”Arbetsplatserna ser inte ut som när lagarna skrevs”
Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.
Industriarbetarnas tidning
28 augusti, 2019
Skrivet av Anna Julius
Rättegång En blå knapp och en grön. En stressig eftermiddag. En ljusbom som inte fick brytas. Det var huvudfrågorna under rättegången mot mannen står åtalad för att ha vållat sin arbetskamrats död på Scania i Södertälje för nästan exakt två år sedan.
Robotcellen. En bur med tre väggar, cirka 6×4 meter. Den ”fjärde väggen” utgörs av ljusbommen. I cellen matar robotarmen material från lådor till ett transportband.
Ljusbommen. Täcker ingången till robotcellen. Bryts den stannar portalen och tryckluften i cellen. Det går inte att gå in i cellen utan att roboten stannar. Ljusbommen måste återställas utifrån.
Startknapparna. Först måste ljusbommen återställas med en blå knapp, först därefter kan maskinen startas med den gröna startknappen. Man måste alltså trycka på två knappar. Den blå knappen startar även tryckluften i cellen.
Portalen. Robotarmen som lyfter material från lådor till transportbandet.
Paletter. Metallramar på transportbandet där materialet ska placeras.
Åklagaren yrkar på att mannen ska dömas villkorligt för vållande till annans död. Mannens advokat vill däremot att mannen ska frikännas helt. Mannen medger själva handlingen, att han satte igång maskinen mot gällande bestämmelser, men försvaret anser inte att det är brottsligt.
De två männen var närmaste arbetskamrater sedan många år, beskrivs båda som väldigt erfarna och ambitiösa. ”De bästa gubbarna jag jobbat med”, säger ett vittne. Kvällen den 26 augusti 2017 ändrades allt, när en av dem klämdes till döds av en robotarm.
– Jag är väldigt ledsen att det hände min bästa arbetskamrat, sa den åtalade mannen när rättegången avslutades på onsdagseftermiddagen.
Det finns ingen som tror något annat än att det som hände var ett misstag. I stället ska domstolen avgöra om det bara var en tragisk olycka som berodde på en stressig situation, eller om den åtalade varit så oaktsam att han begått brott.
Han väntade på mig, som om han sa ”Kom igång”. Jag tryckte på knappen.
Vad som hände den där lördagskvällen på härderiet på Scania i Södertälje råder det heller ingen oenighet om.
Det var två maskinoperatörer som jobbade på skiftet. Normalt skulle det också funnits en teamleader. Produktionen låg efter efter sommaruppehållet. I arbetslaget fanns stort fokus på att hålla igång produktionen och de arbetade hårt. Dessutom åkte de på att göra en inventering som normalt inte ingår i arbetsuppgifterna.
Den åtalade mannen upptäckte ett problem i robotcellen där han arbetade. Transportbandet som transporterade material på så kallade paletter till härdugnen matade ut tomma paletter, som föll till golvet. Det i sig orsakade inte problem med produktionen, men om det hade fortsatt hade det varit risk för produktionsstopp, eftersom paletterna kunde ta slut. Det ville man undvika.
Mannen bröt ljusbommen i cellen för att åtgärda problemet. Maskinen stannade och han gick in, tog upp en palett. Då dök arbetskamraten upp, och, som mannen beskriver det, ryckte ifrån honom paletten för att hjälpa till att åtgärda felet.
Den nu åtalade mannen gick ut ur cellen. Meningen var att han skulle starta maskinen för att den andre skulle rätta till felet. Männen sa ingenting, men kommunicerade genom att deras blickar möttes genom ett plexiglas.
– Han väntade på mig, som om han sa ”Kom igång”. Jag tryckte på knappen.
Först blå knapp, som återställer ljusbommen. Sedan grön för att starta maskinen. Blå, grön, utan mellanrum, som ett arbetsmoment, beskriver mannen det. Det är så han brukar göra när han startar maskinen.
Syftet var att få två pluggar att sticka upp ur transportbandet, så att paletten kunde fixeras.
