Det våras för välfärden!
15 januari, 2020
Helle Klein är chefredaktör för Dagens Arbete.
Ledare ”Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Decenniets första partiledardebatt i riksdagen blev märkligt nog riktigt hoppfull i en tid som i övrigt är ganska dyster. Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge.
Nu är det välfärden, behovet av mer resurser till vård och omsorg, och även klimatpolitiken som står i centrum för den politiska debatten. Visserligen startade Moderatledaren sitt anförande med sprängningar och ”utanförskapet” och SD-ledaren upprepar papegojeaktigt att invandringen är problemet, för det är ”fullt i Sverige”. KD-ledaren uppehöll sig mest vid det politiska spelet.
Det är förresten intressant att notera hur de rödgröna regeringspartierna startar i Världen och Välfärden och lyfter perspektivet bortom nationsgränserna. Det känns oerhört befriande i ett ofta alltför inskränkt samhällsklimat.
Och i dag präglades riksdagsdebatten äntligen av välfärden. Centern och Liberalerna bedyrade att de är för mer satsningar till vård och omsorg. Det bådar gott för den vårbudget som regeringen med stöd av Januaripartierna ska lägga fram. Nu är det äntligen en klassisk socialdemokratisk dagordning som gäller.
Vänsterpartiets hot om att gå samman med M, KD och SD kom lite av sig i replikskiftet mellan Jonas Sjöstedt och Ebba Busch Thor. Det finns ingen som helst samstämmighet om välfärdspolitiken dem emellan utan enbart i så fall en vilja att göra livet surt för Socialdemokraterna och Stefan Löfven.
Sjöstedt gör klokt i att lägga fram egna förslag och bedriva aktiv oppositionspolitik och sedan invänta vårbudgeten i stället för att nu fälla en regering med hjälp av det nya nationalkonservativa blocket i svensk politik. Medverkar V nu till en regeringskris skulle det skada förtroendet för V under lång tid framöver.
Något som blev mycket tydligt i partiledardebatten är att det nu finns ett nytt block i svensk politik: ett nationalkonservativt bestående av SD, M och KD. Och de tänker försöka ta över regeringsmakten redan nu.
Moderatledaren hotar med nyval och får medhåll av KD-ledaren. Ulf Kristersson har därmed släppt alla spärrar mot det högerextrema och rasistiska SD, det parti han tidigare lovat att aldrig någonsin göra upp med. Det är ett politiskt haveri av stora mått.
Tyvärr följer det mönstret från andra stora högerpartier runtom i Europa, som under trycket av väljarflykten börjar kompromissa med det parti som snor väljarna i någon sorts tro att kopiering kan stoppa opinionsraset. Eller i en sorts naiv tro att man kan domptera högerextremister genom att släppa in dem i den politiska värmen.
Historiska och nutida exempel visar att denna strategi är dömd att misslyckas. Tvärtom normaliseras extremismen och väljarna väljer originalet, inte kopian. Att SD, som gjorde ett sämre val än vad de själva förutspådde att de skulle göra, nu ökar i opinionen beror just på att M och KD plötsligt släppt in dem i den politiska värmen. Spärrarna har släppt. Normaliseringen är ett faktum.
Januariöverenskommelsen handlar om motsatsen, nämligen om att upprätthålla anständighetens gräns och värna den svenska demokratin. Det är väl värt att fira 1-årsdagen av att S, Mp, C och L (och med stöd av V) modigt kompromissade fram ett regeringsunderlag som inte ger SD makten.
Nu är det dags att göra ”demokratipolitik” också och mejsla ut reformer som bygger demokratin, inte undergräver den. Låt vårbudgeten bli ett sådant starkt reformpaket som håller ihop landet, värnar välfärd och miljö och skapar tillit och framtidstro.
