”Man måste se till att ramla rätt”
Joel Ross på räddningstjänsten på pappersbruket Billerud utanför Gävle. På fritiden klättrar han uppför stora stenklippor.
Industriarbetarnas tidning
10 november, 2017
Skrivet av David Lundmark
Profilen Under åtta år som ordförande i Pappers avdelning blev det många kvällar med modelljärnvägen för att rensa tankarna. Michael Kroon berättar om …
Yrke: Drifttekniker på sodapannan samt ångcentralen Södra Cell Mörrum.
Ålder: 59 år
Familj: Fru Christin samt två utflugna söner, Matthias
och Thobias.
Bor: Åryd
Husdjur: 3 hundar, Melker, Pepsi och Moltas,
6 katter Molly, Melvin, Nelly, Hanzo, Balder och Mose.
”Farfarsfar var vid järnvägen och farfar var lokförare på Vislandabanan. Där åkte jag ofta som barn. Farsan var också vid järnvägen och jag har alltid tyckt om tåg.
Min första anläggning var en liten låda med ett lok och två vagnar. De flesta nöjer sig med det men sen finns det nördar som jag, som fortsätter. Min samling är märkesoberoende. Nu kör jag i första hand Märklins digitala system.
Det digitala systemet är det nya. Då får man originalmotorljuden. Det gick inte med de gamla analoga systemen.”
”Alla som sysslar med modelljärnväg vet att schweiziska ’Krokodilen’ är ”Top of the Line”. Det var också drömloket för mig när jag var barn men att få äga ett sådant fint lok då var ju helt uteslutet. Nu har jag flera stycken. Ett vanligt lok kostar mellan 1500 och 2000 kronor, ’Krokodilen’ ligger på cirka 5000 kronor. ”
”’Nu går jag ner i hobbyrummet’ brukar jag säga till min fru. Hon har sitt eget hobbyrum ovanför mitt där hon sitter med sitt handarbete. Hon accepterar att jag leker med tåg, och jag skäms inte för det.
När jag sitter där nere och lyssnar på Pink Floyd eller Deep Purple och pysslar med tågen försvinner tid och rum. Det är som en sorts terapi och jag blir aldrig less. Jag ska bygga ett landskap. En hel anläggning med hus, träd och alltihopa. Jag har alla grejer och ska bara bygga upp det.”
Berättat för David Lundmark