Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Replokalen är en magisk plats

Hur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

Maskinföraren Mikael Sinipuro kontrollerar att produktionen ­rullar på som den ska. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Lilla Edets pappersbruk ­sysselsätter omkring 400 personer, varav 25 är bemanningsanställda. Foto: David Lundmark.
Louis Ghabro trivs bra på jobbet, men säger att det bara är temporärt. Till hösten planerar han att studera till systemutvecklare. Foto: David Lundmark.
Jan Andersen, ordförande för Avd 150 Lilla Edet. Foto: David Lundmark.
”Det är väl bara bra att det kommer in lite nytt blod i företaget. Så att vi äldre kan slappna av lite!”, säger maskinföraren Torbjörn Jahnke (till vänster). I mitten Louis Ghabro och till höger Örjan Svensson. Foto: David Lundmark.

”Förståelsen för inhyrda är bättre i dag”

Lilla Edets pappersbruk ­sysselsätter omkring
400 personer, varav 25 är bemanningsanställda. Foto: David Lundmark.

Bemanning Missnöjet var stort när Lilla Edets pappersbruk började anlita bemanningsanställda för fem år sedan. Nu har den värsta kritiken lagt sig.
– Det har en skett en attityd­förändring, säger Mikael Sinipuro, som har avancerat från inhyrd torkare till fastanställd maskinförare.

Han minns hur snacket gick då, 26-åriga Mikael Sinipuro. I början på decenniet. På den tiden när han hoppade in som vikarie några gånger och när bruksledningen gång på gång krävde att få börja anlita bemanningsföretag. Likaså minns han hur facket, hur hans arbetskamrater, brukade reagera på den saken. Motståndet var kompakt, berättar han.

– Folk var oroliga. Oroliga för att ledningen kanske skulle bestämma sig för att byta ut erfaren personal mot bemanningsanställda. Bemanning var ju något helt nytt för oss då, ett okänt territorium.

Flera i ledningen kom från den betydligt mer inhyrningsivriga bilindustrin. I april 2014 kom de första inhyrda till bruket. ”Manpower”, stod det plötsligt på en och annan tröja – mitt bland alla SCA-anställda. Sida vid sida. Som en retlig vink om nya tider.

Starka känslor i Lilla Edet

Mikael Sinipuro jobbade inte kvar då, hans vikariat hade strax innan löpt ut. Men efter ett par år på andra industriföretag kom han tillbaka – och nu i en tröja från bemanningsföretaget Premier.

Man såg liksom bemanningsföretagen som onda, att de inte skulle tillföra något.

Mikael Sinipuro.

På frågan om hur han blev mottagen då, som inhyrd, svarar han att han ”faktiskt” kände sig både uppskattad och välkommen. Några uppgivna suckar och spydiga kommentarer från de fastanställda upplevde han i vart fall inte.

– Men det berodde nog mycket på att jag hade varit här tidigare, i ungefär ett år om man slår ihop det. Jag var liksom redan en i gänget.

Till skillnad från andra bemanningsanställda.

– Det blir ju lätt så. Om man hör om förändringar så tänker man inte så mycket på de personer som kommer hit, utan mer på hela grejen. Man såg liksom bemanningsföretagen som onda, att de inte skulle tillföra något.

Och det missnöjet kunde gå ut över de bemanningsanställda?

– Exakt. Men sedan dess har den attityden ändrats väsentligt, tycker jag. I dag är förståelsen för inhyrda mycket bättre och jag upplever inte alls att de skulle bli behandlade eller bemötta på något annorlunda sätt än andra anställda. Folk har blivit vana, blivit mer positiva. Bara man gör bra ifrån sig.
– Och på så sätt kan man ju också få fast jobb här.

Det blir som en provanställning, menar du?

– Precis. Bara här på PM är vi väl sex, sju stycken som blivit anställda under de senaste tre åren.

Foto: David Lundmark.

Det är en onsdag i januari 2019 och vi träffar Mikael Sinipuro framför en av skärmarna inne i manöverrummet för PM5 och PM8. Från ett hörn i rummet skvalar ljudet från en radio och utanför manöverrummets fönster frustar de gamla pappersmaskinerna på som de ska. Gör sitt i vad som i slutändan kommer att bli mjukpapper av olika slag, toalettpapper inte minst. Dagligen kör ett åttiotal fullpackade lastbilar härifrån. Tåg likaså.

