H&M förlänger det globala avtalet med facket

För ett år sedan tecknades avtalet som ska göra livet bättre för 1,6 miljoner arbetare hos den svenska klädjätten HM:s underleverantörer. Avtalet var ettårigt men nu gäller det tills vidare. Ett kvitto på att det fungerat, säger H&M:s hållbarhetschef Anna Gedda.

Att avtalet fungerar visades enligt Anna Gedda inte minst vid ett par konflikter i Burma och i Kambodja. Fackliga aktivister hade avskedats men kunde senare återanställas tack vare insatser från de nationella samarbetsgrupper som byggts upp i enlighet med avtalet.

– Om man inte kan förhandla om villkoren så kan man heller inte få till stånd någon förändring. Det kräver att facken på plats och de leverantörer som vi jobbar med faktiskt ingår en dialog. Den dialogen stärks av vårt avtal.

De andra undertecknarna av H&M:s globala ramavtal – IF Metall och det globala industrifacket IndustriAll – håller med.

– Det viktiga är att vi har fått igång en process. Vi förändrar inte Bangladesh eller Kambodja till i morgon dag, men på sikt gör vi skillnad inte minst tack vare H&M:s starka marknadsposition, säger Anders Ferbe, förbundsordförande för IF Metall.

Jyrki Raina generalsekreterare för IndustriAll, tycker att avtalets första år ”har varit glädjande”. Världens beklädnadsarbetare måste få en lön som man kan leva på och då måste de anställda kunna på organisera sig och teckna kollektivavtal.

– Vi har sagt till H&M: Ni måste leda det här arbetet. Ni är den största aktören med 1,6 miljoner anställda hos era leverantörer. Lyckas vi, då sätter vi också tryck på andra företag.

– Att vi tillsammans lyckades lösa konflikterna i Burma och Kambodja har inte minst en symbolisk betydelse. Vi kan visa att så här funkar det med social dialog.

Under det första avtalsåret har samarbetsgrupper (National monitoring committes) byggts upp i fem stora textilländer: Bangladesh, Burma, Turkiet, Indonesien och Kambodja. I samarbetsgrupperna ingår representanter för H&M och facken. Deras uppgift är att se till att innehållet i avtalet börjar tillämpas ute hos leverantörsföretagen. Anna Gedda:

– Vi har kunnat börja bygga upp ett långsiktigt strategiskt arbete. Ett kvitto att det verkligen fungerar är att vi nu vill förnya avtalet.

Men det kommer att ta tid. H&M har 800 underleverantörer.

Frågan är: Vad tycker de egentligen om avtalet som ger de anställda rätten att organisera sig och teckna kollektivavtal?

– För oss gäller det att förklara att det här faktiskt är good business, svarar Anna Gedda

– Att man som leverantör inte tjänar på att ha strejker eller kontinuerliga uppror från arbetarna. Att man i stället har en fungerande dialog helt enkelt. Också visa på att vi kommer från ett land där den sociala dialogen har fungerat och lagt grunden till en industriell och ekonomisk utveckling. Vi vill verkligen visa att det här är vägen framåt.

Är det några leverantörer som inte ställer upp på avtalet och därför strukits från listan?

– Nej, I de fall det blivit diskussioner har vi hittat bra lösningar och löst de konflikter som uppstått.

Anders Ferbe fyller i:

– Det är klart att det finns leverantörer som lämnar mycket i övrigt att önska. Men det löser knappast problemen för den enskilde textilarbetaren om H&M drar tillbaka sina order.

Jyrki Raina påminner om två andra insatser som på sikt kan göra villkoren bättre för världens beklädnadsarbetare. Dels Bangladesh-ackordet, ett samarbete mellan klädföretagen för att förbättra säkerheten i landets textilfabriker. Dels ACT (Action, collaboration, transformation), ett samarbete mellan 18 klädjättar i syfte att få upp lönerna i leverantörsföretagen. H&M deltar både i Bangladesh-ackordet och ACT.

– Lägger man till ramavtalet så kan jag med fog påstå att vi håller på att omvandla hela den globala beklädnadsindustrin, säger Jyrki Raina.