”Kopplingarna till högerextremism är en fara för demokratin”Helle Klein, chefredaktör.

”Vi kan hjälpas åt att inte bli en del av problemet”Svetsaren Maria Höök om när man inte orkar säga ifrån mot sexistiska kommentarer.

I gruvornas land

Lkhagvaas och Oyunas fyra döttrar är vuxna och färdigutbildade nu. Egentligen behöver de inte fortsätta att vaska guld, men de trivs med livet i naturen och vill fortsätta. De jobbar inte lika hårt som förut och övervintrar inte vid gruvan. Foto: David Lundmark.
Lkhagvaa gräver gångar i resthögarna efter en gammal guldgruva. Gruset innehåller fortfarande en del guld. Foto: David Lundmark.
Lkhagvaa har fyllt ännu en säck och är på väg ner till sin fru Oyuna vid vattendraget. Foto: David Lundmark.
Fyndigheterna i grushögen som de grävt i den senaste månaden är ganska dåliga. I morgon ska de börja gräva i en annan hög. Foto: David Lundmark.
Guldet vägs hemma i den tillfälliga bostaden. Antingen säljer de till en uppköpare som kommer en gång i veckan, eller så går de till en handelsbod inte långt därifrån. Foto: David Lundmark.
Förut jobbade både Oyuna och hennes man Lkhagvaa som vägarbetare. När firman gick i konkurs fanns inga andra jobb. Guldvaskningen var enda sättet att försörja familjen. Om några år fyller Oyuna 55 och kan plocka ut sin pension. Foto: David Lundmark.
Mongolerna älskar sin natur. Oyuna är orolig för hur olagliga gruvor som använder grävmaskiner förstör den.
Guldgruvan som Oyuna och Lkhagvaa arbetar i ska egentligen återställas. Men de som kommit dit med grävmaskiner fortsätter att gräva i marken efter guld. Foto: David Lundmark.

Ninjorna samlar Mongoliets guldskärvor

I resterna efter Mongoliets nedlagda gruvor jobbar tiotusentals människor med att gräva efter guld och kol. När Oyuna och Lkhagvaa förlorade jobben som vägarbetare var det enda möjligheten att försörja familjen.

Oyuna sitter vid ett vattendrag och vaskar efter guldflisor. Under tiden gräver hennes man Lkhagvaa djupare in i en av grushögarna. Han gräver för hand med enkla redskap. Tio meter djupa kan man göra hålen, inte mer än så, berättar han. Sedan blir risken för ras och syrebrist för stor.

Han bär ner ännu en säck grus till sin fru Oyuna. Men platsen som de har grävt på den senaste månaden innehåller inte så mycket guld. I morgon ska de prova en annan grushög, berättar de.

Så drar Lkhagvaa fram en påse, vecklar upp ett papper och häller ut innehållet i handflatan. Guldflisorna blåser nästan bort när han visar dem. 1,2 gram gissar han. De kan ge drygt 300 kronor när de säljs. En uppköpare kommer hit någon gång i veckan, eller så kan de sälja till en handelsbod i dalen där de även kan beställa proviant. Hur mellanhänderna säljer guldet vidare vet de inte, men statliga Bank of Mongolia är den enda lagliga uppköparen och de gör ingen skillnad på om guldet kommer från en laglig gruva eller inte. De vill undvika att guldet säljs svart till utlandet.

Oyuna och Lkhagvaa förlorade sina jobb som vägarbetare för 15 år sedan och ansågs för gamla för att få nya jobb i branschen. De jobb de kunde få gav långt ifrån tillräckligt med pengar för att försörja dem och deras fyra barn. Sedan dess har de grävt efter guld i resterna av nedlagda gruvor. De är långt ifrån ensamma.

När Sovjetunionen föll samman 1991 var Mongoliet redan på god väg att bli en demokrati. Efter mer än 50 års kommunistiskt styre hade demonstrationer tvingat fram politiska förändringar. Ledningen för kommunistpartiet hade avgått och ett relativt fritt val hölls året innan Sovjetunionens kollaps. Sedan dess är Mongoliet en stabil demokrati med marknadsekonomi.

