Kan jag bli uppsagd vid sjukdom?
Läsaren är rädd för att förlora jobbet Experten ger råd
”Inte ens smäll på fingrarna”
Publicerad 2017-03-01, 15:15 Uppdaterad 2020-08-05, 15:21
Gustaf Seppelin Solli är nöjd med att företaget fälls, men reagerar på den villkorliga domen och på att Nordkalk fick rabatt på företagsboten.
Johan Löfroth fick skador han dog av den där novemberdagen för drygt fem år sedan, Gustaf Seppelin Sollis klarade sig, men hans liv totalförändrades på en sekund. Hans brännskador var mycket svåra och fortfarande åker han regelbundet till sjukhus för vård.
Gustaf Seppelin Solli fick skjuts av sin mamma Carina till domstolen. I tingsrätten mötte de pappa Arvid Solli som fick ledigt från den industri där han jobbar. Dagens Arbete bad dem att sätta på högtalaren i mobiltelefonen när de tog del av domslutet. En känsla av lättnad infann sig även om Gustaf hade hoppas på mer kännbara straff.
– Känns sådär. För mesigt. Inte ens en smäll på fingrarna. Lite som när morsan hotade en när man var liten ”gör inte om det, för då kan det hända grejer…”
Gustaf Seppelin Solli syftar då på den villkorliga domen mot Nordkalk-chefen.
– Men bra att det var en fällande dom, fortsätter han.
Tingsätten sänker företagsboten från yrkade 3,5 miljoner till 3 miljoner och motiverar med den långa tid som har gått sedan olyckan.
– Det är helt upp och ned med hela jävla rättssystemet. Bara för att polis och åklagare tar lång tid på sig så får man straffrabatt? Är det inom preskriptionstiden ska det inte finnas några förmildrande omständigheter, säger Gustaf Seppelin Solli.
Kort därpå dök media på honom. Tv, radio och tidningar hade samlades i Luleå tingsrätt för att rapportera om domen i Sveriges kanske mest uppmärksammade arbetsmiljömål. Gustaf Seppelin Solli fick gå emellan kamerorna. Men han är vid det här laget van, genom sin olycka har han blivit lite av en talesperson i ämnet.
Och det är vad som driver honom framåt, berättar han. Genom sin medverkan i media och genom sina många föreläsningar ute på företagen kan han motverka att människor skadas och dör på sina arbetsplatser. Att arbetsmiljö genom hans olycka har hamnat på agendan efter många års tystnad är i sig en seger, menar han. Precis som domen är en slags upprättelse – Även om den ”mesig”.
Straffet är ett hån!
Fängelse och betydligt högre företagsbot skulle det självklart varit, men inte i Sverige inte.
Ett hån mot de skadade och den avlidnes familj. Det måste bli hårdare tag mot företag som missköter sig oavsett vem som är underleverantör så ska det vara den som står för upphandlingen som är skyldig. Man ska kunna gå till jobbet och komma hem helskinnad. Inte som i Nordkalksolyckan eller som byggarbetare från Ljusdal 23 år och inte kom hem. Arbetsgivare i detta fall var också en underleverantör till PEAB. Det ska var fängelse och miljardböter.
Anser precis som Gustaf S att ”det är helt upp och ned med hela jävla rättssystemet”, men glädjer mig samtidigt att dessa höga herrar fick sig en mindre ”tillsägelse”. Rätten kände sig kanske illa tvungen efter all mediauppmärksamhet!?
En tänkvärd tanke slog mig. Vad tror ni kloka människor som läser Dagens Arbete att straffet blivit om situationen var omvänd? Dvs tankeexprimentet att det var Gustaf S och hans vänner som var ansvariga för att Nordkalkchefen hade livshotande brännskador samt att flera i ledningsgruppen omkommit. Hade straffet blivit mer kännbart tro? Vad tror ni att rätten hade kommit fram till i detta scenario?