”Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med”

Före detta pappersarbetaren Katrin Skagert tröttnade på machofasonerna på Papyrus och började plugga. Då insåg hon att det inte bara var på bruken som män betedde sig illa.

På pappersbruket i Mölndal startade ni gruppen Papyrus Pussy Power. Varför?

– Då var jargongen på bruket minst sagt rå och en överlevnadsstrategi var att vi kvinnor själva anammade den. Jag tror att vi blev ganska hårda. Men genom att prata med varandra kunde vi se problemen och bita ifrån tillsammans. Vi formulerade ett motstånd som grupp. Från början var det inte så allvarligt menat, men jag tror att det hjälpte oss.

Vad var det ni reagerade på?

– Vi snackar nittiotal. Det var på den tiden när det fortfarande kunde sitta nakenbilder där man nästan såg kvinnornas livmodertapp på väggarna i de ljudisolerade kurerna. En del av det vi blev utsatta för då, skulle jag i dag ha anmält som sexuella trakasserier. Men det var sånt vi fick stå ut med. Jag kommer ihåg en gång när vi var på fest och en sketfull kille kom fram och sa: ”Katrin, du har de sjystaste lökarna på hela bruket.” När jag spontant tänkte ”gud, vad gulligt sagt av honom” förstod jag att jag måste sluta.

Numera undervisar du i arbetsmiljöfrågor på Högskolan i Borås. Skiljer sig jargongen från bruket?

– Här finns hierarkiska strukturer som är kopplade till kön, även om de inte är lika uttalade. Kvinnor reduceras till sitt kön för att förringa deras kompetens också i den akademiska världen, men sättet det görs på är mer raffinerat.

Rasmus Lygner