Friheten uppskattas av befolkningen, men den kom inte gratis. Det tidigare ekonomiska stödet från Sovjetmakten försvann och den förutsägbara exporten blev både osäker och utsatt för internationell konkurrens. Omställningen blev tuff och många företag gick i konkurs. Staten släppte sitt ansvar att sysselsätta befolkningen. Det blev upp till var och en att hitta en försörjning.

Bland företagen som gick omkull i den nya ekonomin fanns en hel del gruvor, och i resterna efter dem uppstod en ny yrkesgrupp i Mongoliet. I brist på andra sätt att hitta försörjning sökte sig många – precis som Oyuna och Lkhagvaa – till gruvfälten för att själva gräva efter guld eller kol.

De blev illegala gruvarbetare, eller Ninja miners som de också kallas efter den gröna plastbalja som ofta bars i en rem på ryggen. I dag försörjer sig mellan 60 000 och 100 000 människor genom privat småskalig gruvbrytning. Säkerheten är ofta bristfällig och olyckor och dödsfall inträffar varje år.

Ninja miners får ofta skulden för att naturen förstörs, men det är bolagen som gräver sönder marken. Vi kommer bara hit och gräver i högarna som de lämnar kvar. Vi gör ingen skada.”

2010 ändrades Mongoliets lagstiftning så att det blev möjligt för småskaliga gruvarbetare att bli lagliga. Men Oyuna och Lkhagvaa kommer från en annan region än den där de gräver efter guld, och kan inte söka tillstånd. De kan köras bort när som helst och bli av med det guld de inte sålt. Men de är inte oroliga.

– Vi använder inga maskiner eller kemikalier och förstör inte naturen, säger Oyuna.

Hon nickar upp mot ett avlägset motorljud och säger att det är de som kommer hit med maskiner som förstör. Ovanför vattendraget ligger trädstammar halvt begravda i grusmassorna. Där någonstans fanns en färskvattenkälla tills alldeles nyligen, berättar hon.

– Jag sa åt dem att inte gräva där, men de brydde sig inte. Jag skulle önska att folk förstod vad som pågår. Det måste bli en förändring. Jag älskar naturen och är orolig för hur den förstörs.

Den här och många andra stängda gruvor ska egentligen återställas. Företag får kontrakt och pengar för att utföra arbetet, men ofta gräver de efter mer guld i stället för att restaurera naturen.

– Det här var en vacker plats förut. Ninja miners får ofta skulden för att naturen förstörs, men det är bolagen som gräver sönder marken. Vi kommer bara hit och gräver i högarna som de lämnar kvar. Vi gör ingen skada, säger Oyuna.

Så länge gruvfälten inte återställs kommer människor fortsätta att söka sig till dem och leta efter guld, tror hon.

De ger upp för dagen och går till sitt provisoriska skjul, byggt av enkla reglar och en presenning. Där inne ryms en brits som de sover på och en värmepanna där de lagar mat. Här bor de tills det blir för kallt. Den här vintern tänker de inte hyra ett av de traditionella nomadtälten i dalgången, utan åker hem. De behöver inte längre gräva efter guld året om nu när deras barn är vuxna och färdigutbildade. Det som för några år sedan var ett sätt att överleva har blivit ett frivilligt val.

– Våra barn tycker inte om att vi fortsätter att gräva efter guld. De tycker att vi ska ta det lugnt och låta dem försörja oss. Men vi trivs med att vara här. Vi kan bara vila i naturen eller jobba om vi väljer det, säger Oyuna.

Hon fyller 55 om ett par år och får då sin statliga pension. Fram till dess kommer de fortsätta att åka hit under sommarhalvåret för att tjäna lite pengar. Men det här är inget arbete hon skulle rekommendera för unga människor.

– Är du ung ska du ha ett riktigt jobb, betala skatt och ha försäkringar.

Med demokratin och marknadsekonomin följde även ökade inkomstklyftor i Mongoliet. Många har fått det bättre, men nästan en tredjedel av befolkningen räknas som fattig och flest finns på landsbygden.

Redan i dag står gruvnäringen för 70 procent av landets exportintäkter, och regeringen sätter stort hopp till att de rikedomar som göms under jordytan ska bidra till landets ekonomiska utveckling.

