Bevara fackets folkrörelsesjäl

LedareNär extremismens sanningssägare ropar på revolution är det dags att hylla reformismen, den långsamma demokratin.

Det var en gång en yngling som gick ut för att strida för ett samhällsideal. Efter ett stycke på vägen fick han se ett upprop: Tänk först, handla sedan. Men han förstod inte. Han var inte tränad att tänka själv, skrev Nils Karleby i novellen ”Vägen” 1912. Karleby var typograf och gav ut boken Socialism inför verkligheten, som format generationer av fackligt-politiskt aktiva.

I början fick ynglingen med sig folket, fortsätter han. Men efter ett tag började man undra hur det nya samhället han stred för egentligen skulle se ut. De ville att han berättade hur samhället kunde göras bättre, inte bara konstatera att det var dåligt som det var. Ynglingen började studera tillsammans med andra på lediga stunder. Sedan drog de åter ut i strid.

”De vapen stridsmännen nu hade skaffat sig, kunskapens, vetandets vapen, voro icke av det förra våldsamt slående och ögonblickligen samlande slaget, men i gengäld voro de mera hållbara och slöades icke så lätt.”

Folket slöt upp, om än långsammare, men var och en som kom undervisades i allt som rörde samhället. De som en gång kommit med i kampen stannade kvar tills segern var vunnen, ”ty de voro övertygade av skäl, icke av fraser”.

Att vinna människor med ”skäl, icke av fraser” var kärnan i arbetarrörelsens folkbildningstradition. Det finns all anledning att påminna om den i dag när de svart-vita dogmerna basuneras ut till höger och vänster. När extremismens sanningssägare ropar på revolution är det dags att hylla reformismen, den långsamma demokratin.

Den fackliga kampen är en tålamodets ideologi där varje förhandling – om det så gäller arbetstid, pensionsvillkor eller arbetsmiljö – är ett steg på vägen till ett anständigare arbetsliv. Den provisoriska utopin heter hållbart arbete. Runt om i fackklubbar och avdelningar omsätts den till handling. Metoder och delmål måste anpassas till rådande läge men riktningen är given, en riktning som talar om alla människors lika värde.
Vägen är kantad av kompromisser, för förhandling innebär att ge och ta. Men det fackliga löftet finns där som säger: Vi ställer upp för varandra. Ensam är inte stark.

Facket är sprunget ur folkrörelsedemokratin. Det är ett arv att ömsint vårda. En del tror att facket ska bli mer av en försäljningsorganisation som ger lukrativa erbjudanden till medlemmarna. Då kan klatschiga kommunikationskampanjer bli viktigare än medlemsmötet. Minns då Karlebys och arbetarrörelsens pionjärer som organiserade, folkbildade och förändrade människors vardag med ”skäl, icke med fraser”.

Helle Klein