”Vi ville inte flytta”

Koppargruvan Oyu Tolgoi etablerades mitt i en öken i ett av världens mest glesbefolkade länder. Trots det var området inte obebott. Nära 100 nomadfamiljer påverkades. Missnöjda med gruvans kompensation tog de strid.

Sommaren bjöd på ovanligt mycket regn i Gobiöknen. Kanske en oväntad men välkommen effekt av klimatförändringarna. Nomaderna i södra Mongoliet, som är vana att trotsa torka, har haft relativt gott om bete för boskapen det senaste året.

I världens mest glesbefolkade land finns det 20 gånger så många boskapsdjur som människor. De stora landytorna används i allt större utsträckning till bete för fritt strövande får, getter, kor, hästar och kameler. Mongolerna är från början ett nomadfolk och fortfarande lever en tredjedel av befolkningen mer eller mindre som nomader.

Trots stora tomma ytor är det inte ovanligt att den traditionella livsstilen kommer i konflikt med gruvnäringen. Sedan Mongoliet gick över till marknadsekonomi är det gruvorna som i perioder har fått landets ekonomi att växa mycket snabbt.

Ändå räknas en tredjedel av befolkningen fortfarande som fattig, och regeringen vill använda landets stora rikedomar av kol, guld och koppar för att fortsätta lyfta ekonomin och levnadsstandarden.

Inte minst ställs hoppet till en av världens största koppargruvor – Oyu Tolgoi i Gobiöknen. Sedan starten 2013 har gruvan utvunnit lika mycket koppar ur sitt dagbrott som landets andra stora gruva har gjort totalt på 40 år. När Oyu Tolgoi inom något år dessutom öppnar sin underjordsgruva kommer produktionen att tredubblas.

Fyndplatsen i Gobiöknen var dock inte obebodd. Där hade tio nomadfamiljer sina vinterbetesmarker. En kort bilresa från gruvområdet har Orkhon och hennes familj sin nya vinterboplats. Det har gått 14 år sedan de tvingades lämna sin gamla mark.

– Vi ville inte flytta. Det var en fin plats där vi hade tillgång till vatten. Det var de bästa betesmarkerna i regionen. Vi är fortfarande inte nöjda med betet här. Den här platsen går inte att jämföra med vår gamla.

Det finns totalt 380 nomadfamiljer i kommunen. Tio av dem tvingades flytta och ytterligare 80 har påverkats på annat sätt, till exempel av damm från gruvan, förlorade vattendrag eller av staket som hindrar djuren att gå fritt. De måste också dela betesmark med de familjer som flyttades från gruvområdet.

Gruvbolaget har redan från början kompenserat nomaderna, men missnöjet var stort för några år sedan. Många ansåg att deras traditionella livsstil hotades av gruvverksamheten och att ersättningen varit för dålig. 2012 gick de samman och lämnade in ett gemensamt klagomål till CAO (Compliance Advisor Ombudsman), som medlar, förhandlar och söker lösningar när stora världsbanksfinansierade projekt påverkar lokalbefolkningen.

I maj 2017 nådde man en omfattande överenskommelse. Gruvan ska bland annat borra nya brunnar och underhålla de som finns, utveckla en plan för hållbara betesmarker och se över den ekonomiska kompensationen så att fler familjer kan få ersättning. Det finns också en plan för att stärka nomadfamiljernas möjligheter att leva på sin boskap genom att utveckla en lokal marknad för kött- och mjölkprodukter, bygga ett slakthus och återupprätta en fungerande veterinärverksamhet.

Nomaderna i Gobiöknen har lyckats få ett ovanligt bra avtal, säger de som har erfarenhet av liknande konflikter. Orkhon som tvingades flytta är ändå inte helt nöjd. Hon säger att hon hör till dem som ännu inte har fått någon extra ekonomisk kompensation och hon vet inte om hennes ansökan kommer att beviljas.

Hon tycker att det är bra att gruvbolaget borrar brunnar, men den närmsta ligger långt från deras boplats. Förr kunde djuren gå och dricka direkt ur vattendragen, berättar hon, och hon undrar hur mycket vatten gruvan egentligen använder.

I dagsläget behöver gruvan 12 000 kubikmeter vatten i timmen. 88 procent återanvänds, men fortfarande är det stora mängder grundvatten som pumpas upp dygnet runt.

Oyu Tolgoi tar sitt vatten från en underjordisk reservoar som fylls på mycket långsamt när de ovanliga regnen faller i Gobiöknen. Det ska finnas 6,8 miljarder kubikmeter vatten i reservoaren och gruvan har fått tillstånd att använda en femtedel av det vattnet. Men vattensituationen måste hållas under noggrann uppsikt, konstaterade utredarna i en rapport förra året.

Livet har förändrats radikalt för Orkhons familj sedan gruvan etablerades. Hennes man var en av de som tidigt fick anställning i gruvan. Själv hade hon jobb som lokalvårdare, men när gruvan bytte underentreprenör blev hon av med jobbet.

Trots att de tvingats lämna sina gamla betesmarker och inte fått den kompensation de räknat med tycker hon att livet har förbättrats.

– Inte fullt så mycket bättre som gruvbolaget vill beskriva det. Men det är bättre att det finns möjlighet att få arbete i stället för att enbart försörja sig som nomader.