I Gobiöknen finns en av världens största kopparfyndigheter och sedan fem år är den största investeringen i Mongoliets historia – gruvan Oyu Tolgoi – i drift. Oyuna och Lkhagvaa har liksom många andra mongoler noga följt rapporteringen om gruvan, som till största delen ägs av den internationella gruvjätten Rio Tinto.

– Den borde kunna ge inkomster till hela landet, men vi har inte märkt av några fördelar än, säger Lkhagvaa.

Oyuna vet inte om hon vågar tro på en ljusare framtid för Mongoliet. De som styr landet är för måna om att ge sig själva stora fördelar, säger hon. Hon har hört att gruvan som nyss öppnat på andra sidan dalgången ägs av en parlamentsledamot.

– Mongoliet är ett rikt land. Om alla hade jobb med bra lön och det inte fanns korruption så skulle det bli bra. Vi måste använda vår rikedom på ett bra sätt. Vi är bara tre miljoner invånare, vår levnadsstandard borde vara bra. Det borde inte vara svårt.


me@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Metallerna ska lyfta Mongoliet

Mongoliets jord rymmer enorma metallfyndigheter, förhoppningen är att de ska få landet att resa sig ur fattigdom. DA har besökt en av världens största koppargruvor, men också kooperativa gruvor och illegala guldvaskare. Läs eller lyssna på reportaget här.

 

”Vi ville inte flytta”

När den gigantiska koppargruvan Oyu Tolgoi började anläggas mitt i den mongoliska Gobiöknen, förlorade nomaderna sitt bästa vinterbete. När bolaget erbjöd för dålig kompensation gick nomadfamiljerna samman och tog strid.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Kompetensutveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

BONUS I INDUSTRIN

Är din ­arbetslust till salu?

GRANSKNINGEtt upplägg för fjäsk, eller en anledning att spotta i nävarna? Dagens Arbete har i en stor undersökning kartlagt bonusen på industrigolvet. Vi har hittat system som forskare varnar för – men också pengar till en tryggare pension.

Scania: Lika bonus för alla – utom ledningen

På Scania håller företagsledningen med facket: bonusen ska vara lika för alla. Men för höga chefer finns ett annat bonusprogram.

Astra Zenecas kommunikations­direktör: ”Man kan ta det som en sporre”

Man kan välja att gräva ner sig, eller se en låg bonus som en sporre. Det säger Astra Zenecas kommunikationsdirektör Jacob Lund i en intervju om kritiken mot företagets bonussystem.

”Nästa gång skär någon av sig handen”

Bonussystem kan vara bra men det finns risker. Och det är en fördel om de går att påverka i förhandlingar. Vi lät avtalssekreterarna med företrädare på Pappers, IF Metall och GS kommentera.

Ladda ner DA nr 3 här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

DA och Expressen granskar

120 personer är dömda för grova brott

Dagens Arbetes och Expressens fortsatta granskning avslöjar att 120 personer som är anställda i säkerhetsbranschen har dömts för allvarliga brott. Det handlar bland annat om våldtäkt, rån och mordförsök.

Nu ska branschen kollas

Personer med kriminell bakgrund får inte jobba på bevakningsföretag. Men branschen har dålig koll. Därför har länsstyrelserna sjösatt en nationell granskning.

Riksdagens väktare får inte utbilda om vapen

DA:s tidigare säkerhetsbolag Avarn har stora kunder som Riksdagen och Riksbanken. Företaget har dock fått sitt tillstånd att vapenutbilda personalen indraget.

Hennes livvakt var en näthatare

DA:s chefredaktör Helle Klein har sedan länge vant sig vid att leva med hat och hot. Nu fick plötsligt högerextrema åsikter ett ansikte på mycket nära håll – hennes egen livvakt.

Nazister och ­våldsdyrkare jobbar som vakter

Det finns i dag fler väktare och ordningsvakter än poliser i Sverige. Men de som ska öka allas vår säkerhet kan i själva verket vara ett hot. Dagens Arbete och Expressen avslöjar att organiserade nazister jobbar på välkända vaktbolag.