Bruket, som ingår i Essity-koncernen sedan ett par år, ligger högt beläget intill Göta älv och har anor alltsedan 1880-talet. I dag sysselsätter det omkring 400 anställda, däribland 25 bemanningsanställda.

Och en av de bemanningsanställda finner vi här, på samma skift som Mikael Sinipuro. Han heter Louis Ghabro, är 20 år och har siktet inställt på att utbilda sig till systemutvecklare så snart han bara får chansen. Under tiden arbetar han på Manpower, eller här på PM5 och PM8 för att vara mer konkret. Hur tycker han att han har blivit bemött som inhyrd?

– Helt okej. De är trevliga och tar hand om en på ett bra sätt, tycker jag. Det är ganska stor skillnad här jämfört med arbetsplatsen som jag var på innan, en underleverantör till Volvo. Där var det mest ensamarbete.

– Och sedan, på rasterna, satt de som hade jobbat där länge alltid för sig själva. Aldrig att man pratade med dem. Det var trist.

”Det är väl bara bra att det kommer in lite nytt blod i företaget. Så att vi äldre kan slappna av lite!”, säger maskinföraren Torbjörn Jahnke (till vänster). I mitten Louis Ghabro och till höger Örjan Svensson. Foto: David Lundmark.

Bredvid Mikael Sinipuro sitter hans 30 år äldre maskinförarkollega, Torbjörn Jahnke, i en manöverrumstypisk snurrstol och välkomnar den yngre generationen med ett varmt skratt.

– Tja, det är väl bara bra att det kommer in lite nytt blod i företaget. Så att vi äldre kan slappna av lite!

Själv började han på bruket 1995, och han minns den där striden med arbetsgivarna mycket väl. Om bemanningsföretagens ­vara eller icke-vara på Lilla Edet. Oron som var då. En oro som alltså bedarrat betydligt på senare tid, som det verkar.

– Det har den, absolut. Men då var vi väldigt skeptiska. Många av oss tänkte på bilindustrin, på Volvo och Saab, som ju hade uppåt 30 procents bemanningsanställda eller vad det nu var.

– Men i dag känner vi ingen oro alls, egentligen. Inte just nu i alla fall. Men kommer det en dålig tid, då vet man ju inte hur man kommer att reagera. Klart att man är rädd om jobben.

Han kastar en blick på en skärm och gräver i minnet några sekunder.

– I och för sig tyckte jag att bemanningsföretag var rätt så okej ändå, eftersom min dotter började jobba på ett sådant då och kom vidare på så sätt.

– Men just här tyckte vi inte att det var relevant. Vi tyckte att vi hade så mycket sommarjobbare som kunde få jobb i stället. Dessutom tjänade de bemanningsanställda mycket mer än vad vi gjorde då.

De löneskillnaderna har emellertid jämnats ut nu, förklarar Pappers lokala avdelningsordförande Jan Andersen. I likhet med Torbjörn Jahnke hör han heller inte medlemmarna direkt klaga på de inhyrda eller på bemanningsföretagen på samma sätt längre.

– Det har skett en viss acceptans, det har det. Samtidigt som vi inte vill ha någon inhyrd personal över huvud taget. Men det beror inte på de inhyrda som personer i sig, många av dem gör ju ett mycket bra jobb. Däremot är vi kritiska till de som fattar beslut om inhyrning.

Gör ni något från fackets sida för att välkomna de som är inhyrda?

– Vi är rätt dåliga på det, måste jag erkänna. Även fast vi försöker få dem att bli medlemmar, de som vill. Nej, jag har i ­alla fall inte hört att någon blivit bemött på något dåligt sätt.

Louis Ghabro trivs bra på jobbet, men säger att det bara är temporärt. Till hösten planerar han att studera till systemutvecklare. Foto: David Lundmark.

Men hur mår Lilla Edet, då? Ekonomiskt? Så där, berättar Jan Andersen. Nyligen fattade Essity-koncernen – som har totalt 48 000 anställda spridda över världen – ett beslut om att spara 900 miljoner kronor varje år. Men exakt hur sparplanen ser ut, det vet inte Jan Andersen.

