Industriarbetarnas tidning

”Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med”

23 oktober, 2017

Skrivet av

Dagens Arbete nr 12/1999

Före detta pappersarbetaren Katrin Skagert tröttnade på machofasonerna på Papyrus och började plugga. Då insåg hon att det inte bara var på bruken som män betedde sig illa.

Katrin ­Skagert

Ålder: 47 år.
Bor: Landvetter, öster om Göteborg
Jobbar: Arbetsmiljöstrateg på Göteborgs Stad och universitetslektor på Högskolan i Borås
Tidigare: Var med i gruppen Papyrus Pussy Power, ett försök att motverka grabbighet och diskriminering på bruket.

Läs mer:

När pussar och smek inte är OK

”När de tog mig på brösten slog jag tillbaka”

Hot, våld och trakasserier

På pappersbruket i Mölndal startade ni gruppen Papyrus Pussy Power. Varför?

– Då var jargongen på bruket minst sagt rå och en överlevnadsstrategi var att vi kvinnor själva anammade den. Jag tror att vi blev ganska hårda. Men genom att prata med varandra kunde vi se problemen och bita ifrån tillsammans. Vi formulerade ett motstånd som grupp. Från början var det inte så allvarligt menat, men jag tror att det hjälpte oss.

Vad var det ni reagerade på?

– Vi snackar nittiotal. Det var på den tiden när det fortfarande kunde sitta nakenbilder där man nästan såg kvinnornas livmodertapp på väggarna i de ljudisolerade kurerna. En del av det vi blev utsatta för då, skulle jag i dag ha anmält som sexuella trakasserier. Men det var sånt vi fick stå ut med. Jag kommer ihåg en gång när vi var på fest och en sketfull kille kom fram och sa: ”Katrin, du har de sjystaste lökarna på hela bruket.” När jag spontant tänkte ”gud, vad gulligt sagt av honom” förstod jag att jag måste sluta.

Numera undervisar du i arbetsmiljöfrågor på Högskolan i Borås. Skiljer sig jargongen från bruket?

– Här finns hierarkiska strukturer som är kopplade till kön, även om de inte är lika uttalade. Kvinnor reduceras till sitt kön för att förringa deras kompetens också i den akademiska världen, men sättet det görs på är mer raffinerat.

3 kommentarer till “Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med

  • Men herregud… på min nuvarande arbetsplats sitter det bilder på halvnakna män inne på tjejernas omklädningsrum.
    Varken jag eller några andra män gnäller på det.

  • På mekaniska verkstaden jag började jobba på 1992 gick chefen runt och delade ut dessa kalendrar med blottade kvinnobröst och som en protest och ett försök till besinning så hade jag kalender med gamla bilar och motorcyklar på min vägg, något som inbjöd till kommentarer kring min manlighet. Året efter hängde jag upp en lipande Einstein och då fick jag lugn och ro, varför då? Kanske han var alltför okänd för dessa män!
    Stev

  • Ja man kommer ihåg bilderna på väggarna när man började jobba på slutet av sjuttiotalet och framåt, en helt annan syn på detta. Rökning överallt och även fylla hände utan nån reagerade.
    Men för ett par år sen hade vi en chef som anmäldes för sexuella trakasserier då han gick runt bland de anställda och berättade vad söta och goa en del av de yngre anställda var,han ville gärna vara i närheten och hjälpa dom så mkt det gick.Hörde själv när han sade såna saker och himlade med ögonen. Både fack och företagsvård var inkopplade men företaget backade upp chefen och tyckte det hela var en ”generationsfråga”.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Vi har inte råd med unkna fördomar”

”Vi har inte råd med unkna fördomar”

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark efterlyste ”starkare muskler som staten kan sätta in” på IF Metalls jämställdhetsseminarium inför den internationella kvinnodagen.

Strandhäll: Finns ingen quick fix för lägre sjuktal

Strandhäll: Finns ingen quick fix för lägre sjuktal

Planerna på ett nytt kunskapscentrum om arbetsmiljö börjar ta form. Enligt socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) har regering och parterna på arbetsmarknaden snart kommit så långt att ett förslag kan läggas fram.

”Jag vill göra någonting bra av det hemska”

Minnas egen historia handlar om sexuella trakasserier, hot och utfrysning. Nu vill hon omvandla såren till kraft. Läs Minnas och andras berättelser här.

”Arbetsmiljön under all kritik”

”Arbetsmiljön under all kritik”

Skitsnack, ­trakasserier och kränkande sär­behandling. Den psyko­sociala arbetsmiljön på Finess Hygiene i Kisa är under all kritik, menar facket som nu kräver ändring.

”Alla måste stötta bättre”

”Alla måste stötta bättre”

”Det är nog bäst att du säger upp dig.” Det rådet får många kvinnor som söker stöd efter trakasserier på jobbet. Det duger inte, tycker Maria Höök, en av initiativtagarna till nybildade Industrikvinnors stödförening.

Här är flamsäkra bh:ar en självklarhet

Här är flamsäkra bh:ar en självklarhet

Sedan de kvinnliga skyddsombuden skapade ett eget nätverk är tonen en annan.

Oro, tristess – och lättare att delta i viktiga möten

Oro, tristess – och lättare att delta i viktiga möten

Dagens Arbete hörde av sig till tre av dem vi mötte under pandemins början. Vad har påverkat mest under coronaåret?

”Jag är en mycket gladare skit”

”Jag är en mycket gladare skit”

Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. I dag mår han mycket bättre.

Han vill få de tysta att prata

Han vill få de tysta att prata

Regionala skyddsombudet Dan Torkelsson är uppmärksam på problem som bubblar under ytan.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.