Senare framkommer det att det hade räckt med den blå – förutom att återställa ljusbommen startade den tryckluften i cellen, vilket fick pluggarna att resa sig. Den åtalade mannen säger att han vid det här tillfället inte var säker på exakt vad varje knapp gjorde. Han tryckte alltid blå, grön, i ett svep, för att starta maskinen.
Förutsättningarna för att arbetet ska vara säkert, dem har man inte gett sina anställda.
Försvarsadvokat Ninmar Poli
Samtidigt hade han missat att robotarmen, som matar material till transportbandet, var i ett ovanligt, nedsänkt läge. I stressen var det som att han över huvud taget inte tänkte på att robotarmen fanns där, säger han.
– Jag var fokuserad på att pluggarna skulle gå upp. Jag hade ögonkontakt med honom.
Sedan gick det snabbt. Robotarmen for mot arbetskamraten i cellen, och klämde honom mot transportbandet. Han skrek, och föll ner på golvet. Mannen som tryckt på knapparna rusade fram till honom, men hans liv gick inte att rädda.
Den åtalade mannen erkänner att han har gjort fel. Samtidigt, säger hans försvarare Ninmar Poli, var det väldigt stressigt den här kvällen, och då ökar risken att man gör ödesdigra misstag. Det skulle finnas en teamleader och en supervisor på plats, men det gjorde det inte. Männen hade inte ätit på över fyra timmar. I Scanias internutredning efter olyckan står det att det fanns ett starkt produktionsfokus i arbetslaget, hög ambitionsnivå.
Anställda vittnar också om att det fanns en kultur att lösa små problem som uppstår på egen hand.
– Vi ville göra vår bästa prestation, ville nå hundra procent under varje dag, sa den åtalade mannen under rättegången.
Försvaret framhäver också att den nu avlidna mannen var väldigt erfaren, och var något av en mentor för den åtalade. När den åtalade uppfattade att han fick instruktioner att sätta igång maskinen lydde han.
För att arbetsmiljön ska bli trygg så förutsätter det att arbetarna följer de instruktioner som företaget ger.
Åklagare Marcus Ekman
– I praktiken har han stått därinne och sagt åt min klient, sätt igång maskinen, och det har varit en situation när det har varit väldigt väldigt stressat, säger Ninmar Poli.
Han hänvisar till en äldre dom i Högsta domstolen som säger att man inte ska dömas om den som skadats själv varit delaktig i händelseförloppet.
Åklagare Marcus Ekman hävdar å sin sida att instruktionerna att man inte fick starta maskinen med någon i cellen var väldigt tydliga, och att de anställda kände till det. Det finns också en skylt vid knapparna som säger det. Tidigare utredningar har kommit fram till att det inte var något arbetsmiljöbrott från Scanias sida.
Marcus Ekman tycker inte att den åtalade ska ha något strängt straff, utan vill att han ska dömas villkorligt, möjligen till och med helt utan påföljd. Däremot tycker han att det finns ett allmänintresse att driva fallet. Han säger att för att säkra arbetsmiljön för andra behöver det finnas ett individuellt ansvar om man gör fel.
– För att arbetsmiljön ska bli trygg så förutsätter det att arbetarna följer de instruktioner som företaget ger.
Försvararen håller inte med om allmänintresset. Det här handlar inte om arbetsmiljö, i så fall skulle det vara ett arbetsmiljöbrott, säger han. Han hävdar att det har funnits bra rutiner, men att de inte alltid följts och att chefer ibland blundat för det.
– Förutsättningarna för att arbetet ska vara säkert, dem har man inte gett sina anställda.
Tiden efter olyckan har varit svår för den åtalade mannen.
– Det är skönt för min klient att det är över, så han kan lägga det bakom sig, säger Ninmar Poli.
Domen i målet kommer den 11 september.
På Scania har robotcellen nu byggts om. Den blå knappen sitter nu långt ifrån den gröna. Det går inte längre att trycka på dem i ett svep.