– Nej, tyvärr. Det enda vi vet är att det inte ska bli något varsel här i Lilla Edet. Så det finns trots allt en tro på framtiden.

Och arbetsmiljön, hur är den? Örjan Svensson borde veta. Han är avdelningens samordnande huvudskyddsombud sedan många år och har också jobbat här sedan mitten av 80-talet.

– Pappersmaskinerna ser egentligen inte så annorlunda ut i dag jämfört med då, men vi har ju inte alls de där öppna ”spinnrockarna” som vi en gång hade. De kunde ju sluka både fingrar, händer och ben.

– Nej, arbetsmiljön har blivit otroligt mycket bättre.

Förutom fysiska skyddsanordningar och allehanda förordningar handlar det till stor del om att man blivit långt mycket bättre på att observera och registrera risker, berättar Örjan Svensson. Bara i fjol gjordes 700 riskobservationer, vilket är 200 fler än året innan.

I likhet med hur det ser ut på många andra håll har den psykosociala arbetsmiljön dock inte prioriterats i lika hög grad som den fysiska. Det kan till viss del bero på att sådana problem är svårare att ta på, menar Örjan Svensson.

– Tyvärr, så är det. Visst finns det bättre verktyg för sådant i dag, men självklart förekommer det här som det gör på många andra arbetsplatser. Och så blir det ju när man hela tiden slimmar en organisation för att vara konkurrenskraftig, då riskerar det att bli stressigare.

– Det känns som att det är ett av de allvarligaste problem vi har i samhället i dag.

Maskinföraren Mikael Sinipuro kontrollerar att produktionen ­rullar på som den ska. Foto: David Lundmark.

Tillbaka till Mikael Sinipuro i manöverrummet för PM5 och PM8. Han som en gång började som sommarvikarie och som åren senare lyckades få ett fast jobb här via ett bemanningsföretag. Vad innebar det för honom? Mer trygghet?

– Nej, jag hade ju redan ett fast jobb på Premier. Men det var ändå skönt att veta att jag skulle få jobba kvar, på en och samma plats. Och så fort jag blev fastanställd här lade jag i en extra växel – på två månader gick jag från att vara torkare till att sitta och köra maskin själv!

Du verkar trivas?

– Ja, jag trivs jättebra. Jämfört med ­mina tidigare arbetsplatser, så är detta det överlägset bästa.

På vilket sätt?

– Kollegorna, arbetsmiljön, att få arbeta skift – allt det där tilltalar mig. Och så uppskattningen man får. På många andra ställen som jag har varit på så har det känts som jag inte blivit värdesatt särskilt mycket, åtminstone inte som här.

Är du inte orolig för att någon inhyrd ska ta över ditt jobb?

– Nej, absolut inte. Gör man bara sitt ­bästa så tror jag att allting löser sig.

Bemannings­företag eller fackförening?

 

Läs mer: Inhyrning


po@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Pappersarbetare andades in livsfarlig gas

ArbetsplatsolyckaAspa bruk i Olshammar står still sedan gasläckan på söndagen. – Det är mycket som snurrar i huvudet på folk, säger Sonny Johansson, arbetsställets huvudskyddsombud.

Avtal 2020

Vem vinner matchen?

Avtal 2020Lönen, flexibiliteten och arbetsmiljö är några de stora frågorna som står på spel i avtalsrörelsen.

Avtalsrörelsen från a till ö

OrdlistaVad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

DebattVälfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

4

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3

Knarket i industrin

Sju industriföretag: så drogtestar vi vår personal

EnkätHur företagen hanterar drogtester och om någon åker fast skiljer sig åt. DA frågade sju stora industriföretag om drogtester och rehabilitering.

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten?

7

Maries son dog av en överdos

Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

DA dokumentärMarie förlorade sin son Pontus i en drogöverdos för snart två år sedan. Viktor, hans kompis, tog också en överdos vid samma tid, men överlevde. DA var med när de möttes igen, ett och ett halvt år efter Pontus begravning.

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

KRÖNIKAArbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav.

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

6

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.