människor därifrån upphör. Under den tiden bör de få ett medmänskligt bemötande i vårt samhälle. Såväl moraliskt som folkrättsligt har vi en skyldighet att respektera deras mänskliga rättigheter.

Debatten kommer förstås att fortsätta. Vi hoppas bara att vi åtminstone ska slippa den argumentation som framställer förbud och andra repressiva åtgärder som en välgärning för de som kriminaliseras. Genom att straffa dessa människor skulle vi alltså hjälpa dem. Den argumentationen drivs av såväl Expressen som Svenska Dagbladet. ”Vi ska inte permanenta deras förnedring genom att lägga en slant i den framsträckta muggen”, Så låter de hycklande cynikerna.

Det finns en förnedring i denna situation. Det är när vi vänder ryggen till och blundar för den rasism som tvingar dessa människor att vädja om vårt stöd för att kunna ge sina barn mat och kläder och förhoppningsvis en chans till ett bättre liv än vad föräldrarna genomlider.

Thomas Hammarberg
Tidigare Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna och ordförande i Kommissionen mot antiziganism

Kadir Kasirga (S)
S-Ledamot i Stockholms Stadshus och ordförande i partidistriktets arbetsgrupp om utsatta EU-migranter.