Julens goaste rullar!
Älskad och hatad. Ingen kommer undan julfilmen. DA-redaktionen samlade ihop sina favoriter.
Mer nerv, mindre splatter
Publicerad 2020-01-16, 10:50 Uppdaterad 2020-08-10, 16:39
Skräckfilm Modern skräck drar samtiden till sin spets. Visst är filmerna fasliga, men också underhållande. Och framför allt säger de någonting om världen i dag.
ÄTTESTUPA
Äldre som inte längre kan bidra med
arbete på gården eller försörja sig själva
kastade sig eller blev knuffade utför ett
stup i nordisk forntid. Sägen eller sanning? Forskare har landat i att ättestupa nog
bara är en myt. Men helt säker är man
inte. Och platserna – stupen – finns kvar.
Utifrån sett är nog svensk midsommar en rätt besynnerlig tillställning. Sju blommor under kudden, en stång klädd med blad som dansas hysteriska danser kring och små syrliga fiskar som sköljs ner med bedövande stark sprit. Självklart tackar Pelles amerikanska polare ja till att följa med till exotiska Hälsingland för att uppleva allt detta. Att de dessutom pluggar antropologi med fältarbete som metod gör att de stannar kvar trots att ceremonierna urartar. Studenterna får till exempel bevittna en riktig ättestupa. För efter 72 års ålder är man förbrukad.
Regissören Ari Aster har gjort sin läxa och pluggat in allt om fornnordiska myter och riter. På en tenta skulle han få högsta betyg. Filmen Midsommar är skruvad, men spinner sig fram i så makligt tempo att man stundvis tycker att livet i gårdarna är ganska så trivsamt. Den känslan varar i och för sig inte så länge.
För några årtionden sedan var skräckfilm synonymt med blod och inälvor. Sedan kom japanerna med sina knakande gestalter som draperade i hår försökte ta sig ut ur rutan. Därefter hade spanjorerna några gyllene år med naturnära spökskildringar som skrämde skiten ur en. Nu är det två New York-snubbars tur att regera i genren. Året innan midsommarfirandet med människooffer i Hälsingland regisserade Ari Aster sin långfilmsdebut. Skräckdramat Hereditary är något så ovanligt som en vacker rysare som sakta sakta övergår i någonting övermänskligt svart. Mamman i familjen tillverkar hus och individer i miniatyr. Hon är konstnär och hårt pressad av en deadline till en utställning. Barnen har blivit tonåringar och dottern Charlie ritar besynnerliga teckningar och verkar stå i förbindelse med en högre makt.
Jordan Peele som den andra regissören heter är egentligen komiker, vilket märks i hans utflippade Get out.
Vit liberal flickvän. Svart ung man. Samtidssatir när den är som bäst. Rose tar med sig pojkvännen Chris till mamma och pappa en helg. Först verkar allt som vanligt hemma hos Roses välbärgade föräldrar. ”Min pappa skulle röstat på Obama en tredje gång om han bara kunnat”, säger Rose och bedyrar att i hennes föräldrahem ”finns bara kärlek”. Chris är försiktigt skeptisk men väljer att tro henne. Och i början är det riktigt varmt och trevligt. Men varför beter sig hushållerskan som en robot och hur kommer det sig att trädgårdsmästaren inte svarar på tilltal utan stirrar tillbaka med döda ögon?
Jordan Peele följer 2019 upp med mindre roliga i För skulle du skratta om en kopia av din egen familj dök upp på garageinfarten en mörk kväll?
Jeremiah 11:11
Googla det!
Us är en snårig men talande historia om världen i dag som ställer frågor om hotet utifrån. Vad är det? Vad består hotet av? Hur uppstår en revolution? Och vilka är skuggjagen som plötsligt tagit sig upp från en undre värld för att konfrontera människorna?