DA nomineras för sin förklarande journalistik

Dagens Arbete har chans att vinna tre av åtta klasser i Fackföreningspressens pris i år. Det står klart sedan vi nominerats även för ”Bästa avslöjande” och ”Bästa förklarande text”.

Hur ska jag stoppa mobbningen?

Fråga om jobbet”Hur kan jag stoppa mina arbetskamraters mobbning av vår arbetsledare?” undrar en läsare. Psykologen Jonas Mosskin reder ut frågan.

DA:s fotograf dubbelt prisad i Årets Bild

Dagens Arbetes fotograf David Lundmark tog hem två priser i finalen av Årets Bild-tävlingen i Jönköping. Han vann klassen ”Årets porträtt” och fick också pris för sitt uppmärksammade reportage om dödsolyckor.

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Strokirk Landströms lägger ned tryckeri

Strokirk Landströms offset-tryckeri och bokbinderi i Lidköping läggs ned, runt 20 anställda kommer att varslas. Nya ägaren Exakta satsar i Malmö i stället.

DA:s redigerare kan prisas för reportage om klädindustrin

Dagens Arbetes redigeringsledare Isak Krantz kan vinna Fackförbundspressens journalistpris i klassen ”Bästa redigering” för reportaget om klädindustrin på Mauritius.

Ett alldeles galet talfel  

SKRUVATInte bara papegojor härmar sin omgivning – talar din katt samma dialekt som du?

Talang-Micke lovar mycket hjärta i kväll

FinalI kväll sjunger pappersarbetaren Micke Holm från Piteå final i tv-programmet Talang. Exklusivt för DA:s läsare ger han ett smakprov på sin sång från sitt allra vanligaste repetitionsställe.

”Det började som ren självterapi”

DA MÖTERIndustriarbetaren Tommy Jeansson har skrivit självbiografin ”Ett myteri inifrån”, om att leva med psykisk ohälsa i 56 år utan att veta om det.

Ljussäsong året runt

ÖGONBLICKETKlockan är 13.37 på Delsbo Candle i Delsbo. Ulf Wåhlner skrapar ner stearinrester i smältkärlet.

1

Industrin och jämställdhet

”Det gäller att fortsätta tjata och gnata”

Man kan inte ena stunden tycka att folk får göra som de vill med föräldraledigheten, och nästa stund klaga över ett ojämställt arbetsliv, säger förbundsordförande Marie Nilsson apropå IF Metalls jämställdhetskampanj.

1

Minska stressen med ökad jämställdhet

Ökad jämställdhet i vardagen är ett effektivt sätt att minska kvinnors dubbla stress menar stressforskaren Petra Lindfors. Här får du hennes bästa tips.

”Kvotera. Just do it”

DEBATTEftersom det är bevisat att det är för få kvinnor i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda genom kvotering? Som arbetstagare är jag för övrigt själv inkvoterad”, skriver Kenneth Bergqvist, på Indexator i Vindeln.

#metoo-uppropet som kom av sig

I bransch efter bransch samlades kvinnor till upprop mot sexism. Men industrin fick aldrig sitt #metoo. Ida Sjölander, montör på Scania, försökte.

6

”Arbetet mot sexuella trakasserier måste fortsätta”

DebattDet finns redan tillräckliga regler, fokuset behöver ligga på förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier. Här behövs fortsatt intensivt samarbete mellan parterna så att riktlinjerna också efterlevs, skriver Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

1

Skogsbrandens stockar blir fint virke

SOTIG MILJÖVINST Sågverket i Färila tar hand om det fullgoda virket bortom allt sot från sommarens bränder. Rickard Bruhn underhåller barkmaskinen flera gånger per dag.

Vid vägens slut

Landet SverigeFotografen Jan Töve vill skildra landsbygden ur återvändarens öga. Allt är samma – men lite annorlunda.

Nu öppnar ett Marx-spa

Viskadalens folkhögskola inviger i dag ett spa där Karl Marx ska stå staty. ”Vi vill inte vara något 'Scandic' som många andra kursgårdar, tvärtom måste vi lyfta rörelsens rötter”, säger skolchefen Joakim Hjelm.

1
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.