Industriarbetarnas tidning

”Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med”

23 oktober, 2017

Skrivet av

Dagens Arbete nr 12/1999

Före detta pappersarbetaren Katrin Skagert tröttnade på machofasonerna på Papyrus och började plugga. Då insåg hon att det inte bara var på bruken som män betedde sig illa.

Katrin ­Skagert

Ålder: 47 år.
Bor: Landvetter, öster om Göteborg
Jobbar: Arbetsmiljöstrateg på Göteborgs Stad och universitetslektor på Högskolan i Borås
Tidigare: Var med i gruppen Papyrus Pussy Power, ett försök att motverka grabbighet och diskriminering på bruket.

Läs mer:

När pussar och smek inte är OK

”När de tog mig på brösten slog jag tillbaka”

Hot, våld och trakasserier

På pappersbruket i Mölndal startade ni gruppen Papyrus Pussy Power. Varför?

– Då var jargongen på bruket minst sagt rå och en överlevnadsstrategi var att vi kvinnor själva anammade den. Jag tror att vi blev ganska hårda. Men genom att prata med varandra kunde vi se problemen och bita ifrån tillsammans. Vi formulerade ett motstånd som grupp. Från början var det inte så allvarligt menat, men jag tror att det hjälpte oss.

Vad var det ni reagerade på?

– Vi snackar nittiotal. Det var på den tiden när det fortfarande kunde sitta nakenbilder där man nästan såg kvinnornas livmodertapp på väggarna i de ljudisolerade kurerna. En del av det vi blev utsatta för då, skulle jag i dag ha anmält som sexuella trakasserier. Men det var sånt vi fick stå ut med. Jag kommer ihåg en gång när vi var på fest och en sketfull kille kom fram och sa: ”Katrin, du har de sjystaste lökarna på hela bruket.” När jag spontant tänkte ”gud, vad gulligt sagt av honom” förstod jag att jag måste sluta.

Numera undervisar du i arbetsmiljöfrågor på Högskolan i Borås. Skiljer sig jargongen från bruket?

– Här finns hierarkiska strukturer som är kopplade till kön, även om de inte är lika uttalade. Kvinnor reduceras till sitt kön för att förringa deras kompetens också i den akademiska världen, men sättet det görs på är mer raffinerat.

3 kommentarer till “Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med

  • Men herregud… på min nuvarande arbetsplats sitter det bilder på halvnakna män inne på tjejernas omklädningsrum.
    Varken jag eller några andra män gnäller på det.

  • På mekaniska verkstaden jag började jobba på 1992 gick chefen runt och delade ut dessa kalendrar med blottade kvinnobröst och som en protest och ett försök till besinning så hade jag kalender med gamla bilar och motorcyklar på min vägg, något som inbjöd till kommentarer kring min manlighet. Året efter hängde jag upp en lipande Einstein och då fick jag lugn och ro, varför då? Kanske han var alltför okänd för dessa män!
    Stev

  • Ja man kommer ihåg bilderna på väggarna när man började jobba på slutet av sjuttiotalet och framåt, en helt annan syn på detta. Rökning överallt och även fylla hände utan nån reagerade.
    Men för ett par år sen hade vi en chef som anmäldes för sexuella trakasserier då han gick runt bland de anställda och berättade vad söta och goa en del av de yngre anställda var,han ville gärna vara i närheten och hjälpa dom så mkt det gick.Hörde själv när han sade såna saker och himlade med ögonen. Både fack och företagsvård var inkopplade men företaget backade upp chefen och tyckte det hela var en ”generationsfråga”.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Vi har inte råd med unkna fördomar”

”Vi har inte råd med unkna fördomar”

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark efterlyste ”starkare muskler som staten kan sätta in” på IF Metalls jämställdhetsseminarium inför den internationella kvinnodagen.

Strandhäll: Finns ingen quick fix för lägre sjuktal

Strandhäll: Finns ingen quick fix för lägre sjuktal

Planerna på ett nytt kunskapscentrum om arbetsmiljö börjar ta form. Enligt socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) har regering och parterna på arbetsmarknaden snart kommit så långt att ett förslag kan läggas fram.

”Jag vill göra någonting bra av det hemska”

Minnas egen historia handlar om sexuella trakasserier, hot och utfrysning. Nu vill hon omvandla såren till kraft. Läs Minnas och andras berättelser här.

”Jag är en mycket gladare skit”

”Jag är en mycket gladare skit”

Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. I dag mår han mycket bättre.

Han vill få de tysta att prata

Han vill få de tysta att prata

Regionala skyddsombudet Dan Torkelsson är uppmärksam på problem som bubblar under ytan.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

”Vi måste samarbeta bättre”

”Vi måste samarbeta bättre”

Aspa bruk vill knyta räddningstjänsten närmare, och utbilda anställda som kan lotsa dem inne på bruket om en olycka inträffar igen.

Han räddade sin arbetskamrat undan gasen

Han räddade sin arbetskamrat undan gasen

Thomas Sedig satt i kontrollrummet när larmen gick. I höga halter dödar svavelväte direkt.
”Men ligger någon där, då tvekar man inte. Då gör man allt för att rädda människans liv.”

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Pappers­arbetare andades in livsfarlig gas

Pappers­arbetare andades in livsfarlig gas

Aspa bruk i Olshammar står still sedan gasläckan på söndagen.
– Det är mycket som snurrar i huvudet på folk, säger Sonny Johansson, arbetsställets huvudskyddsombud.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.